Minnesstund på Stumholmen 27 sept.
En mammas skri över sitt döda barn... ett Rama-skri.
Det har varit begravning idag.
Runt 300 personer var samlade i Trefaldighetskyrkan för att ta avsked av Peter Ivarsson - dödad av ännu okänt motiv - 23 år ung.
Vi var flera ur arbetslaget, inklusive en kyrkvärd, som var med för att stötta och trösta.
Var och en sörjer på sitt sätt, men en mammas sorg är så hjärtskärande att någon sa:
- Det är nästan bättre att inte föda några barn till en så grym värld...
Trefaldighetskyrkan, Karlskrona.
Vilken väg är han på nu?
Den eviga, hoppas vi!
Men mördaren då? Ja, för honom eller henne kan vi bara be.
Be om sanning och kärlek. Bedja om försoning och styrka.
När Ozzy Osbournes låt "Mama, I´m coming home", klingade under kyrkans runda kupol, då var alla näsdukar slut...
Men mitt i ångesten kom tanken:
- att dö är inte "att gå bort" - det är faktiskt att "komma hem"!
Det är ju det hoppet vi som kristna hela tiden vill förmedla.
Där som rosor aldrig dör!
O GUD, ATT DU VILLE DRÄPA DE OGUDAKTIGA!
Utmattad av obesvarade frågor läser vi att Guds ord rymmer även den djupaste misströstan och de värsta orden.
Den ärliga klagan hittar tillbaka sen till sansen, när tårar och snor har slutat rinna:
UTRANNSAKA MIG, GUD, OCH KÄNN MITT HJÄRTA..
OCH SE TILL OM JAG ÄR STADD PÅ EN OLYCKSVÄG,
OCH LED MIG PÅ DEN EVIGA VÄGEN.
Saknaden.
- Det går inte att förstå. Han skulle väl inte dö nu! Det är förtidigt!
- Han var så snäll...
- Men det är inte åren som räknas. Man kan leva "hela sitt liv" på kort tid. Jag har mist många, och när andra säger "varför?" så säger jag "varför inte?" - - -
Vännerna i Hemvärnet redo.
Ska vi leva mot livets villkor, eller med livets villkor?
Acceptera det grymma, men göra allt för att motverka det?
Nej, jag vill inte acceptera det svarta!!! ... men jag konstaterar att det finns... och kämpar tillsammans med alla andra att välja försoning, och inte bitterhet.
Måste en ung människa dö för att vi skall fatta vad livet går ut på?
Måste vi skakas om på detta sätt för att själva ta vara på livet?
- Genom död till liv...
Bär varandra genom livet.
Kan vi lära oss något om oss själva, och varandra, genom Peters död, då dog han inte förgäves.
Men när likbilen kom, då ville man bara skrika - - -
Vi höll armarna om hans familj och vi skakade av höstkylan och dödens isande faktum.
Medan de vinkade farväl, kom jag ihåg att Fredrikskyrkans klockspel hade spelat två sånger precis innan begravningen började:
- Tryggare kan ingen vara...
- Blott en dag, ett ögonblick i sänder...
GIV HONOM, O HERRE DIN FRID,
OCH LÅT DITT EVIGA LJUS LYSA ÖVER HONOM.
AMEN.
Helene Sturefelt
- förtvivlad tröstare.
Väntan. På Uppståndelsens Dag.
Det finns tillfällen när jag tvivlar på mänskligheten och även mitt yrkesval. I går var en sådan dag, varför, varför gör någon så mot en annan människa. Att se föräldrarna och syskonens förtvivlan vid kistan gjorde så ont. Släktingarna och alla vänner som hade mött upp för att ta farväl av en ung grabb som skulle levt många år. En tung dag för en oss alla som hjälptes åt att trösta och stötta. Begravningsentreprenören Margareta
SvaraRadera