Jag hjälper dig!
Det är inte bekvämt att vara kristen.
Till det yttre är det bitvis en plåga.
Utåt mot en oförstående värld är det ständig beredskap att kunna svara och försvara.
Ibland bara vara. I bön. Och i kärlek.
Men till det inre är det en underbar frid!
Den kristna tron är ett rum där jag umgås med änglar som tröstar, med Jesus som försonar, med Anden som styrker att våga somna och orka vakna.
Jag får vara "i Gud". Fantastiskt.
Följ med på en skogsvandring, där vi låter Paulus få tala ur 2 KORINTERBREVET kapitel 4.
Jag förkunnar inte mig själv.
"Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus.
Han är herre och jag är er tjänare, för Jesu skull.
Ty Gud som sade:
- Ljus skall lysa ur mörkret, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet - som strålar från Kristi ansikte - skall sprida sitt ljus."
Levande träd sprider ljus.
"Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds, och inte komma ifrån mig.
Alltid är jag ansatt, men inte kringränd.
Rådvill, men inte rådlös.
Förföljd, men inte övergiven.
Slagen till marken, men inte förlorad.
Alltid bär jag med mig den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp."
Jag bär... din kropp... i min.
"Jag tror, alltså talar jag.
Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med honom, och låta mig träda fram tillsammans med er.
Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler, och hos er väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära."
Så himla glad! Livrädda-re.
"Därför ger jag inte upp.
Även om min yttre människa bryts ned, förnyas min inre människa, dag för dag.
Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga, utan mot det osynliga.
Det synliga är förgängligt, det osynliga är evigt."
Riktar blicken mot livräddaren.
Känns som mina egna ord... jag har gjort dem till mina, och lever av dem.
Det är inte lätt att vara kristen.
Därför blev jag så förtvivlad när jag lyssnade på radions helgsmål i lördags...
Maria Kuchen höll en terapeutisk reflexion om "att ha ont"... utifrån denna text.
Ingenting om Kristus.
Ingenting om att tron får konsekvenser.
Det handlar inte att ha ont i ett knä eller ha en mage som krånglar!
Jo, det är också ett lidande som ska tas på allvar och botas!
Men livet är mer än kroppslig hälsa. Själen och anden måste också få kärlek.
Kristendomen får inte reduceras till "friskendomen"!
Reducerad till skugga av sig själv.
Nu ska jag ta reda på hur den officiella kyrkan i Lunds stift ställer sig till mission, vilken stategi vi skall ha.
Och vad det får kosta...
Lite ont i knäna... och säkert mycket magknip....
Ansatt är jag, men inte kringränd... eller? Av smygande press och stress?
Nej! Inte nu igen!
Helene F Sturefelt
Ansatt, men inte kringränd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar