Man bygger inte en kyrka med stenar.
Man bygger en kyrka med bön...
Inledde Stilla veckan med en dag i Vadstena.
Följ med mig i bön, fall på knä du också... och se de unika fotona från dagens Gudsmöte.
Den talande stubben.
Hugger ned. Bygger upp...
Det som har brutit ned den kyrka jag arbetar i är - otro och tvivel. Sekulariseringen inuti skapar ingen växtkraft.
Vi fostrar våra barn till att kritisera allt. Sedan blir de tonåringar utan tilltro till sig själv.
Och till slut rädda vuxna som inte vågar lita på något...
Jag är så tacksam för min Farmor som lärde mig att tro. Övar ständigt tillit.
Jesus bär vår tunga börda av tvivel och skuld.
ATT KUNNA OSS VÄLSIGNA
DU LÅTER DIG FÖRBANNA.
DE TYNGDA SKULDROR DIGNA
BLOD DROPPAR FRÅN DIN PANNA.
DEN KALK SOM VREDEN RÅGAR
DU ENSAM TÖMMA VÅGAR. PRIS VARE DIG, O JESUS!
Genom det ruttna... ser jag..!
Det måste man också få lära sig.
Ha någon att härma. Likna. Imitatio Christi.
Det är en stor upplevelse att få samlas några kristna en tidigt morgon till Laudes, morgonbön.
Det är inga stora affischer, inga körer, inga jippon eller lockelser... bara - bön.
Och de som kommer, kommer för att de vill - be. Tillsammans.
När jag blundar här hemma, är jag där... tillsammans i anden. Med alla heliga, saliga...
DU SÅG DE HÅRDA BANDEN
DE FASANSFULLA ÖDEN
BEDRÖVAD VAR DIG ANDEN
BEDRÖVAD INTILL DÖDEN
DITT EGET KVAL DU KÄNDE
MEN TYNGRE VÅRT ELÄNDE. PRIS VARE DIG, O JESUS!
Jag orkar inte argumentera längre. Jag vill bara vara inför det heliga.
Tillbedjan inför korset.
Tillbedjan. Palmsöndagens kvist.
Heliga Birigttas Klosterkyrka är byggt på uppdrag av Jesus Kristus själv.
Hon mottog hans bud, och efter att ha tillrättavisat påven och tålmodigt väntat, stod denna manifestering av Bön färdig.
Många rika godsherrar lät bygga kyrkor på sina ägor som manifestationer av sig själva.
Det känns när man går in...
Ibland har fromma böner inte lyckats frälsa de högmodiga grunderna.
Men i Heliga Birgittas Klosterkyrka i Vadstena andas själva stenarna bön!
Ett stycke levande trä..
DU GÅR GUDS LAMM, DU RENA
OSKYLDIGA OCH MILDA
ATT OSS MED GUD FÖRENA
SOM FÖRR FRÅN GUD VAR SKILDA
DITT HJÄRTA BÄR VÅR SVEDA
ATT VÅRA HJÄRTAN FREDA. PRIS VARE DIG, O JESUS!
Makt korrumperar. Även i kyrkan.
När Guds lille Frans fick sin kallelse, gick han in i en förfallen kyrka, och hörde Guds röst:
- Bygg upp min kyrka!
Tro som gett sig av.
Franciskus tog sten för sten... Men det var inte det Herren menade.
Bygg upp min kyrka med TRO!
Och enkelhet. Med pilgrimens själ.
Den som en enda gång har suttit bland troende människor, fyllda av kärlek och tillit, glömmer det aldrig... och längtar ständigt dit.
Var är ni, alla mina syskon i Kristus? Jag är kanske blind... och en del av sekulariseringen och förfallet...?
Var ska tron vara förankrad?
Jag fortsätter umgås med den gamle prästmannen Christoph Christian Sturm och sjunga hans älskade fastepsalm 136.
Han har varit död i över 200 år, men är fortfarande en frisk fläkt från Halle, Magdenburg och Hamburg.
Tro, tro, tro!
MEN GUD SOM DIG EJ SKONAT
MIN SYND MIG NU FÖRLÅTER
BEFRIAT OCH FÖRSONAT
MITT HJÄRTA LEVER ÅTER
MITT HJÄRTA JAG DIG GIVER
OCH DIN FÖR EVIGT BLIVER. PRIS VARE DIG, O JESUS!
Släpper allt. Vilar i Stilla veckan.
Och bygger på min pyttelilla del. I bön.
Helene Sture Stillefelt.
Isen ligger! Tron bär. Denna vinkel är omöjlig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar