OSKULDSFULLHET

Fruset ljus.

Klar och ren. Vit och skär.
Full integritet. Gränserna tydliga. Oskuldsfull.

Denna helg firar vi Jungfru Marie Bebådelses Dag.
Maria, denna unga kvinna, fick ta emot budskapet att hon var utvald att få föda Guds son till världen.

Med hjälp av fantastiska isdraperier på Verkö idag, vill jag ge henne min hyllning.
Marias oskuldsfullhet.

Lukas kapitel 1.

Egentligen är det bara kvinnor som kan predika över denna text...

Patriarkatet har gjort tillräckligt för att fösa in Maria under sin kontroll, sin sexuella kontroll.
Nu får mannen ställa sig åt sidan.
Den tillhör Skaparen, denna enda gång.

En prästkollega, Camilla Lif, skriver och funderar kring vår tids ideal att vara erfarna:

- Det finns något med jungfruligheten och oskuldsfullheten som fänglsar mig. Något symboliskt. Något som inte har med kvinnlig underordning att göra.

- Vi är en generation som har allt - utom just oskuldsfullhet.
Vi sätter en ära i att vara erfarna.

Man ska vara berest, ha sett alla filmer och läst alla deckare.
Man ska ha testat och prövat allt, inte minst vad gäller sexualitet och relationer.

... tills man ramlar över kanten.

Men nu kommer min motfråga:
- Varför det?

Varför måste vi vara så erfarna? - - -
Det är ju det som stressar sönder oss... inifrån och utifrån och inifrån igen.

Titta på ett barn. Det är utan "erfarenheter". Men ändå besitter de sådant djup!
Se barnet i ögonen - där finns större närvaro än hos många vuxna.

Ett betraktande utan vaktande.
Ett seende utan bevakning.

Renhet inuti. Närvaro av Gud. Tills.... ?

Bakom isgardinen.

- Det finns något i själva oskuldsfullheten som är en kunskap i sig själv, tänker Camilla Lif, och fortsätter:

- Om mitt liv är fullt av planlagda och moderiktiga erfarenheter - vad finns då för plats för öppenheten, för tomheten, för Gud?

Plats för Liv.

Vi satt längst ut på Verkö Udde idag, systern och jag.
Det var alldeles alldeles... t y s t...

Naturen väsnas inte.
Naturens väsen är tystnad.

Molnen seglade tyst fram, högt över våra huvuden. Ekdungen stod lugnt och väntade på våren.
De frasiga isblocken låg stilla på strandkanten.

Havet var blankfruset... igen... och molnen speglade sig i dess glasskiva!
Ja, själva vågrörelsen syntes som frusna skuggor i isen.

Obrukad mark. Obruten is. Oförstört. Oskuldsfullt.

Och detta fick vi ta del av! Gratis. Av nåd. En magisk stund.

Oskuldsfullt heligt.

Jag ville inte prata. Vågade knappt andas. Ville bara vara en del av naturen, som säger:
- Var stilla, ännu en tid. Vänta. Vila.

En sinnebild för Jungfru Maria. Vänta. Livets tänds snart!

- Jungfrufödseln står som garanti för att Jesus är Gud, utbruten ur det vanliga, förstörelsemärkta mänskolivet, skriver Camilla Lif.

En droppe Liv.

Det finns många erfarenheter jag gärna hade varit utan.
Jag hade behövt skydd från både samhälle och kultur, för jag tror inte på den gränslösa toleransen att "allt är bra".

Väldigt mycket är inte alls bra. Jag vill inte veta allt. Inte uppleva allt.
Gränser suddas ut. Integriteten respekteras inte.

Övertramp, överklamp.
Kom inte för nära!

"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig".

Allra käraste Maria,
Kan du svepa in mig i din blåa himmelsmantel och skydda mig från jordelivets allt för svåra krav?

Kan du, Guds Moder, hålla din havsblå kappa runt mig så att jag inte syns, utan får gömma mig i din renhet?

Kan du, som är himladrottning och vanlig flicka på samma gång, hjälpa oss alla att hålla livet heligt, givet som en gåva, av Gud?

Med full integritet,
Marie Helene Sturefelt.