Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 7 november 2011

STAD I LJUS

Finns det någon stad i ljus här?

Nu ska jag låta Py Bäckmans psalm och melodifestivallåt STAD I LJUS ligga till grund för kvällens reflexion.
Hennes lyrik får möta Bibelordet.
Det blir en sorgebearbetning i allhelgonatid.
Naturvetenskapens begrepp "den oförstörbara engergin" möter den himmelska staden...
Följ med!

MIN RESA VAR MOT SOLEN, LÅNGT BORTOM ALLA SLUTNA RUM...

Guds kärlek i Kungsmarkskyrkan.
Sorgen klingade av, men saknaden blev bara större och större. Den grävde ett hål inuti...
- Hur ska jag orka vidare? Vad finns det för mening med att fortsätta?
Men så kom nästa tanke:
- Är jag egoistisk när jag tänker så? Eller bara förtvivlad? Min tanke måste få vila någonstans.

Himmelen... finns det en himmel?
Är det inte omodernt att tala om det? Är inte himlen en tröstetanke för mindre vetande?
Gud, förlåt mig mina tankar!

Det står att "De döda är inte döda för dig Gud" (Lukas 20:38).
De är döda för oss, men inte för Dig. Ingen livsform är död för Dig, Gud!

Det var ju Du som blåste livsande in i oss en gång vid livets början - och när livsanden drar dig ur våra dödliga kroppar, då drar den sig tillbaka till Dig, varifrån den en gång kom...

Varför skulle Du annars ha lagt ned en sådan längtan i vårt inre?
Varför längtar jag efter frid och harmoni om det inte finns?

Dra mig mot Ditt ljus.

Det finns ju mättnad för alla andra behov:
- hunger: för att vi skall äta
- törst: för att vi skall dricka
- ensamhet: för att vi skall nära varandra!
Så varför skulle då inte själen också ha sin mättnad - hos Dig GUD!

... DÄR ALLTING ÄR OÄNDLIGT OCH ALLA GRÄNSER HAR FÖR EVIGT SUDDATS UT!

Naturvetenskapen talar om "den oförstörbara energin". Alla som har sett en död mänska, har sett en tom kropp, ett skal, eller hur?
Så bra att de öppnade fönstret i sjukhussalen så att själen kunde ta sig ut...
Den eviga energin.

Men käre gode Gud, hur ska jag orka?
Talesättet säger att Du lämnar de starkaste kvar, men jag känner mig verkligen inte stark.
Ge mig ett ord att leva av!

JAG VILLE SE MIRAKLER OCH HÖRA ORD SOM FÖDER LIV...

Herren Gud svarar:
- Mitt barn, mitt älskade barn på jorden, jag vill att du skall fortsätta leva en tid till, för de levande, av två anledningar.
1. Du är inte färdig, du behöver ta emot litet till av det som jag skickar i din väg. Tag emot de människor som du möter, de skall lära dig något - din själ måste slipas lite till...
2. Det andra är, mitt älskade barn, att du skall ge av din erfarenhet. Jag behöver dig som tröstare på jorden. Ja, du får vara en av dem som pekar mot korset, och själv växer i hoppet.

Käre Gud, är inte det för stort för mig?
Jag förstår att mitt liv är infogat i ett mycket större sammanhang än jag kan ana, men vågar jag verkligen göra detta?
Jag är rädd.

- Mitt barn, svarar Gud, kraften är min! Du får ta emot.
Om jag har lagt ned all min intelligens på att forma livet, varför skulle jag inte ta hand om döden på samma sätt??
Var inte rädd. Se på Mig istället. Se på Trons Fullkomnare som är Jesus Kristus, min son.

.. BLI BUREN AV EN STYRKA SOM BARA VÄXER NÄR JAG ANAT MITT MOTIV.

Jag blev alldeles stilla.
Mitt hjärtats samtal med Gud bekräftades av en värme som spred sig i hela kroppen.
Men inte förrän jag släppt min egen kamp. Och kramp.

Släppa taget?

Ja, jag måste nog sluta fred med sorgen.
Käre gode Gud, det är nog dags att acceptera det livsöde Du ger mig, annars missar jag meningen med vad Du tänkt åt mig.

OCH SÅ NÄR ALLT FÖRÄNDRATS, NÄR TIDEN INTE LÄNGRE FINNS, SÅ SER JAG OSS TILLSAMMANS, OCH DÅ ÄR RESANS SLUT DET ENDA SOM VI MINNS.

Himmelen - hur var det nu med den?

Det känns som om tron "öppnar valv efter valv" som Tranströmer skriver. Själva korset är som en nyckel till mitt inre universum, som är lika oändligt som rymden utåt!!

- - -

Himmelen - inte en plats, men ett tillstånd där vi får gå ur tiden.
Åh, vad jag kan längta efter att slippar ur detta ekorrhjul och få gå in i den evighet "där allt är oändligt och alla gränser äntligen suddats ut!

Det är vi! Du och jag.

Denna stad av ljus måste vara byggd av all den oförstörbara energi som vi består av... !

Är det VI som är staden ??
Är det våra levande själar som bildar levande stenar?

NÅGOT TEMPEL SÅG JAG INTE I STADEN, TY HERREN GUD - ALLHÄRSKAREN - ÄR DESS TEMPEL.
OCH STADEN BEHÖVDE VARKEN SOL ELLER MÅNE FÖR ATT FÅ LJUS, TY GUDS HÄRLIGHET LYSER ÖVER DEN.
LAMMET - JESUS KRISTUS - ÄR DESS LAMPA OCH FOLKEN SKALL LEVA I DETTA LJUS.
DESS PORTAR SKALL ALDRIG STÄNGAS OM DAGEN - FÖR DET BLIR ALDRIG MER NATT DÄR...
Johannes Uppenbarelses bok kap 21:23

- Älskade gode Gud, när skall jag få komma dit?
- Mitt himlabarn på jorden, redan nu kan du ana det! Jag har lagt evigheten ned i era hjärtan.
I dopet är du infogad, i tron är du upptagen och i nattvarden får du smaka den himmelska saligheten!

Med rak rygg gick jag ut ur mitt hus och mötte den verklighet som Gud nu välsignat.

STAD I LJUS I ETT LAND UTAN NAMN.
GE MIG LIV DÄR ALLTING FÖDS PÅ NYTT.
STAD I LJUS....


Gode Gud, här kommer den ju!

Helene Sturefelt
- präst, predikant och fotograf i Karlskrona.

Kungsmarkskyrkans kör sjöng psalm 830.
Här kan du lyssna på Tommy Körberg och sjunga med!
http://www.youtube.com/watch?v=-dMJFiEDu3Q&feature=related

2 kommentarer:

  1. vilken fantastiskt fin härlig text!
    mycket att fundera över...stad i ljus,, fint!

    SvaraRadera
  2. Helene svarar:
    Tack! Javisst! Jag får själv mycket att fundera över. Undrar vem som sitter här och bloggar, egentligen... ; )

    SvaraRadera