MELLAN DÖD OCH LIV...

Påskaftonsfirare.

Det är inte lätt att fylla år mellan Långfredag och Påskdag...
Klämd mellan död och liv.

Det gamla livet skall dö; allt som var för mycket, för gränslöst, för snällt och alltför hänsynsfullt mot andra men hänsynslöst mot mig själv...

Det nya livet skall uppstå, men jag vet inte vad det innebär.
Gränssättning. Tydlighet som sårar? Distans som skapar luft. Avstånd som ger mig tid att tänka, tid att svara. Nej.
Någon gång ja.

Kvastar sopar hemma. Inte Blåkulla. Fullt..

Påsknattens mörker omsluter mig så att ingen kan se hur rädd jag är.
Hellre mjuka fjädrar än den taggiga törnekronan.

Ett ord ur evangeliet följer mig idag.

JESUS GÅR FÖRE ER...

Föregångsman.

En smak av himmelrik var det imorse när gratulationsdelegationen kom in med blommor, ljus och räkmacka! Tre generationer.
Lycklig!!

Men jag hann drömma av jag var bortglömd och hade gått vilse, med felmärkta nycklar i en krånglig korridor... och inte visste vart jag hörde hemma...
Typiskt.

Fördolt liv.

Påskafton har sina rutiner, oavsett födelsedagar.
Alltså bakades vaniljbrödet och fikakorgen packades. Nu ska vi åka till Wämö Park och titta på minigrisarna!

Och gömma påskägg.
Vilken lycka när man hittar det!

Ja!

I vanliga fall brukar vi välkomna våren med en paddeltur. Någon gång har kanoten agerat isbrytare, men i år är isen för tjock.

Kanoten insnöad. Bilen insnöad, allt gömt i snö...

Men solen tinade upp både mark och sinne, som tur var.

Vifta bort vintern den som kan...

Det är nog bara vi friluftsdesperata svenskar som tar med sig filtar och sittdynor för att fika ute!
Alldeles underbart är det.

Det är liksom ingen idé att vänta tills det blir varmt. Tänk så många fikastunder man hinner missa då!

Nybakat vaniljbröd. Himmelskt gott!

Men var hade minigrisarna gömt sig?

Det enda vi såg var...

... en bräkande påskget.

Man lever många liv samma dag.
Hustrulivet, mammalivet, mormorslivet, glada skrattlivet och längtande ångestlivet...

DÅ LÄMNADE DE GRAVEN OCH SPRANG DÄRIFRÅN, DARRANDE OCH UTOM SIG.

Jag ber att jag också skall få uppstå till nytt liv, mitt i livet.

Gud, låt någon komma och rulla bort den tunga stenen av felaktiga förväntningar och förkrossande krav.
Jag vet att Du lever, jag vill leva med Dig.
Amen.

Öppna. Jag vill ut.

TACK alla som hört av sig idag, digitalt, i verkliga livet, med röster eller bokstäver.
Det betyder så mycket.

Har just öppnat min present;
- en dundrande historielektion med powemetalbandet Sabaton - hur svenskarna plundrade och bar sig illa åt under hela 1600-talet...
... samtidigt som det på nyheterna meddelas att Nordkoreas ledare är putt och vill släppa den stora bomben i huvet på grannen, för att visa hur stark han är...

Ska vi aldrig lära oss?

Mellan död och liv.

Helene Sturefelt, födelsedagsbarn, fast vuxen.

Född under takdroppet... ; )