PÅSKTÅRTAN

Kristus-tårtan 2013.

Humor eller isolering?
Vilken taktik är bäst när man mår dåligt?

Bara Jesus orkar gå rakt igenom den smärta som väntade.
Föregångsman. Unik.

Men jag måste överleva, här och nu. Så, hur ska det gå till?
Kan ju börja med att baka...

Bibliska marsipanfigurer.

Vi ska göra påskfigurer till tårtan. Alla hjälper till.
Storfamiljen ger sköna perspektiv och glada skratt.

Dessa dagar har alla husets maskiner varit i full gång.

Diskmaskinen - alltså har många ätit.
Tvättmaskinen - alltså har många spillt.
Dammsugaren - alltså har familjens smuts och smulor lämnat knastrande spår av liv efter sig.

Familjen Sturefelts tro tar sig konkreta uttryck.
Det märks på alltifrån dukning till påsktårtan:

En sockerbagare här bor i Gullberna Park..

Det är lika spännande varje år att se hur teologin tar sig uttryck. Eller hur prästbarnen hanterar de stora livsfrågorna...

Det står ju i Markusevangeliet att Jesus visade sig i en annan skepnad för de två som gick mot Emmaus (Markus 16:12).

Så här såg vår Jesus ut när han kröp ut ur påsktårtan, uppstånden ur chokladen:

Uppstånden. I keps.

Humor eller dödsallvar.
Förmodligen både ock. För så är livet.

Så gick påsken.
Jag kom aldrig riktigt in i firandet. Mitt eget liv står och väger...

Skärtorsdagen var mäktig i kyrkan och innerlig här hemma.
Långfredagens tyngd genomgicks i enskildhet.

Påsknattens mässa fick jag avstå ifrån, p g a flera orsaker - ett offer som smärtade mig mycket.
Kanske just därför det mest autentiska firandet... men det vill jag inte uppleva igen!

På avstånd... tills...

Påskdagens klang- och jubel nådde aldrig fram till mig.

Ändå sjunger mitt hjärta både "Vad ljus över griften" och "Upp min tunga att lovsjunga hjälten som på korsets stam, för oss blödde, led och dödde..."
... samtidigt som jag undrar vart jag själv är på väg.

Önskar så att det ska växa blommor längs den korsväg som ännu ett tag är min.

Och att jag får vara ifred och isolerad med det som tillhör det privata.
Kan man skriva så på en blogg, utan att reta nyfikenheten till skvallernivå?

Förmodligen inte.

Detta är ett test..
Det visar ju min förhoppning på din respekt, käre läsare!

Marsipanmussla med pärla.

Blommor längs vägen... Njuter av de knallgula påskliljor jag fick efter påskdagens gudstjänst.
I rabatten syns bara små bladspjut.

Å andra sidan; det är en korsväg med tårdränkt tacksamhet.

Jag tackar Gud att jag kom ur ekorrhjulet i tid, och fick sitta på min Tänkarsten bland vitsipporna förra året.
Då var det nästan 20 grader i mars, minns du det?

En bit orörd paradismark.

Men i år får april dras med snön ett tag till.
Måtte det inte gå för fort med vårvärmen så att tjälen släpper och allt blir geggamojja. Jorden måste hinna svälja smältvattnet i lagom doser.

Men det fenomenet känner väl värmeterroristerna i asfaltstaden inte till...
Ta det lugnt. Tids nog kommer våren, åtminstone i naturen.

En vän skrev:

Ja jag är helt införstådd med hur det är.

Sköt om Dig - "lyssna på tystnaden och titta på regnet". Jag tycker om när det regnar. Regnet faller över alla. Dessutom slipper man kravet att "vara ute i det fina vädret". Eller som den gamle pensionsmässige piloten sa "idag flyger vi lågt och långsamt".

Flyger lågt. Ser detaljer.

Sommartid, uppståndelsetid, livstid...

Inte som evigt fördömd utan evigt upprättad.
Tid för livet, i påskens tecken, hela året runt.

Livet är på livstid.

Imorgon väntar ett avgörande möte.

Helene F Sturefelt.