ROBINSON

Tävlingen är slut.

Ja! Mats vann! Helt rätt, en klart värdig vinnare.
Jag spelar discomusic och tuggar macka och önskar att jag också fick duscha i champagne nån gång...

Jo, jag har slappat i TV-soffan varje torsdag kl 20 för att följa Robinson-tävlingen.
Jag vet inte om det är bra mot bröstsmärtor... ibland har spänningen ökat min egen puls till olämplig nivå och handsvetten trängt fram - som när Hanna fastnade under stocken med ansiktet rakt ned i sanden!
Då kunde jag knappt själv andas...

Nära-döden-upplevelse

Värst är ö-råden då någon ska röstas bort.
Tänk om man gjorde likadant på sin arbetsplats?!
Eller bland grannarna eller i skolklassen?

På skrovliga träbänkar radar man upp präst, vaktmästare, pedagog, musiker och diakon, samt kanslichef och några damer från pastorsexpeditionen...
Och städerskan!

- Välkomna, idag skall en av en röstas bort...

Du skall bort!

Vem har vunnit flest deltävlingar?
Vem har starkast muskler?
Vem är smartast?
Vem har störst social kompetens?

Usch och fy så hemskt. Pakter bakom ryggen är redan skapade.
- Hon predikar ju bra, men.... går runt och surar mest.... Eller:
- Han kan verkligen ta folk bra och skrattar och skojar, men pärmarna verkar tomma...

Ska vi rösta ut den som är ett hot?
Eller ska vi ta bort den som ingenting tillför?

Robinson är en TV-tävling där människans alla sidor obönhörligt kommer fram.
Efter 42 dagar med hunger på en strand går det inte att dölja vem man är.
Den nakna sanningen kommer fram.

Både psyket och fysiken måste hålla.
Uthållighet och snabbhet. Lugn och modig.

Bara gurkan kvar...

Med filten runt benen har jag inte kunnat låta bli att jämföra med hur likt detta är den vanliga verkligheten, om än inte så drastisk.

Det som gör mig beklämd är att vi många gånger vill eliminera de starka - det är mycket lugnare med ett gäng medelmåttor som inte stör andra.
Vi fruktar ljuset.
Vi är rädda för styrkan - den tvingar oss nämligen att gå framåt, inte bakåt - och att ta ansvar.
Inte ligga i soffan och slappa....

Avundsjukan är en stor fiende. Tillsammans med rädsla och bekvämlighet har vi tre trynen som gör livet surt för oss.
Håller du med?

På väg till ö-råd?

Nej, vi pilgrimsvandringar vid östra Vätterbranterna.

Andlig mognad blir därför att skärskåda sig själv:
- Är jag avundsjuk på andras mod, och försöker knäcka dem?
- Är jag rädd för andras framgång att det skall avkrävas något av mig också?
- Är jag bekväm och inte vill bli avslöjad i mitt fusk med arbetstider och ogjorda uppgifter?

En värdig Robinson hotas inte av andras styrka. Han/Hon gläds med andras framgång och smittas av deras mod.

Var det Nelson Mandela som sa detta "att vår största rädsla är ljuset"?

"Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Men världen kände honom inte."

Johannes beskriver Jesus i sitt evangelium, kap 1.
Är människan en tragisk medelmåtta som sitter där och äter chips i mörkret, medan världen går under?
Antingen behövs det mer underhållning... eller en ordentlig frälsning av oss alla!

Grattis till Mats, TV4 vinnaren, och till er alla som orkade hålla ut i tävlingen.
För majoriteten av människor på jorden är vår lek en verklighet...

Skål!

Robinson-hälsningar från Helene Sturefelt
- hos oss vinner diakonen.
Och städerskan!