KÄRLEKENS ÄKTA NARDUS

Dyrbara kryddor.

Hon hade sparat den hela sitt liv. I många år hade hon väntat på rätta tillfället att använda den, men det hade aldrig varit rätt.

Förrän nu.

Likväl möttes hon av hånfulla kommentarer och bitska argument.

Förnuftet tåler inte kärleken.
Det rationella sinnet klarar inte av att man utgjuter den dyrbaraste olja över en människa, när man kunde sålt den och tjänat pengar.

Minns ni händelsen?

Det är Markus som återger situationen med kvinnan med nardusflaskan.

Var bor Simon?

Vi befinner oss i Betania och Jesus ligger till bords hemma hos Simon, den spetälske.
Jasså… gör han det?

I dessa virustider blir det tvärstopp i läsningen med en gång!
Hur vågade Jesus umgås med de spetälska? Visste han inte om riskerna? Hade de tvättat händerna ordentligt? Hade de munskydd?

Det var öppet hus och fler var där.

Kvinnan vet mycket väl vem Jesus är. Han har visat henne mänskovärde, som de andra männen inte brukade. Hon var socialt upprättad igen genom den kärleksfulla acceptans Jesus visade. Hon var en människa.

Här är rätta tillfället! Här är rätta personen!

Älskade Jesus!

 

I ett tygstycke hade hon gömt flaskan med den dyrbara oljan från Himalaya. Det tog lång tid för den sällsynta nardusväxten att dra i olja så att väldoften drogs ur.

HON BRÖT UPP FLASKAN OCH HÄLLDE UT ALLTSAMMANS ÖVER HANS HUVUD.
Markus kap 14:4.

Oljan rann genom håret, ned genom skägget och droppade på hans livstycke. Konstigt nog tycktes Jesus inte bli förvånad. Inte arg heller.
Men han blundade, log och tog emot.

Kärlekens dyrbara väldoft spred sig i rummet.

Endast det bästa!

Men nu började mumlet, sorlet, det förnuftiga motståndet. De avundsjuka männen dolde illa sin avsmak, men gömde den skickligt i ekonomiska termer.

NÅGRA BLEV FÖRARGADE OCH SADE:
- VILKET SLÖSERI MED BALSAM! FÖR DEN OLJAN HADE MAN JU KUNNAT FÅ MER ÄN TREHUNDRA DENARER ATT GE ÅT DE FATTIGA.

OCH DE GRÄLADE PÅ HENNE.
Mark 14:5.

Känslor kontra förnuft.

Kärlek i motsats till affärer.

Giriga lögner kontra generöst givande.


Guds fiende har en taktik som ofta går hem. Djävulen är ekonomiskt sinnad, effektiv och affärsmässig med näsa för goda förtjänster.
Dessutom är han Lögnens Fader och hörs dreglande säga hur man skulle kunnat sälja oljan och gett pengarna till den egna fickan... eh… till de fattiga, förstås.

Tro det!

300 denarer är mycket pengar. En hel årslön. Det är klart att snålheten slår till!
Men att de skulle skänka bort allt till de fattiga var det ingen som trodde. Särskilt inte Jesus.

De fattiga finns alltid.

Tänk dig en annan situation där någon ger bort något dyrbart, som du stör dig på.
Gåvan är orimligt stor och det finns inget förnuft i att ge bort detta utan att få något igen.

Det kan vara att vi slösar Tid på ett projekt som tycks livlöst och dödsdömt.
Eller att vi ger all vår energi till att rädda en uteliggare som det ändå inte kan bli folk av.
Vi ger en månadslön i missionsoffer till barnhemmet "Rut" i Benin...

Du kunde behållit pengarna och köpt en ny soffa! Eller gjort ett bankkonto till dina barnbarn. Eller investerat i en kurs och i dig själv... men inte bara ge iväg resurser så där utan kontroll...

Investera i dig själv.

Ibland är kärlek och förnuft varandras fiender.

Som spädbarn är vi enbart känslor! Sakta lär vi oss uttrycka med ord vår hunger och törst. Så småningom har tankarna lärt sig samarbeta med känslorna - i bästa fall. I sämsta fall är de kvävda:
- Så uppför man sig inte!

Kärleken raderas ut med strama sociala koder, och i brist på näring dör förmågan att visa känslor.

Var det så dessa fyrkantiga män fungerade där i Simon den spetälskes hus?
Hade de förlorat förmågan att visa omsorg och tacksamhet? Var det tecken på svaghet?

Kvinnan bryter upp nardusflaskan och låter kärleken flöda ut över Jesus, hennes befriare och sanningssägare.
Säkert kände de alla till kung Salomos underbara Höga Visa till drottningen av Saba, där kärleken får ta sig kroppsliga uttryck i största skönhet:

SOM EN PARK AV GRANATTRÄD SKJUTER DU UPP,
MED DE ÄDLASTE FRUKTER, MED CYPERBLOMMOR OCH NARDUSPLANTOR,
MED NARDUS OCH SAFFRAN, KALMUS OCH KANEL OCH RÖKELSETRÄD AV ALLA SLAG, MED MYRRA OCH ALOE OCH DE YPPERSTA KRYDDOR AV ALLA SLAG.
Höga Visan kapitel 4:13-14.

Väldofter.

Kärleken är inte snål. Kärleken säljer inte sig själv, inte ens för en årslön!
Kärleken är en rikedom av dofter och kryddor. Godheten flödar över.

Och den namnlösa kvinnan vid Jesus handlade efter sin egen innersta känsla - så fylld av tacksamhet och glädje över vad Jesus hade gjort för henne.

Namnlös... aj aj aj… Det tycker inte dagens feminister om.
Då kan jag säga så här; vi kan inte lägga vår tids raster på en tvåtusenår gammal händelse. Vi förstår inte att det är ett skydd att inte säga hennes namn! Den man kan namnet på, den kan man kontrollera.
I en sexualiserad värld där mannen tar efter sin lust, måste kvinnan skyddas.

Jesus vet mycket väl vad hon heter och vem hon är, men han skyddar henne genom att inte uttala hennes namn. Däremot tar han emot hennes oerhörda gåva med största respekt, och tillrättavisar de förnumstiga herrarna:

JESUS SADE:
- LÅT HENNE VARA!

Det blev alldeles tyst.

En man som tillrättavisar andra män offentligt... det är inte bra... Och så tar han kvinnan i försvar! Vet han inte vem hon är??

De tysta pratbubblorna ovanför deras huvuden är fullt läsbara.
Med eftertryck frågar Jesus:

- VARFÖR GÖR NI HENNE LEDSEN?

Gör henne inte ledsen!

Hmmffrr… Bah! Ledsen?? Vad är det för känslomos?
Det handlar om pengar, fattar han inte det, den där skäggige profeten?!

Det hårda förnuftet tänker gå segrande genom det här, men tystnar då ett oväntat argument förs fram.

- HON HAR GJORT EN GOD GÄRNING MOT MIG.
DE FATTIGA HAR NI ALLTID HOS ER, OCH DEM KAN NI GÖRA GOTT MOT NÄR NI VILL, MEN MIG HAR NI INTE ALLTID...

Det var bara två dagar kvar till påsken och översteprästerna och de skriftlärda gjorde allt för att kunna gripa honom och med list döda honom - dock inte under själva helgen, för då kunde det bli oro bland folket i Jerusalem.

I FÖRVÄG HAR HON SÖRJT FÖR ATT MIN KROPP BLEV SMORD TILL BEGRAVNINGEN.

SANNERLIGEN, ÖVERALLT I VÄRLDEN DÄR EVANGELIET FÖRKUNNAS SKALL MAN OCKSÅ BERÄTTA VAD HON GJORDE OCH KOMMA IHÅG HENNE.
Markus 14:9.

Mot trädgårdsgraven i Jerusalem.

Så blev kvinnans överflödande utgjutande en gärning som föregick hans död!

Männen hos Simon visste säkert att de laglärda var ute efter honom. Det luktade liksom redan hot, jakt och död omkring honom, mer än vad den spetälske Simon luktade...

Genom den äkta nardusoljan var Jesus nu redan klar för sin begravning - den skulle ju komma att gå mycket fort på Långfredagen...

Så fick de lismande förnuftsgubbarna skämmas, medan kvinnan lyftes fram som det goda exemplet på hur en lärjunge till Jesus agerar:

GE JESUS ALLT DU HAR!

Överlåt i själ och hjärta alla dina tillgångar, och låt det tjäna Honom och hans rike!
Ge till de fattiga - särskilt nu under fasteperioden - men glöm inte att ge hjärtats fulla hängivenhet till Jesus!

Svenska kyrkans fasteinsamling.

Låt det dofta och drypa av dyrköpt tacksamhet till Honom.

Jesus - försonaren, befriaren, han som förlåter och upprättar. Jesus, Guds son, som besegrar dödens makt och säger till alla hårda människor:
- Varför gör ni henne ledsen?

Också jag vet hur det känns.

Till alla som blivit sårade av maktens folk - vet att Jesus står tröstande på din sida. Fortsätt slösa din kärlek!

Oljiga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som delade foton från gamla stan i Jerusalem.
Shalom!