PINNSMALA MODELLER

Aj. Ont. Inte glad.

Det är inte alltid man blir glad när man hämtar tidningen i brevlådan. Men idag!
Glad 1: snöstormen uteblev.
Glad 2: en mycket bra artikel om kvinnokroppen och den osunda kroppsidealet.

Anne Sophie Lainesdotter (KD) är både intervjuad och har med en insändare i Sydöstran:
- Byt ut era pinnsmala skyltdockor mot mer normala, vädjar hon.

Alternativ efterlyses.

Det är Åhléns som vill vara föregångare och skyltar med dockor som mer speglar hur det ser ut i samhället.
- Tänk om vi i Karlskrona skulle kunna bli en förebild när det gäller skyltdockorna i vår kommun?

Jag har varit i Kalmar idag, på St Lukas.
På väg dit spanade jag i skyltfönstren. Hittade många konstiga modeller...

Va? Du har ju inga byxor på dig!!

Vi är många som mött förtvivlade flickor som har en helt förvrängd syn på hur en kropp ser ut.
Man vågar inte äta för då går man upp i vikt, man blir allt tröttare, allt mer deprimerad...
Anorexi, bulemi... jeansen måste smita åt ordentligt...

... tills man svimmar... eller dör.... Gode Gud vad håller vi på med??

Och det värsta är att så många tjejer hånar varann, istället för att hålla ihop.
Är vi inte alla systrar?

Anar Kalmar Domkyrka genom skyltfönstret.

Jag läser att protester börjar höras sedan två modeller dött i Spanien, på grund av det trådsmala idealet.
En av modellerna dog på catwalken... hjärtat stannade.
Vem är nöjd?!

Jag har en textilutbildning med i bagaget och vet att tyger och kläder hänger snyggast på kvinnor med "former".
Smala modeller kan inte alls bära upp de linjer och skärningar man tänkt sig.

Jag tänker så här:
Det smala kvinnokroppsidealet är ett mansförtryck. Det också... 
Fast det gäller inte dig som läser min blogg, förstås. - - -

Om vi kvinnor är för stora och kraftfulla då blir männen rädda... och små...

Lugna ner dig.

I kulturer där Livet hålls heligt, och kvinnan är i centrum, där råder en helt annan balans av harmoni.
Där säger man inte lustigt:

- Vart tog alla flickor vägen och var kommer alla tjocka tanter ifrån?

Där kvinnan tillåts vara kvinna, klappar man sina breda höfter med stolthet, och tänker:
- Så bra, här har kilona lagt sig tillrätta för att vara en depå för de hormoner som ännu är kvar i kroppen. Dem bäddar vi in...

Här kommer en fungerande kropp gungande!

En riktig kvinna! Eller...?

Vid utgrävningar har man hittat underbara kvinnofigurer från epoker där matriarkatet har styrt.

Anne Sophie skriver:

- Våra kroppar ser alla olika ut - mullig, en smal, en lite större...
Alla ska kunna känna igen sig i skyltfönstren.

Nej! Fel på benen...

Men vinstdrivande företag tar sällan sitt sociala ansvar. De tror sig hänga i luften, i ett eget system där konsekvens för andras välbefinnande inte angår dem.
Ändå lever vi i EN verklighet. Alla påverkar varann.

Nu hoppas vi att Åhléns bryter trenden.

En lösning kan ju annars vara att vi hänger stora tygstycken över våra kroppar, så att ingen ser hur vi ser ut... ?

Men det är en annan diskussion...

Alltid en början.

Avslutar med ett alldeles underbart minne från en modemässa i Karlskrona.
Vi i kyrkan skulle visa upp församlingens textila skatter, och gjorde det i form av en vandring just på catwalken, iklädda kyrkans mässkrudar... till musik med "Gregorian"...

Det har aldrig varit så tyst i Östersjöhallen...

- Är det på riktigt?
- Jag blir nästan religiös....

I dessa fantastiska kläder kan alla vara sig själva, liksom i de kåpor som konfirmanderna bär vid sin konfirmation.
Och de bär bud om en mänskosyn där man är älskad för den man är.

Luftigt. Vid Rosenbom.

Några stärkande ord från Psaltaren 147 till sist:

HERREN HAR INTE SIN LUST I HÄSTENS STYRKA,
HANS BEHAG STÅR EJ TILL MANNENS SNABBHET.

HERRENS BEHAG STÅR TILL DEM SOM FRUKTAR HONOM,
TILL DEM SOM HOPPAS PÅ HANS NÅD.

HAN LÅTER SNÖ FALLA SOM ULL,
RIMFROST STRÖR HAN UT SOM ASKA.

Askgrå snö i Kalmar hamn.

ÅTER SÄNDER HAN SITT ORD, DÅ SMÄLTER DET FRUSNA.
SIN VIND LÅTER HAN BLÅSA, DÅ STRÖMMAR VATTEN.


Låt oss hålla ihop. Som en mänsklighet.
Inte förakta. Inte håna eller pina varann. Värma, så att våren kan börja inuti oss.

Fete-hälsningar från "alla tiders stad" Kalmar,
Helene Sturefelt.