Sturellas Fotoblogg: IKONER FRÅN MINSK

onsdag 9 november 2011

IKONER FRÅN MINSK

Minsk i Vitryssland landar i Karlskrona!

Här kommer dagens spännande möte!
Kl 07.09 ringde mobilen. Det var Syster Katerina från St Elisabeth klostret i Minsk.
- Where is the church?
Det var avtalat att de skulle komma och visa sina ikoner denna välsignade Teodor-dag = Guds Gåva.
Men hur kör man från färjan på Verkö till Stortorget?
Tur att sms-funktionen kunde översättas till kyrilliska, eller vilket språk det nu var...

Men först en fråga och en reflexion.

Tillhör du dem som ogillar att vara med på kort?
Eller är du linslus?
Som offentlig person är jag så illa tvungen att vara med ibland, men helst vill jag slippa.
Mitt ansikte är bara mitt.
Det är därför du så sällan ser foton på människor här i min blogg - det är mitt sätt att visa respekt.

- NO PHOTO!

Inga ansikten.

Gud går inte att avbilda.
Gud är ande och vi ska inte ens tänka tanken att försöka tillverka något som liknar honom!
Gör er inga bilder som ni frestas att tillbe, står det i Moseböckerna.
Detta plagierade Muhammed och bildförbudet är mycket strängt inom islam.
Jag håller i princip med både judar och muslimer - Gud är osynlig för våra sinnen och skall så förbli. Det känns rätt.

Men... det är kristendomens ärende att försöka göra det osynliga synligt!
Tomas Wettermark i Vadstena skriver:
- Men likväl talas det om det gudomligas uppenbarelser, boningar och manifestationer.

Våra kristna traditioner är mycket olika och vi vet att "Gud är för hög att begripa". Ändå finns det fysiska där, som bärare av Guds närvaro.
Vi har Bibelordet, Sakramenten, Korset och alla symboler.

Kristus öppnar porten!

Lite kyrkohistoria:
Vid det 7:e ekumeniska konciliet i Nicea år 787 e Kr fastslogs följande om IKONER, något som är bindande för hela kristenheten:

VI BEVARAR ALLA KYRKLIGA TRADITIONER SOM GÅTT I ARV TILL OSS...
.. bland annat att framställa ikonmålningar som är i samklang med evangeliet:
- de tjänar till intyg om att Guds ords förkroppsligande är sant och inte inbillat!

Jaha! Gud har blivit människa och kommit till oss på våra villkor! Då kan vi också använda bilder och symboler för att påminna oss om det - med aldrig dyrka själva bilden.

Ikonen skall vara ett fönster mot himlen.

Äkta hantverk.

Syster Katerina kom tidigt i morse till Fredrikskyrkan och dukade upp två bord med fantastiskt handarbete.
Ikonerna tillverkas under bön.
All förtjänst går till att finansiera deras hem för handikappade barn och drogrehabilitering.

Guldet blir till sängar. Grus blir till mat.
Allt förvandlas av Guds rena kärlek!

Guds dyrbara närvaro.

Under iakttagande av fullkomlig noggrannhet och i full harmoni beslutar vi att i likhet med det dyra och livgivande korsets tecken skall de vördnadsvärda och heliga ikonerna sättas upp i Guds heliga kyrkor, anbringas på heliga kärl och skrudar...

... föreställande såväl vår Herre Gud och Frälsare, Jesus Kristus, vår obefläckade Härskarinna den heliga Guds moder samt vördnadsbjudande änglar och heliga fromma män...

Och kvinnor. Koncilie-sekreteraren glömde oss...
Fast vi är vana vid att vara osynliga!
Hm, kanske ett gudomligt drag.... ??

Nåväl, precis som ett foto på dig inte är du, så är en ikon inte Kristus.

Men jag älskar tanken att genom ikonen ser den himmelska världen mig... deras ögon följer mig och vakar över mig.
Och jag lever varje dag med att ha "Kristus i ryggen" - allt jag säger vill jag skall vara på hans uppdrag.
Gud välsigne systrarnas arbete i Minsk!

Helene Sturefelt
- osynlig för dig, men sedd av Gud.