HIMMELEN FINNS

November-himmel.

Det är många födelsedagar i november. Skönt att vara ledig några dagar och umgås med familj och släkt.

Jag inledde ledigheten med att gå till Pingstkyrkan. Det är så sällan jag är ledig en söndag och jag längtade efter att själv få sitta ned och ta emot.
Så viktigt bemötandet i dörren är! Värme strömmade emot mig. De skulle just ha bönemöte inför gudstjänsten.
- Vill du vara med?
- Gärna!
- Kan du leda oss i bön?
Om man inte är van vid pingstvännernas bönetradition är det lätt att rygga tillbaka. Men deras bönespråk är även mitt och med glädje delade jag stunden.

Kan vi fånga himlen?

I bokhyllan hittade jag en bok - Har ni något som är bra läsning för en tonåring?
- HIMLEN FINNS kan alla läsa, sa pastorn.

Jag bläddrade lite och blev alldeles tagen.
Nu vill jag dela med mig av boken. Sturellas Blogg (Religionsdialog) går i dialog med himmelen!

Vi förflyttar oss till USA.
Colton, en liten 4-årig pojke, blev akut sjuk i blindtarms-inflammation.Tillståndet var allvarligt och under operationen lämnar Colton sin kropp.
Under tiden är föräldrarna i förtvivlad bön till Gud för sin pojk, var och en i sitt rum, för de orkade inte visa varandra sin smärta. Mamman hade några år tidigare fått missfall och mörkret grep omkring dem.

På väg till himmelen.

Operationen lyckades och Colton blev frisk. En tid senare, när de var ute och åkte bil, passerade de sjukhuset, och Colton säger:
- Det var där jag träffade Jesus.
Pappan höll på att köra i diket....
- Vad säger du??

Boken återger sedan vad den lille pojken berättar om himlen. Med varsamma frågor får föräldrarna höra de mest häpnadsväckande saker - som ett litet barn inte kan veta - och som de till slut skriver ned.

- Pappa, vet du att den förste som möter en i himlen är Jesus! Han har vita kläder och nåt lila på sig... så här...
Pappa, Gud sitter på en jättestor stol! Och han älskar oss jättemycket, vet du det pappa?!

- Jag har träffat min syster, pappa!
Det gick en stöt igenom honom. Detta kunde Colton omöjligt veta... familjens hemliga sorg...
- Hur såg hon ut? viskade pappan.
- Hon hade brunt hår, som mamma.
- Vad hette hon?
- Men pappa, hon har inget namn, för ni gav henne inget namn ju!

Tystnad - - -

Dold verklighet.

Det var alldeles för mycket att ta emot så starka hälsningar från himlen.
Men det var inte slut med det!
- Pappa, Moffa hälsar till dig.
- Hur vet du att han finns, Colton? Min morfar dog när jag själv var liten. Hade han sina glasögon på sig? prövade pappan.
- Nej! I himlen har ingen glasögon! Där är allt bra ju.

För att pröva sin son, sa pappan:
- Följde du med Moffa när det blev mörkt?
- Pappa, det blir inte mörkt i himlen ! Gud är ju ljuset. Och Jesus.

Allt stämde enligt vad Skriften själv säger i Uppenbarelseboken, kap 22:

OCH INGEN FÖRBANNELSE SKALL FINNAS MER.
DET SKALL INTE MER BLI NATT, OCH INGEN BEHÖVER LÄNGRE LJUS FRÅN NÅGON LAMPA, ELLER SOLENS LJUS,
TY HERREN GUD SKALL LYSA ÖVER DEM.

- Colton, hur länge var du i himmelen?
En fyraåring har ingen tidsuppfattning, men han drog till med:
- 3 minuter?
Pappan tittade i läkarjournalen och såg att de kritiska ögonblicken då pojken svävade mellan liv och död, var ungefär 3 minuter...
- Varför kom du tillbaka?
- Men pappa, för att ni ropade på mig! Och du ropade till Gud i ett rum, men mamma var i det andra rummet.
Gud skickade tillbaka mig.

Det fanns ingen tvekan kvar. Deras pojke hade sett hela deras liv från himmelens perspektiv och han visste "allt".

På riktigt.

Det är en välsignad läsning! Titeln är alltså HIMLEN FINNS PÅ RIKTIGT, skriven av Todd Burpo och Lynn Vincent. Utgiven på Gospel media Förlag.

Jag tänker på Jesusordet om barnet:

SANNERLIGEN JAG SÄGER ER, DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN, KOMMER ALDRIG DIT IN.

Jag ser 4-åringen framför mig, för liten för att ha hunnit bli slug. För liten för att vara lömsk eller beräknande. För liten för att kunna någon teologi...
Och faktum kvarstår: pojken spred mycket tro och kärlek omkring sig, till tröst även för den döende:
- Var inte rädd! Jesus är den första du möter i himlen! Han kommer snart till dig. Var inte rädd.

Det här är en underbar bok som nu går runt bland släkt och vänner.
De ljusaste hälsningar till er alla!
Helene Sturefelt.

P.S. Till alla 200 läsare - jag vet inte var ni befinner er, varken i geografin eller andligt sett, men jag "gräver där jag står" i min kontext, och delar mina tankar med den som vill.
HS