FÖRLÅTELSENS MÖJLIGHET

Jag hittade en klisterlapp i kyrkan...

Bönen Fader Vår (eller Vår Fader) innehåller det mest fantastiska ordet människan känner:
- Förlåt.

FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER
SÅSOM OCK VI FÖRLÅTA DEM OSS SKYLDIGA ÄRO.

Eller som det står i den nya översättningen:
.. LIKSOM VI HAR FÖRLÅTIT DEM SOM STÅR I SKULD TILL OSS.

Hur ska en förlåtelse komma till stånd?
Måste båda parter vara med på det?
Och hur mycket är Gud inblandad?

Matteus återger undervisningen som Jesus delade med sina lärjungar:
- Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske fader också förlåta er.
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader förlåta er...
Matt kap 6:14-15.

Detta är så svårt! Men sant. Jag har kämpat med mitt...

När en oförrätt har begåtts, vem äger problemet?
Först och främst den som upplever sig blivit illa behandlad.
Bearbetning måste till, innan förlåtelsen är möjlig. Det handlar aldrig om att släta över, eller ens kompromissa, en förlåtelse är total för att den onda krampen skall släppa.

Om den som skadat inte begriper det, skall den drabbade inte kunna förlåta då?
Tja, vad är alternativet?
a) vänta tills personen kommer till insikt - vilket kanske aldrig sker...
b) eller förlåta ändå, för sin egen sinnesros skull?

Jag har brottats länge med detta.

Förlåtande kärlek från altaret.

Jesus säger att det är ingen idé att springa till Gud, om man inte är beredd att jobba med problemet med den det berör på jorden...
Och jag säger att det är ingen idé att gå till chefer och klaga om man inte vågar möta den som sårat en...

Det hjälper inte att förtala, baktala eller snacka skit.
Till slut måste man mötas, på något sätt, för att befrielsen ska vara möjlig.
Ibland kan tredje part vara med, det kan klargöra mycket.

Vi har alla varit med om detta. Och vi har alla haft både rollerna... som den sårade, och den som sårat.
Det gör ont att veta.
Men det finns en väg igenom!

Förlåtelsens Möjlighet.

Kan man förlåta på avstånd?
Ja!
Kan man förlåta om någon har hunnit dö?
Ja.

Eller som någon berättade:
- Jag kan inte förlåta deras ondska!! Jag skall hämnas! Förresten är de döda, de idioterna!
Då ramlade släkttavlan ned med ett brak...

Jag tror att man i sin bön kan be så här:
- Jesus, tack för att du var i dödsriket. Jag orkar inte bära min förbittring mer, den är en mental cancer som gör mig sjuk...
Jag sänder nu min förlåtelse till dem som gjort mig illa... jag löser dem... för att jag själv ska bli fri.
Jesus, hjälp mig nu att släppa greppet och gå vidare.
Jag förlåter, i Jesu namn, amen.

Kristus Love.

I kvällens helgsmålsbön, gavs denna reflexion inför Domssöndagens text ur Matteus 13: 47-50:

ÄNGLARNA SKALL GÅ UT OCH SKILJA DE ONDA FRÅN DE RÄTTFÄRDIGA...

"Som kristen måste jag leva med de motsägelser som finns i Bibelns olika texter. Som nu de här veckorna inför domsöndagen, när jag ena veckan läser att det i himlen väntar något gott och underbart och andra veckan att det ska gråtas och skäras tänder när vi slängs i den brinnande ugnen.
Det går inte ihop, och ska det väl inte heller.
Jag måste också leva med sprickorna och motsägelserna i min egen natur. Varje människa är både stark och oövervinnerlig och en hjälplös stackare, både ond och god.
Detta är det kraftfält som vi alla måste leva i."

Sven-Gösta Holst är pastor och föreståndare för Forumkyrkan i Nacka.

Jesus förlåter.

Jag går bakom hans kors tills jag kan förlåta.

Både ock. Inte Antingen Eller.
Både rättfärdig och syndare. Inte antingen bra eller dålig, vit eller svart, snarare randig.

Jag, en syndare, en sprucken och bristfällig människa som försöker agera efter de tankar och erfarenheter jag har.
Precis som alla andra. Som du.
Och i de "lättkränktas land" (vad hette han som skrev den boken?) får vi träna oss i att se var föräldrarna satte en sund gräns och var de var medvetet dumma.

Förlåtelsen är det mest kramplösande medel som finns.
Gratis.
Inte på apotek, men i kyrkan. I nattvarden!

- Detta är det nya förbundet, genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse...

I detta hopp vill jag leva.
Hämnd löser inget. Men det förlåtande mötet gör det, först med oss själva, sedan med den det gäller.

Lätt att säga... Så oändligt svårt att göra...
Men det går. Om man vill.

Bristfulla men fridfulla hälsningar i korsets kraft,
Helene Sturefelt