JESUS GRÅTER

Det föll tårar från himlen...

Vi kan inte möta våld med våld.
Vi möter inte mörker med mörker...
Och vi mättar inte hunger med ännu mera hunger!

Ikväll var det katekumenatsträff i Möllebackskyrkan.
Pastor Glenn inledde med tänkvärda ord.
Jag vill gärna dela med mig av det han sa.

Den som rider på en stridshäst markerar att nu kommer jag och tar över.
Det är hårda hovar och hot om krig.
Men den som kommer ridande på en åsna signalerar något annat.
Vi är ju i adventstiden, där vi denna veckan lever med berättelsen kring Jesus och när han red in i Jerusalem.
Han är Fridsfursten.
Och hans rike är av ett annat slag.

Häst eller åsna?

Jag tänkte för mig själv att kyrkan har genom historien ofta blandat ihop de där riddjuren... och satt sig på höga hästar istället för det lilla lastdjuret.

Eller som en präst sa till mig efter gudstjänsten i söndags:
- Den här texten måste vi själva fundera mycket på!
Så sant, så sant.
Den ständiga reflexionen.

Folkets Hosianna-rop var egentligen inte ett hurrar-rop, och det var kanske inte den festivalstämning som vi kanske tänker oss, när Jesus red in i staden.
Snarare betyder det "Hjälp oss, rädda oss".
Det säger man inte till maktens män på höga hästar.

Fartblind.

Min blick gled ut genom kyrkfönstren, förbi adventsljusstakarna, och jag bad en stilla bön för folket i Syrien och Egypten, för de fria valen och den demokratiska processen, för religionsfrihet och beskydd i de kristnas försvårade situation...

Möt inte mörkret med mera mörker.

Jag har fullt förtroende för Jesus Kristus.
Han är min vän den bäste.

När jag, likt en åsna, en gång förstod vem det var som satt på min rygg, slutade jag mina försök att kasta av honom...
Du vet, ingen vill väl bli toppstyrd eller riden av nattens maror?
Men Jesus är välkommen!
Till honom är det lätt att ropa Hosianna - Herre, hjälp!
Tack för att Du inte mättar min hunger med ännu mera hunger.

Du, Herre, mättar vid livets bord. Och rådjuren!

Glenn fortsatte:
När Jesus senare blickade ut över Jerusalem, föll han i gråt...
Lukas återger i sitt kapitel 19:41:

"När Jesus kom närmare och såg staden, började han gråta över den, och sade:
- Om du denna dag hade förstått också du, vad som ger dig fred!
Men nu är det fördolt för dig.
Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig... eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök."

Mina tankar stack iväg igen, och bönen omringade Israel och det judiska folket med Shalom, de som är våra bröder och systrar, de som idag längtar så oändligt efter fred.
Min bön gick vidare till oss här hemma.
Vi vet inte längre vem Jesus är...

Eller som en annan kollega berättade, efter ett skolbesök vid krubban:
En flicka sa:
- Du, vem är den där Jesus hon pratade om?
- Jag vet inte. Nån i den andra klassen kanske...

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta...
Idag har jag gråtit mycket, Jesu tårar, mina tårar, andras längtanstårar...

Måtte vi vakna upp här hemma i vårt land och förstå att nu är tiden inne för Guds besök!

Jesus möter våld med försoning.
Jesus möter mörker med sitt ljus.
Jesus möter hunger med livets bröd.

Helene Åsnefelt
- Kom Herre, kom!

Tiden är inne för Guds besök.