Vårbruket har inte kommit igång än.
Marken är alltför frusen.
Även om isarna nu har börjat gråna, ligger tjälen fast.
Vi är redan inne i april men ännu allt är stilla.
Jordbrukarna får inte gå ut och sprida gödsel förrän marken är upptinad.
Annars rinner skiten, förlåt, av, och förgiftar intilliggande vattendrag.
Som den pilgrim jag är, prövar jag nu denna bild från naturen på själens jord.
Vad händer om man kommer med bud om Frihet och Frälsning till en människa vars inre är alldeles stelfruset av själslig frost?
Det spelar ingen roll vilka fina bibelord man vill gödsla den hungrande själen med, om marken inte är mottaglig.
Jag tänker på den påträngande misssionsstrategin där man går runt och "knackar dörr".
Det är fel taktik.
Den som bor i huset har inte efterfrågat det som erbjuds.
Ungefär som när glassbilen kom körande på självaste långfredagen... och tutade ut sitt barnsliga kommersjippo, just när vi läste texten om Jesus på korset...
Eller när man går till kyrkan och hoppas få ett korn av liv med sig, men prästen bara pratar om annat... som säkert är viktigt, men inte för den förtvivlade.
ÄR EJ DÖTT DET VÄCKES AV DITT SKAPARORD.
KÄRLEK FRÅN GUD
ÅT ALLTING GER DU LIV.
KÄRLEK MED DITT LJUS, KOM, KOM OCH HOS OSS FÖRBLIV!
Så, vad gör vi? Vad gör jag?
Precis som det finns många matställen för den hungrige, ska det finnas många andliga matställen dit den sökande enkelt kan gå. Kyrkporten öppen.
Låga trösklar, kvällstider med skyddande skymning, integritet med möjlighet att ställa alla sina frågor...
Tänker på hur Jesus gick runt i Judeen och Galileen. Han var tillgänglig.
Bokade inga samtal på Innofactor...
HAN VAR VETEKORNET , LÅG I JORDENS DJUP.
HAN STOD UPP EN PÅSKDAG, LEVER IBLAND OSS NU.
ALDRIG HAR EN SOL LYST SÅ STARK OCH KLAR
KÄRLEK MED DITT LJUS KOM, KOM OCH DRÖJ HOS OSS KVAR.
Pilgrimsvandring uppför Kockumsbacke.
Det är därför jag vill pilgrimsvandra, i Staun på asfaltvägar, ute på Verkö eller Skärva udde... enskilt eller i grupp.
I samtal, i tystnad, ja i en vilande bön som är ett med andningen.
VÄNTANDE PÅ VÄRME VILAR ROT OCH FRÖ
VET ATT VÅREN KOMMER, VARJE TRÄD OCH ÖRT
BRISTER I BLOM PÅ SIN BESTÄMDA TID.
KÄRLEK MED DITT LJUS KOM, KOM OCH HOS OSS FÖRBLIV!
Anders Frostenssons underbara frost-vår-psalm 204, sjungen på en fransk folkmelodi.
Bellis, Borgs by på Öland.
Nu ödslar jag inte mer gödsel på detta inlägg, ty Kungen kommer till byn!
Bildsättningen får komma senare...
... när tjälen släppt!
Varma hälsningar till dig som frusen är.
Helene Frost Sturefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar