Jag minns Lasse "Kurtan" Brandeby.
- Målle Lindberg, Mats Rådberg och Rankarna och Kurt "Kurtan" Olsson med många fler.
Denna festival är en härlig blandning mellan andligt och profant.
Jag har haft glädjen att få vara med under många år, som festivalens "dansbandspräst".
http://www.shell.linux.se/gspteam/ulvsmala/nbilder/BltRep15-7.pdf
Ni som känner mig vet att jag brukar blanda humor och allvar.
Så även här på bloggen - men det kan vara svårt att få fram "glimten i ögat" när man inte ser minspel och kroppsspråk.
De tvära vändningarna kan bli dikeskörningar när man i själva verket "girar" för att få fram en annan poäng.
(Ibland tänker jag på Jonas Gardell - om man inte hade sett honom agera, och bara läst hans texter, då skulle man tro att han inte var klok!) (men det är han!) (eller?) (jo!). (men han är ingen teolog...).
Det är tråkigt, jag sörjer honom på mitt vis.
Hans torra humor var helt underbar - du får ett helt fång "fådda blommor" från mig!
Blommorna har ingenting med artikeln att göra.
Nåväl, häng med på festival, så här på lördagskvällen!
Jag vill göra en "minnesstund" för Lasse Brandeby, alias Kurt Olsson, som jag alltså träffade i Ulvsmåla 12 aug 2005.
Jag citerar ur mina memoarer:
Hur i allsindar skall jag göra ikväll? Ulvsmålafestivalen är så osannolik! Mitt ute i ingenstans... en frälst dansbandsmusiker smäller upp ett jättetält och bjuder in stora artister... och hans frälsta vänner få vittna om sin tro.
Och så kommer jag, en präst från Svenska kyrkan, för att ge lite tyngd (!) och predikan.
Jag får uppbåda all min pedagogiska talang för att klara av den här synnerligen annorlunda miljön.
Tänk om det blir bondkomik av alltihop...
Tänk om folk skrattar på fel ställe...
Det är kanske lika bra jag möter det på något sätt. Hm... har inte tant Elsie en rutig kavaj? Hoppas jag kan få låna den...
Tant Elsies rutiga kavaj.
- Hej, jag heter Helene, jag kommer före dig i programmet och hade tänkt göra entre´ så här...
Han var genast med på noterna.
- Jag tänker klä ut mig till din syster... Kurtina... och låtsas leta efter dig...
Sakta spreds ett leende i hans ansikte. Ok!
En stund senare kom han och frågade allvarligt:
- Har du någon hårspray? Jag har inga grejer med mig... och får inte ordning på luggen...
Han såg desperat ut.
Jag skrattade - Det är väl inte så svårt! Man gör bara så här - - -
I min familj har jag kallats för "Kurtan" när jag vaknar, ty min frisyr är naturligt lik hans.... utan spray...
En kvinna kom till undsättning med spray till Kurtan-Lasse.
- Du, sa han, vi gör så här att du har sprayen i din väska... och så frågar jag varför du har tagit den... ;)
- Visst!
Så himla roligt vi hade! Jag fick enna bre på min vildaste götebosska.
Publiken fattade ingenting... En syster till Kurt Olsson? På riktigt?
Likheten var slående.
Min festival-brorsa!
När vi hade "tjatat lite" tog jag av mig den rutiga kavajen och förvandlades till dansbandsprästen, som skulle hålla kvällens reflexion, om Slumpen och Guds närhet.
Säkert mycket fint och tänkvärt... det var bara det att jag glömde rätta till luggen....
Nej!
Var det någon som hörde vad jag sa eller satt de med skrattet i halsgropen?!
Några timmar senare, lagom till avslutningen i tältet, var luggen utslätad och jag kunde välsigna de 400 personerna som fått en oförglömlig kväll.
Snart kommer de!
Vårt församlingsblad Kungsljuset kom ut här om dagen. Där är ett trevligt reportage om Ulvsmålaboken, med andakter utifrån dansbandstexter.
Vill du beställa den, så får du höra av dig till:
helene.f.sturefelt@live.se
Bäste Kurt-Lasse!
Om jag hade haft en damorkester, så skulle jag komma till din begravning och ordna en parad genom Göteborg!
- Oh when the saints go marching in!
Vila i frid.
Din påhittade syster Kurtelina.
Jag bloggar med luggen rakt upp!
De bästa lördagshälsningar till er alla.
Helene Sturefelt - i adventsstjärnans ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar