Det blåste kallt när jag klev av tåget i Karlskrona. Solen sken över en längtande stad, där träden ännu väntar på att få spricka ut i grönska.
Vi var många som var ute och promenerade denna söndag. Jag passerade Scandic Hotel och gick upp mot Saltö.
Snart väntade en kvällsgudstjänst i Möllebackskyrkan och jag samlade mina tankar ute i den friska luften.
Kyrkan ställer inte in. Kyrkan ställer om.
Vi finns för den som behöver få prata och få förbön. Distansen är där, men den hindrar inte omtanke och hjärtevärme.
Kan man verkligen sjunga när livet är svårt? Ja, just därför! Om sången skulle tystna, är det risk att hela hoppet tystnar.
Så, häng upp så många psalmer det går! Här ska sjungas!
Från klostertraditionens Tidegärdsbön sjöng jag evangeliet om när ängeln Gabriel kommer till Maria:
MIN SJÄL PRISAR HERRENS STORHET
MIN ANDE JUBLAR ÖVER GUD, MIN FRÄLSARE...
Lukas 1:46.
Sedan läste vi den tusen år äldre texten från 1 Samuelsboken, där profeten Samuels mamma Hanna också brister ut i jubel:
MITT HJÄRTA JUBLAR ÖVER HERREN
JAG KAN BÄRA HUVUDET HÖGT...
1 Sam 2:1
Båda kvinnornas jubel kretsar kring barnet, kring livets mittpunkt, där Gud undanröjt deras rädsla och sorg.
Men vi tar det från början. Här kommer inledningen. Detta är min predikan på jungfru Marie Bebådelses Dag, 2020.
En personlig kris. En lokal kris. En
världsvid och global kris – vi kommer aldrig undan livets svårigheter.
Barnlöshet, arbetslöshet, sjukdom och
naturkatastrofer; och nu coronaviruset – intet nytt under solen. Var är Gud i
allt detta?
Gångna tiders människor hade ett annat
perspektiv än vi.
* Johan Arndt (1500-t) talar om detta i
sin skrift ”Den sanna kristendomen” att ”klimatkatastrofer var naturens uppror
mot människans dårskap.”
* Gustav II Adolfs första
regeringsperiod (1600-t) var fylld av nationella katastrofer. Kungen utlyste då
bot-dagar då hela folket skulle bekänna sin synd och söka Guds förlåtelse.
- Jag har ofta märkt hur mycket gott det
för med sig, sade GIIA.
Kungen hade insett att folkets livsstil
påverkar deras förhållande till Gud – och Guds handlande med folket.
* Katekesen 1878 ställde samma fråga som
vi:
- Vad bör vi tänka om de olyckor som
träffar människor här i världen? Svaret kom:
”Vi bör aldrig anse dem såsom verkan
av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud,
de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men de gudfruktiga till
prövning och stadfästelse av hopp, kärlek och förtröstan till Gud.”
Så vågar inte vi uttrycka oss. Likväl
tänker vi kanske så.
Huvudperson i predikan är profeten
Samuels mamma; Hanna.
Hon var gift med Elkana och han älskade
henne mycket. Trots det var hon djupt olycklig, för hon var barnlös. För att
inte riskera släktens ut-tynande tog han sig en andra hustru; Peninna, och hon
födde honom många barn.
Det blev naturligtvis slitningar i hemmet. Den barnrika
hustrun retade Hanna för hennes barnlöshet, men var också avundsjuk på att
mannen älskade henne djupt av hjärtat.
- Herre Sebaot, härskarornas Gud, om du
vill se till din tjänarinnas lidande och ge mig en manlig avkomling, så vill
jag ge honom tillbaka till Dig…
Prästen Eli satt på sin stol vid
tempeldörren och såg detta. Han trodde hon var drucken. Gudsfrånvända människor
uppfattar inte alltid vår beteende som en bön…
- Se till att du får ruset av dig! sa
han bryskt till henne.
Men Hanna svarade:
- Nej, jag är en hårt prövad kvinna, vin
och starka drycker har jag inte druckit. Jag utgöt min själ för Herren om min
stora sorg.
Då svarade tempelprästen:
- Gå i frid. Israels Gud skall ge dig
vad du har bett om.
Tidigt nästa morgon kom Hanna hem igen
till Rama, där de bodde. Hon låg tillsammans med sin man, och den natten blev
hon gravid.
Nio månader senare födde hon Samuel och
när han var tre år och av-vand, gick de tillbaka till templet i Silo och
prästen Eli.
- Så sant du lever, jag är den kvinna
som stod här bredvid dig och bad till Herren. Här är pojken jag bad om. Därför
vill jag nu ge honom tillbaka till Gud. Pojken är given åt Herren. Hans namn är
Samuel – Gud hör bön.
Det är nu Hanna brister ut i lovsång.
Mitt hjärta jublar över Herren!
Här finns stora likheter med Marias
lovsång, men hon sjöng redan vid bebådelsen, då livet tändes i henne.
Sedan uttrycker Hanna sin stora
förundran över Herrens handlings-sätt, hur Gud tar sig an de svaga och
föraktade, medan han förnedrar de högmodiga, de som i sina egna ögon och i
världens ögon är starka och rika. Motsatsparen är många:
- Hjältarnas bågar är brutna/ men de
svaga och stapplande rustas med ny kraft.
- De som var mätta får nu slava för
brödet/ de hungrande får vila från mödan.
- Sju barn får den ofruktsamma/ medan
den barnrika vissnar bort.
Detta är Guds rättvisa.
Men sedan kommer en vers som känns
anstötlig:
- Herren dödar och ger liv. Herren leder
ned i dödsriket och räddar därifrån. Herren förnedrar och upphöjer…
Vi tänker ju att Gud är god och vill
bara det goda. Det är Guds fiende som vill fördärv och förnedring. Vi kan alla
läsa in vår egen livshistoria i dessa rader. Men är det så enkelt?
Och det är säkert så som Johan Arndt tänkte
på 1500-t, att detta sker för att vi ska befästas i vår relation med Herren.
Hannas lovsång är en mycket gammal text.
Vi befinner oss någonstans före 1000 f Kr. Är det en profetisk text som pekar
fram mot Messias, mot Jesus Kristus?
Gud lät honom dö på korset, han förde
honom ned till dödsriket, men på tredje dagen gav han honom livet igen! Detta
var det enda sättet att besegra det onda – genom att döda döden inifrån!
Gud kommer med upphöjelse i
förnedringens land. Herren lyfter upp den hjälplöse ur gruset och den fattige
ur dyn. Detta sker också innan den fysiska döden inträffar.
Vi i vår tid ser ofta bara kroppen och
det materiella. Har vi hälsan så är allt bra. Men nu tvingas vi omvärdera denna
smala syn på livet.
Men vad gör vi då innan döden inträffar?
Här är Gustav II Adolfs ord nödvändiga:
att i bot och bättring söka Gud och sina synders förlåtelse! Döden kan tjäna
livet om vi använder tiden till att städa upp i vårt inre, lämna skam och skuld
bakom oss och be Gud om ett rent hjärta.
Den ofrivilliga sociala isoleringen som
många nu tvingas till, kan också bli av godo om vi använder tiden till att söka
Gud i bön. De som har levt före oss tycks ha ett större perspektiv på nöd och
olycka. Nu står vi vid samma horisont som de.
Den stora krisens tid.
Vi får erkänna vår oro, ge ord för rädslan, och låta
Gud driva bort det med sin kärlek, som övergår allt förstånd.
DU VÄNDER DITT ANSIKTE TILL MIG,
OCH LER EMOT DITT BARN SOM EN MOR.
DITT ANSIKTE LYSER SOM SOLEN
DET ÄR DETTA SOM GÖR ATT JAG TROR
ATT DU LER EMOT MIG SOM EN MOR.
Sv Ps 763
När jag satte mig på tåget hem konstaterade jag att vi var endast fyra personer på hela tåget. Rädslan griper omkring sig för smittan. Eller så är det bara en klok omställning till rådande omständigheter.
Tack käre himmelske Fader för ditt Ord som vägleder och tröstar oss.
Tack för dem som gått före och har andra perspektiv på kris än vad vi har.
Hjälp oss att i vår individualism se att vi ingår i ett stort kollektiv, som nu måste respekteras.
Förlåt oss vår giriga livsstil. Hjälp oss att vända om, till Dig.
Tack för Bibelns kvinnor, Maria och Hanna, som kunde jubla till Dig mitt i sin livssituation.
Hjälp oss att ha fokus på Din kärlek och kraft, där INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR DIG.
Amen.
HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER OCH GIVE ER FRID.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.
Varmaste hälsningar till er alla,
Helene F Sturefelt, V.D.M.
- som för övrigt anser att Karlskrona är en Mycket Vacker Stad, där ingenting är omöjligt - inte ens att paddla kajak hela vägen in i staun…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar