Det bär inte.
Thatcher, Hitler och soldaten som inte ville dö...
Järnladyn Margaret Thatcher dog igår. De som drabbades av hennes nyliberala utslagningspolitik firar att hon äntligen är död.
Idag är det den 9 april. Jag tänker på vad som hände under 2:a världskriget denna dag:
* 1940 intog Hitler Norge efter en serie missförstånd och gynnsamma förhållanden, för tysken.
* 1945 stod slaget vid Königsberg (nuvarande Kaliningrad) där tyskarna förlorade mot Sovjet.
Världshistoriens största konflikt varade i fem år och kostade 55 miljoner människor livet.
Ofattbart.
Vem gör ett musikaliskt epos av denna djävulskhet så att nästa generationer aldrig glömmer "The madness of war"?
Vårens kamp mot vintern.
Gårdagens inlägg om Kungssången blev inte alls vad jag tänkt mig...
Det jag ville smula och tillintetgöra har istället blivit en historielektion idag.
Jag lyssnar på Carolus Rex.
Med hjälp av historikern och författaren Bengt Liljegren har powermetalbandet från Falun SABATON gjort en fantastisk gärning, då de musikaliskt har beskrivit svensk stormakttid under 1600-talet.
Vad hände egentligen?
Min kunskap är väldigt splittrad p g a många flyttningar och skolbyten som ung. Därför söker jag ständigt mer kunskap, mer sammanhang.
Tänk om läraren hade spelat Sabatons låtar, en efter en, och hjälpt oss diskutera och se faktorerna bakom denna krigföring!
Musikalisk krigföring mot okunskap.
Bengt Liljegren skriver:
Egentligen är det oerhört märkligt att ett så litet land med bara en miljon invånare i början av 1600-talet kan bli en av de mäktigaste staterna i Europa.
Det är en kombination av orsaker:
- Rädsla: man vill skapa buffertzoner mot fienden.
- Maktvakuum i grannländerna.
- Girighet, att förvandla Österjön till ett svenskt innanhav.
- Hären måste "föda sig själv" genom erövringar.
- Adeln jagade rikedomar.
- Svenska konungar hade en imponerande energi, kompetens och äregirighet.
Mina personliga tankar går långt tillbaka i min egen småländska släkt.
Farfar Sture lyckades släktforska ända till 1600-talet (heja kyrkans folkbokföring!) och hittade en enkel torpare, som stupade vid slaget i Lützen 1632.
Bläddrar i fotoalbumet:
Röda vallmo, blodröd jord.
Mina naglar är alltid svarta... av sorg.
- Hur ska det gå för hustrun och barnen?
- Kommer höet in i tid?
- Ses vi någonsin igen? Och kon som ska kalva...
EN LIVSTID I KRIG - Joakim Brodén, Sabaton.
Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna bort.
Min tid där hemma känns nu alldeles för kort.
Blott ungdom, knappt en man då plikten kallade mig.
Om jag får se mitt hem igen det vet jag ej.
Bland fränder från min by så drog jag ut i strid
Och världen brann.
För kriget det kan förgöra en man.
Jag ger mitt liv för mitt fosterland.
Men vem saknar mig?
Så se mig som den jag är;
En make, en vän, en fader och son som aldrig kommer hem.
Men vem sörjer mig?
Krut-eld eller Rock-rök?
Gick ut i strid för Sverige, blev döpt i blod.
Där ute väntar döden, inte hjältemod.
I fält där fränder faller hörs ingen sång
Utmanar våra öden ännu en gång.
Långt hemifrån, döpas och dö i strid.
Och världen brann.
Och när min tid runnit ut, vem bryr sig då?
De kämpar på.
Får en soldat ett värdigt slut?
Få somna in, försvinna bort, och aldrig vakna...
Lyssna:
http://www.youtube.com/watch?v=y8jki4i4raQ
Sångaren Joakim Brodén har lyckats fånga känslan av både vanmakt och storhetsvansinne.
Det är körer, stråkar, våldsamma trummor och distade gitarrer så det ryker om det...
Och det rör mitt hjärta, som om denne förfader ännu ropade från slagfältet...
"Kyrkan är stängd men slagfältet är öppet"...
Vad tänkte de unga männen som Margret Thatcher skickade ut i Falklandskriget?
Och dem som Hitler trollband, vad tänkte de när de insåg vidden av det helvete de deltog i?
Mammorna som födde barn i krig... än idag... vad tänker de?
En avlägsen släkting i Norge sa, när barnmorskan glad berättade att det var en pojke:
- Nej, har jag fött en soldat?!
Ångesten från 2:a världskriget satt ännu i.
Är det därför det är så viktigt för mig att möta de polska turisterna som kommer till Karlskrona varje vecka?
- Ni är ett broderfolk!
- Er katolska tro betyder något positivt för mig, samtidigt som jag tror att ni behöver lära er något av vår evangeliska tro.
Gustav II Adolf, Karl XI, Karl XII... iskall krigföring.
Brustna planer.
Trettioåriga kriget skördar inte bara offer bland soldater och officerare.
Epedemier, svält, kyla och övergrepp tar fler liv än kriget självt.
Befolkningen i Tyskland nästan halveras...
Kan någon matematiker räkna ut hur många invånare Tyskland skulle kunnat ha haft, ifall dessa förluster under 400 år inte drabbat dem?
Förlust av helheten.
Religionen spelar en viktig roll för stridsmoralen.
Befälen uppmanar soldaterna att inte vara rädda för fiendens eld.
Det tjänar ingenting till att försöka ducka eftersom "ingen kula träffar människan utan Guds vilja, antingen man går rätter eller lutar" - - -
Samtliga i den karolinska armén är övertygade om att Gud står vid deras sida.
Ialla fall så länge det går bra i kriget.
Varför hämtar man kraft hos Gud i strid? Guds väsen är ju kärlek.
Varför vänder man sig inte till den onde? Djävulens väsen är ju strid och splittring!
Hur kan man tänka sig att Gud skulle gilla att man utökar sitt territorium genom död?
Har man läst Gamla Testamentet så fel att man trott sig själv vara en profet, utsänd av Gud?
Skrift skall med skrift tolkas, sa Luther. Inte rycka verser.
Livsfarliga klyftor.
Thatcher är död, men klyftorna lever.
Hitler är också död, men stöveltrampet hörs än.
Jesus var död, men uppstod igen för att vi skulle sluta korsfästa varandra...
Sabaton förhärligar inte kriget. Det här är inte "vit-makt-musik". De förordar ingen nationalism på bekostnad av andra.
Deras slutord i konvolutet är:
Efter hundra år som stormakt ändar allt med en kula i Fredrikshald i Norge.
Sverige förlorar sin plats i det europeiska rampljuset och får leva på minnen från fornstora dar, då fruktat dess namn for över jorden...
En tid då svenska kungar ledde sina arméer hundratals mil från hemlandet i jakten på en fåfäng dröm.
En tid då makten var av Gud - och folket fick betala priset.
En tid av ära och smärta, förkroppsligad av Carolus Rex.
Vem kan sjunga Nationalsången?
Den får jag väl också ta itu med, någon gång...
Fredens ljus.
Ikväll, den 9 april, vill jag hellre sjunga en glad och livsbejakande sång för min Moster i Bingstorp, som fyller år.
Fira det liv som finns.
Fredliga soldathälsningar från en som aldrig var där...
Helene Fred Sturefelt,
- som bildsatt detta inlägg med vårens sista strid mot isen i Borgmästarefjärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar