PRÖVNINGENS STUND - Predikan

Prövning i öknen.

En orm, ett kors och satan som frestar i öknen... Men kan vi verkligen börja tala där?

Detta är en återgivning av predikan på 1:a söndagen i Fastan, med rubriken "Prövningens stund".

Om du har en psalmbok, får du gärna slå upp texterna så att du kan följa med.
 

Vi läste: 1 Mosebok kap 3: 1-13 om Adam och Eva i lustgården, Hebreerbrevet om Kristus som lärde sig lida genom att lyda, och evangeliet enligt Markus, några korta verser i kap 1:12-13.

Vi sjöng "Herre, till dig får jag komma, komma precis som jag är, inför dig kan jag ingenting dölja, du vet varje tanke jag bär. Men trots att du ser all min svaghet och vet att jag är ett av dina minsta barn, får jag komma ändå, och jag vet det är så: under allt är jag älskad av dig!"

Sv Ps 758.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn!

- Herre, öppna oss för Ditt ord. Öppna Ditt ord för oss. Amen.

Öppna Ditt Ord för oss.

 

 

En orm, ett kors och satan själv… Prövningens stund är här. Ökenvandringen har börjat. Texterna stryker inte medhårs denna gången heller. Men vi kan inte börja här, det blir för tungt. Och det blir fel.

1 Mosebok: Vi är Adam och Eva – och det börjar med att Herren Gud säger om sin skapelse att allt är MYCKET GOTT!

 

Episteln: I kapitel 4 talas det om vila:

LÅT OSS ALLTSÅ SE TILL ATT INGEN AV ER TROR SIG VARA FÖR SENT UTE. LÖFTET OM ATT FÅ KOMMA IN I HANS VILA STÅR ÄNNU KVAR.

Evangeliet: Först berättas det om dopet. Jesus döptes i Jordan och invigdes i sin Messiasgärning. Och de underbara orden hördes:

- DU ÄR MIN ÄLSKADE SON, DU ÄR MIN UTVALDE!

Guds utvalde.

För att över huvud taget orka stå ut med livets svåra prövningar, så ger Guds ord oss allra först vår himmelske Faders omsorg:

- Allt är mycket gott! Det finns en vila. Du är så himmelskt älskad!

 Men om vi lever vårt liv med att Gud skulle vara en tyrann, en grym fader eller frånvarande pappa som bara grälar och aldrig är nöjd… ja, då kommer vi att falla precis som snowboardåkaren i backen Vasaloppsåkaren i skidspåret!

Om vi tror att Gud är en elak eller mesig låt-gå-ledare, ja då faller vi för minsta frestande viskning. Varenda uppförsbacke blir ett anklagande mot Gud:

- Varför måste jag ta mig upp här? Vill du mig inte väl?

Får vi inte klaga och protestera då när allt är svårt? Ska vi bara tiga och lida? Passivt samtycka och inte våga gå emot livets tryck?
I Psaltaren 32 står det ju "Så länge jag teg, tynade jag bort". Att tiga är ingen lösning.

Låt oss se hur Jesus gjorde. Hebr:

UNDER SITT LIV PÅ JORDEN UPPSÄNDE JESUS MED HÖGA ROP OCH TÅRAR ENTRÄGNA BÖNER TILL DEN SOM KUNDE RÄDDA HONOM FRÅN DÖDEN, OCH HAN BLEV BÖNHÖRD…

 Jesus protesterade! Inte mot Gud utan mot det onda! Rikta slangbellan åt rätt håll!...

Tiga och törsta i öknen.

 

 

På vilket sätt blev han bönhörd? Vad är hans hemlighet?

DÄRFÖR ATT HAN BÖJDE SIG UNDER GUDS VILJA.

FAST HAN VAR SON LÄRDE HAN SIG LYDA GENOM ATT LIDA…

Hur gjorde människan, Adam och Eva i Lustgården?

Böjde de sig under Guds vilja? Lärde de sig att lyda genom att lida?

Nej, när ormen kommer, då tycker de att hans resonemang är både förnuftigt och känslomässigt tilltalande.

TRÄDET VAR EN FRÖJD FÖR ÖGAT, ETT HÄRLIGT TRÄD EFTERSOM DET SKÄNKTE VISHET.

Det kan väl aldrig vara fel med lite vishet? Låt oss äta.

Och vi tänker i våra termer: att allt som är ekonomiskt vinstdrivande är rätt. Allt som är effektivt är positivt. Allt som gynnar hälsa och framgång ska vi prioritera.

Ack, vad ormen lurar oss!

Jakarandaträd vid Beer Sheva-öknen.

Herren leder alltid sitt folk längst ned till vattnets lägsta punkt…

Medan satan själv ställer Jesus uppe på tempelmuren och lockar honom att kasta sig ned:

- För änglarna skall fånga dig!

Sedan leder han Jesus upp på ett mycket högt berg, som det står i Matteus 4, med orden:

- Alla dessa riken i världen som du ser skall jag ge dig, om du faller ned och tillber mig…

Var vill du stå? Längst ned eller högst upp? Var vill vår församling stå? Längst ned eller högst upp? Naturligtvis vill vi vara högt uppe på höjden!! Det är ju där vinnarna står med sina medaljer.

Likväl har Herren fört er, mig, oss, allt längre djupare ned, till Jordans vatten som ligger 400 m under havsytan, för att där dränka allt som inte tillhör Honom… för att sedan låta oss uppstå skimrande nytvättade i dopets renande bad…. Och Herren jublar över sin församling:

- Du är mitt älskade barn!!

 Kan ni se detta framför er? Kan ni se att vi är där?

Frestelsens berg, Jeriko.

Ormen var listigast av alla djur, står det. Och Markus skriver att Jesus levde bland de vilda djuren. Det gör vi också, på sätt och vis.

Frågan är bara om dessa vilda bibeldjur är våldsamma eller ursprungligt fromma och samarbetsvilliga?

Jesus levde bland de vilda djuren. Kan vi också göra det?

Nej, inte i egen kraft. Vi har inte en chans! Vi blir krossade och sönderslitna.

När satan frestade Jesus i öknen då fokuserade Jesus på Guds ord, inte på fienden själv. Han gick inte i argumentation och sa:

- Du är dum och fattar ingenting!

Nej, Jesus svarar bara med Guds eget ord:

DU SKALL INTE SÄTTA HERREN DIN GUD PÅ PROV!

GÅ DIN VÄG, SATAN, DET STÅR SKRIVET ATT HERREN DIN GUD SKALL DU TILLBE OCH ENDAST HONOM SKALL DU DYRKA.

Linbana upp till Frestelsens berg...

 

 

Men det är inte bara Guds fiende som är i farten. Det är så viktigt att vi också får syn på dem som tröstar!

Bland vilddjuren och motståndet fanns också änglarna. De kom inte för att hindra satan att ställa Jesus på prov, liksom de inte heller kunde skydda honom från Golgata, utan de var där för att försäkra honom att hans älskade Fader vakade över honom, var med honom, handlade genom honom och utgöt sin Ande över honom hela tiden, med full kärlek!

Vi får be att änglarna skall svalka oss och trösta oss! Vi får be om änglarnas beskydd att inte tappa fokus på Guds vilja.

Så är det också för oss i vår församling. När vi är fast förankrade i Guds kärlek, då är vi redo att gå ut i öknen. Jesus upprepar ju Israels uttåg ur Egypten, in i öknen, till det förlovade landet. Också VI måste lämna Egyptens köttgrytor.

Änglarna betjänar.

Det är Guds kärleksfulla ord som leder oss igenom de svåra tiderna.

Jesus är vår förebild. Han lärde sig lyda genom att lida; höra dumheter, bli frestad, lockad till mer makt, men han släppte aldrig Guds Faders omsorg – vissheten att Guds plan med allt är att det skall vara och en gång bli MYCKET GOTT, att det finns En VILA som väntar oss…

… OCH NÄR HAN HADE FULLKOMNATS BLEV HAN FÖR ALLA, SOM LYDER HONOM, DEN SOM BRINGAR EVIG FRÄLSNING, AV GUD KALLAD ÖVERSTEPRÄST, EN SÅDAN SOM MELKISEDEK...

… en fredskonung, hans dagar har ingen början, hans liv har inget slut. Melkisedek – rättfärdig konung – är lik Guds son, han förblir präst för alltid (Hebr 7).

Så, när prövningen fört oss ned till bottnen och gjort med oss vad nödvändigt är, då skall Herren resa oss upp igen, leda oss ut ur öknen, till uppståndelse och nytt liv!

Nytt liv.

Låt oss be.

Käre himmelske Fader, vi lockas hela tiden att vinna respekt, utan att gå lidandets väg.
Tack Jesus att du inte ens på korset föll för frestelsen, utan förlät dina bödlar.
Herre, hjälp oss förlåta allt/alla det som gjort oss illa.
Jesus, när vi faller likt snowboardåkarna, hjälp oss då att resa oss upp igen, med blicken på dig.
Amen.

Vi avslutade med psalm 212:

"Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än stjärnor tindrar, den bedjandes suckar når.
Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval få ro, lär du dig blott att vandra på bönernas himlabro."
Sv Ps 212

Varma hälsningar,
Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som delade foton från en Israelresa till öknen i Beer-Sheba,
- men ormen hann ringla iväg...

Se upp för ormen!