KAMPEN MOT ONDSKAN

Kamp.

Jag ville inte se eländet. Visserligen var jag beredd, men det var tungt att gå igenom kyrkogården den här dagen. Det var sorgligt att se tomrummen och de stora stubbarna.

Följ med till Vadstena, där livet inte står stilla.

Avverkningen av de stora kastanjerna och höga almarna var planerad, och får nu stå som symbol för allt som "avverkas" på våra arbetsplatser, eller rädslan för att själv bli "avverkad" av det globala viruset som griper omkring sig.

Men ingenting avskräckte den här församlingen från att komma till sin kyrka och fira högmässa.
Det blev en fin stund. Nattvarden firades, men utan att någon drack ur kalken. Kristus var fullt närvarande.

Mobilen skall inte vara igång under gudstjänsten, men jag smygfilmade ändå, helt snett. Psaltarpsalmen sjöngs efter gregoriansk modell, där evangeliets ord var vårt omkväde:

JAG TROR. HJÄLP MIN OTRO.


Kantor Camilla Wellborg Käck.


Kampen mot ondskan. Vilka svårmodiga ämnen de tar upp i kyrkan... Kan det inte vara lite gladare?
Åtminstone lite mildare, typ "Gå emot mörkret" eller "Möt det negativa med positivt tänkande"?!

Nej.

Tack och lov är Bibeltexterna mycket realistiska vad gäller ondskan, och sätter ord på det som skadar. Vi har ju psykologiserat bort ondskan med förklaringar som inte håller. Det handlar varken om dålig ekonomi eller att bo på fel håll.
Det är en andlig kamp och måste mötas betydligt djupare.

Prästen var frimodig och sa:
- Egentligen är den här rubriken alldeles för snäll. Det vi har att göra med är en strid, en strid mot själva djävulen.

Evangeliet handlar om en pojke som är besatt av en stum och döv ande, som kastar honom både i eld och vatten för att ta livet av honom.
Lärjungarna kunde inte driva ut den onde anden och undrade vad de gjorde för fel.

Läs gärna den dramatiska händelsen i Markus kapitel 9:14-32.

Omkullsågat jätteträd.

 

Och man kan fundera på det här med det onda och det goda.
Vi lever ju alla i denna värld där båda sidorna finns, även inom oss själva. Men vad är det då för skillnad mellan att såra någon med hårda ord, jämfört med att vara besatt av en ond ande?

Eller tvärtom, man kan vara en underbart snäll människa utan att tro på Gud!
Hur hänger allt ihop?

Jag ser framför mig en dörr till ett hus. Den som bor där inne väljer själv vem hon vill öppna dörren för. Utanför virvlar både "ont och gott", men hon har inte välkomnat någon särskild. Hon vill inte ta ställning.
Men så tränger det på, och knackningarna av krafterna utanför börjar bli allt mer intensiva.

Öppnar för Kristus.

Inne på barnkammaren sitter barnet med knäppta händer och de ska just be aftonbön. Då kommer en anfäktelse och pojken vill inte be.
- Farmor, Något säger till mig att jag inte ska be... gråter han.

Barnen är så nära Gud.

Barnen är hos Jesus, rena och oförstörda, tills detta jordeliv börjar tränga sig på. Farmodern börjar be intensivt för sitt barnbarn att det onda ska vika hädan.
Den attacken var helt oväntad, men nu vet hon att hon måste öppna dörren för Jesus, innan djävulen tar sig in via balkongen... om du förstår mitt symbolspråk.

Från och med den dagen blev det stor skillnad i deras liv. När hon hade välkomnat Herren in i sitt hjärta fylldes hon av en kärlek som hon inte trodde var möjlig!
Likaså såg hon hotet över barnet där den onde försökte ta över.

Skydda barnen!

JESUS SADE:
- FÖR HIT POJKEN.
DE KOM FRAM MED POJKEN OCH NÄR HAN FICK SE JESUS BÖRJADE ANDEN GENAST SLITA I HONOM SÅ ATT HAN FÖLL OMKULL OCH VÄLTRADE SIG PÅ MARKEN MED FRADGA KRING MUNNEN. - - -

FADERN SA:
- FÖRBARMA DIG ÖVER OSS, HJÄLP OSS, OM DU KAN.
JESUS SADE:
- OM JAG KAN?? ALLT ÄR MÖJLIGT FÖR DEN SOM TROR.
DÅ ROPADE POJKENS FAR:
- JAG TROR! HJÄLP MIN OTRO! Mark 9.

Och så talade Jesus direkt till den orena anden.

- DU STUMMA OCH DÖVA ANDE, JAG BEFALLER DIG; FAR UT UR HONOM OCH KOM ALDRIG MER TILLBAKA!

DEN GAV TILL ETT SKRI OCH RYCKTE OCH SLET I POJKEN OCH FOR SÅ UT UR HONOM.

Gravstenar.

Vi ljumma, välmående svenskar har tack och lov sällan varit med om en sådan andlig kamp som denna. Det är mycket ovanligt att vara besatt av onda andar, men när det händer, så är det fruktansvärt obehagligt. Och det är inte att leka med, eller negligera.
Det är destruktivt och farligt. Jag talar av erfarenhet i min närhet.

Det är bara bönen i Jesu namn som kan driva ut detta.

Inte heller får vi kalla det för något det inte är - det är ingen psykisk sjukdom och inte heller epilepsi.
Det är Något Annat som tagit över och som gör personen helt personlighetsförvriden. Där emellan kan normala stunder komma, men anfallen är svåra och mycket hotfulla, både för den som drabbas och dem som är intill.

Den andliga världen vet att Jesus är den som har all seger.
Men mörkrets makter gör allt för att ta över, skada och splittra oss, precis som coronaviruset kan förlama oss av rädsla, eller mana fram en medmänsklighet där vi hjälper varann.

Vem ligger bakom detta virus? Gud eller djävulen?
Det kan ingen svara på.

Men det vi kan veta, är att allt som händer och sker kan vändas emot oss, eller vara för oss.
Oavsett vilka svårigheter vi drabbas av, så vill fienden att vi skall bli skrämda och vända oss emot varandra, medan Gud vill att vi skall drivas ihop till en enhet, där vi håller ihop och visar omtanke.

Vilken tankegång öppnar du dörren till?

Öppna mig för din kärlek.

Jag kröp runt bland stubbarna på kyrkogården. Det är så sorgligt. En storståtlig park har fallit för avverkningens sågklingor. Var det brunröta, skalbaggsborrar eller stamvirusar som knäckte dem?

På natten drömde jag om träd. En stor smäll hördes när ett jätteträd brakade in längs hyreshusets fasad.
- Gå inte dit! ropade någon, sätt inte stolen vid fönstret!
Hela husfasaden var sprucken längs med väggen, som var på väg att rämna.

När fasaden spricker. När det yttre skyddet är borta, vad är kvar då?
När alla våra goda intentioner gömmer sig inför den brutala verkligheten, då är vi inte så goda som vi tror.

Mardröm.

När livet rasar. Blir vi offer då? Eller kan vi agera aktivt mot det negativa?

Offerkoftan är enkel att ta på sig.

Den är osynlig... och väger ingenting...

… men skadar vårt sätt att tänka och agera.

- Det var ditt fel! Det är Kinas fel. Det är skidåkarnas fel som åkte till norra Italien! Det är alla halvsnoriga människors fel, det är samhällets fel, arbetsgivarens fel, bankens fel, läkemedelsbolagens fel.

Men inte mitt.
Man kan ha rätt, kämpa mot fel sak. Och sedan dö.

Utan att ha vunnit någonting. Död, med stoltheten i behåll.

Nej, av med offerkoftan, bjud in kärlekens Herre att avslöja det sant onda och rikta slangbellan åt rätt håll.
Inte mot Gud, utan mot djävulen, som förkläder sig till falska änglar eller välklädda kostymherrar.

En gång så stolta.

POJKEN LÅG DÄR SÅ LIVLÖS ATT ALLA SADE ATT HAN VAR DÖD.
MEN JESUS TOG HANS HAND OCH RESTE HONOM UPP, OCH HAN STEG UPP.

- Käre himmelske Fader, hjälp oss att sträcka fram våra händer mot dem som drabbas av ondskan. Hjälp oss att använda Ditt namn rätt - till bön och lovsång - och rikta Din kraft mot det som förgör.

Herre, böj Dig ned och lyft upp den som kämpat så hårt mot ondskan - oavsett om det är vapen, virus eller paragrafer. Trösta oss, Herre, trösta oss...

Tack att Din kärlek kan driva ut all rädsla. Må livet få skjuta nya, gröna skott igen. Amen.

Inre röta.

Nu återstår bara att se när nya träd planteras, som kan förgylla heliga Birgittas klosterkyrka med skön grönska - om hundra år...

Kämpande hälsningar,

Helene Sture Stubbfelt, orädd,

- och som konstaterar att nu när vi isolerar oss och inte längre flyger eller transporterar varor, så börjar utsläppen minska...
Tänk om coronaviruset är det som oväntat räddar klimatet?! Medan vi sitter inlåsta bland våra högar av spaghettipaket och toalettbalar...!!

För tre år sedan.