Rubriken på detta inlägg är egentligen:
DET OFÖDDA BARNETS VITTNESBÖRD.
Det strålar om Elisabet och Maria.
- Vi är skapade för stora ting! Varför skulle vi sänka oss till sådant som skulle fläcka våra hjärtans skönhet?
När vi var i Taizé i höstas köpte jag en liten skrift av moder Teresa av Calcutta: MARIA, FÖRSONINGENS MODER.
Denna måndag i Marias vecka vill jag ägna åt tankar kring vad hon kan betyda idag, för mig.
Jag sänder också en tanke till en av Sveriges första kvinnliga präster: Britta van Zÿl, född Olén och uppvuxen i gamla prästgården i Karlskrona, det som nu är församlingshem.
Den 17 mars firade hon 50-årig prästvigningsdag!
Halleluja och hurra.
Här sitter hon och samtalar i Fredrikskyrkan, och jag smygfotograferade...
Britta van Zÿl, född Olén, i Fredrikskyrkan.
Maria, Jesu moder, är också vår mor. Hon är hela världens mor.
Maria är hela mänskosläktets hopp. Hon gav oss Jesus. I sin egen kropp bar hon frälsning och försoning, till glädje!
Kvinnohänder.
Hm, var Maria en slags surrogatmamma?
Både ja och nej.
Nej, livet tändes i hennes egen livmoder. Barnet hade del av hennes DNA och gener.
Men...
Jo, ja.. hon var en sorts surrogatmamma i betydelsen att hon inte behöll barnet för sig själv... det tillhörde inte henne, utan hela världen.
Hon fostrade honom och vårdade honom, men hade från början givit honom tillbaka till Gud, för att han skulle kunna utföra sitt uppdrag.
Barnet i Maria.
Jag älskar detta hopplösa sätt som Gud låter historiens två viktigaste personer bli till på:
* Johannes Döparens morsa och farsa är närmare hundra år, men för Gud är ingenting omöjligt!
Just så!
Allt annat är bara förenklad materialism.
När Gud är i farten ordentligt, markeras det med Omöjligheter... annars tror vi ju att det är vi själva som har åstadkommit det !!!
* Jesus Guds son, föds av en ung kvinna som inte har legat med en man.
Sexualiteten får stå åt sidan just denna gång - sedan fungerar det "som vanligt..."
För mig är det både självklart och nödvändigt att det är så här!
Och jag skrattar!
Heja Gud, du är bäst.
Du har gjort omöjligheter i mitt liv också, men det behåller vi för oss själva.
Universums start var väl inte helt enkelt det heller...
Barnet i Elisabet.
Tillbaka uppe i bergen.
Elisabet visste inte att Maria var gravid. Nu kommer poängen:
- Men det ofödda barnet i Elisabets sköte sparkade till av glädje vid denna första kontakt med Kristus, Guds egen närvaro, skriver Moder Teresa.
Det ofödda barnet vet mer än vi tror.
Forskning bekräftar att det vi upplever som foster genom mammans känslor, förväntningar och årstidernas ljus, det påverkar oss resten av livet, mer eller mindre.
Pyttelille Johannes sprätter till som en fisk i Elisabets mage.
- Det oskyldiga, hjälplösa lilla livet i moderns sköte ger sin tysta predikan...
Vartenda barn är skapat för större ting: att älska och bli älskat.
Skriver moder Teresa, som själv inte fött några barn... men som ändå vet vad moderskap är !!!
Detta är poäng nr 2.
Moderskapet sitter inte i köttet. Det sitter i själen.
Möjligt för alla.
Stockros. Till dig.
Moder Teresa skriver:
- För jungfru Maria, liksom för oss, ligger storheten i ödmjukheten.
Även om människor älskar oss och uppskattar vårt arbete, måste vi alltid förbli ödmjuka, för verket är inte vårt, utan Guds.
Därför blir det så fel, tänker jag, när andra lyfter fram den mänskliga gärningen och tackar och bockar och... drar blicken bort från centrum.
Då sjunker man... likt en Petrus på vågorna!
Jag kan gå på vatten, tro mig, men bara när jag har ögonen fästa vid Jesus.
I överförd betydelse:
- Vi kan alla göra det omöjliga när vi har hjärtat rotat i Guds kraft och Guds syfte.
SE GÄRNINGARNA - OCH TACKA GUD FADER I HIMLEN, sa Jesus.
Tacka inte mig. Tacka Gud.
Moder Teresa:
- Bön ger alltid ett rent hjärta. Och ett rent hjärta kan "se Gud". Att "se Gud" betyder att älska Gud.
Men hur skall vi älskà?
- De fattiga, de hungriga, de nakna och de hemlösa är sådana underbara människor, och vi är dem tack skyldiga, för de ger oss tillfälle att älska Gud genom dem...
Hon vet vad hon talar om... och jag känner mig mycket liten inför det.
Björnbär vid vägkanten i Taizé.
Jag är utvald att älska och missionera bland de välbeställda, de andligen utarmade materialisterna, de trötta tvivlarna och det sekulariserade fina folket...
Gud knackar på varje mänskohjärta. Svårast är det bland dem där lås och larm blinkar rött...
Återigen blir Maria en förebild. Hon är ju den första lärjungen! Så hängiven, så överlåten.
Och när vi överväldigas av "hemlängtan" då kan vi se Maria som en ställföreträdande mor till oss själva...
Maria levde länge efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd.
På korset överlät Jesus sin mor till lärjungen Johannes.
- Se din mor. Se din son.
Traditionen berättar att Maria bodde hos Johannes i Efesos, i Turkiet.
Kanske i detta hus, som enligt en katolsk uppenbarelse pekades ut på 1800-talet:
- Har Maria verkligen bott här?!
- Maria levde länge för att kunna stärka lärjungarna i deras apostlaämbete, skriver moder Teresa.
Maria var en mor åt dem, åt den första framväxande kyrkan.
Hon fanns där för att bygga upp kyrkan = dem som tillhör kyriós, Kristus.
- Än idag beskyddar jungfru Maria på ett särskilt sätt varje präst. Jag kan tänka mig att hon måste ha älskat och alltjämt älskar varje präst med särskild ömhet.
Kom ned... jag kan inte komma upp.
Jag känner hur min trötthet får vila hos henne, i en omsorg som övergår mitt förstånd.
Moder Teresa får sista ordet:
- Marias JA till livet kan uppehålla ett helt livs trofasthet.
Kristus och evangeliet gör ett sådant livslångt Ja till en Eld.
Ett sådant Ja gör oss också sårbara. Det är oundvikligt. Men detta Ja håller oss vakna.
Steg för steg byggs vi upp i vårt inre, och kan gå vidare till evigt liv.
Andens eld i Taizé.
TACK Gud, idag har jag gjort bokslut.
Redo för nästa steg.
Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den.
Marie Helene Sturefelt,
- din dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar