NEDERLAGETS SEGER

Nedstängt.

Nu när så många fysiska mötesplatser stänger ned på grund av Corona-viruset är våra digitala plattformar ännu viktigare!
Därför välkomnar jag både gamla och nya läsare till Sturellas fotoblogg.
Här kan du få mat för din själ och en och annan fin bild att njuta av. Även de äldre artiklarna har sitt värde.

Nederlagets seger... Kan ett nederlag vara en seger?

Kan döden vara en seger?

Nej, inte för oss. Varje människa som dör i detta ilskna virus är en förlust!
Statistiken från Kina säger att majoriteten var äldre, rökande män med högt blodtryck och diabetes...
Hm, viss egen påverkan på hälsan har vi absolut.

I Italien hann de inte omgärda sina äldre med tillräckligt skydd. Dessutom gör den italienska oviljan att betala skatt att deras sjukvårdssystem inte är lika effektivt som vårt.
Hm, viss egen ekonomisk disciplin kan också påverka bemötandet av dem som insjuknar.

Disciplin!

Men låt oss se oss omkring i historien.
Pest och digerdöd skördade enorma dödsfall på 1300-talet. Där hade vanlig handhygien kunnat avvärja en del, det vet vi nu. Det visste inte de.

I vårt bekväma samhälle är vi inte vana vid avbrott. Vi ogillar det i högsta grad! Livet ska rulla på, effektivt och smärtfritt. Nu har vi blivit störda och överraskade. Vad är egentligen viktigt?

På 1500-talet levde Johan Arndt - en god uttolkare av Luthers teologi.
Jag sträcker mig till översta hyllan bland mina böcker och hittar en skatt: "Den sanna kristendomen".
Den tidens naturkatastrofer var enligt honom "naturens uppror mot människans dårskap".

Ja, så känns det.

Johan Arndt.

På 1600-talet regerade Gustav II Adolf och han fick hantera många nationella katastrofer. Kungen utlyste själv botdagar, då hela folket skulle gå till kyrkan och bekänna sina synder inför Gud, och där söka Guds förlåtelse.

Kungen sade:
- Jag har ofta märkt hur mycket gott det för med sig.

Christian Braw, präst, författare och docent vid Åbo akademi skriver i dagens Dagen, 20 mars 2020:

- En av dessa botdagar fanns kvar i Svenska kyrkan fram till 1984. Man bad:

… Avvänd nådeligen våra synders rättvisa straff och gör oss till ett folk som fruktar och tjänar Dig.

Inspirationen kom från bot-psalmen 130 i Psaltaren:

UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG, HERRE,
HÖR MIN RÖST, LÅT DINA ÖRON LYSSNA TILL MINA BÖNERS LJUD.

OM DU, HERRE, VILL TILLRÄKNA MISSGÄRNINGAR,
VEM KAN DÅ BESTÅ?
Psaltaren 130.

Bönen är alltså en god självkännedom, att i största ödmjukhet be Gud använda våra synders straff!! Till vad då? Så att blicken vänds från girighet till att tjäna Gud, och varandra. Den bönen behöver vi sannerligen öva på i vår tid!

Gustav II Adolf, Göteborg.

 

Gustav II Adolf hade insett att folkets livsstil påverkar deras förhållande till Gud. Och sättet att leva påverkar Guds förhållningssätt till folket - precis som genom hela Bibelns berättelser.

Detta är självklart för mig som troende, men vi har klippt av banden och låtit den totala individualismen vara helt utan konsekvenser. Tills nu.

Hör mitt liv ihop med Gud? Med naturen?

Om vi inte hade varit så globala och rest runt i världen på konferenser, semester och utbildningar så hade detta virus inte fått sådan spridning.

Nu tvingas vi ta konsekvenserna, oavsett om vi vill det eller inte.

Nederlag. Men inte seger.

Jodå.

Ingen vet klart varifrån Corona-viruset kommer. Är det fladdermöss som är värdar för dessa osynliga odjur? Sedan överförs det till andra djur, som sedan hamnar på köttmarknaden bland andra döda djur... som människorna hanterar. Är det så det har gått till?
Eller är det en kemifabrik som läckt ut detta?

Infodemi.

Det spelar ingen roll just nu, länder stänger sina gränser och isolering är enda möjligheten att hejda framfarten.

Vi är alla satta i karantän, mer eller mindre. In i boxen!

Isoleringsboxar.

 

Christian Braw ger en tanke till vad gäller gångna människors djupare perspektiv:

"1878, endast tjugo år efter svältkatastrofen 1858, ställdes i katekes-utläggningen denna fråga:
- Vad bör vi tänka om de olyckor som träffar människorna här i världen?
Svaret löd:

- Vi bör aldrig anse dem såsom verkan av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av hopp, kärlek och förtröstan till Gud."

Och jag tänker, vi som är så politiskt korrekta i kyrkan vågar absolut inte predika detta!
Vi har ett annat språk, det är säkert bra, men det har blivit så urvattnat att vi snart inte har ord längre för det som är fel.

- Du duger, är summan av många predikningar. Det hjälper inte nu när rädslan för döden griper omkring sig.
Omvändelse är det första vi behöver fundera på.
Sedan rannsaka våra sinnen hur vi lever. Och erkänna våra fel och bekvämlighetssynder.

Du har säkert sett satellitbilderna som visar hur luften över de största miljonstäderna nu plötsligt klarnar...
Utsläpp från fabriker minskar, även vattnet klarnar och djurlivet piggnar till.

Nederlag? Inte alls!

Är det skräcken för ett virus som skall få oss att ändra beteende? Ja, tydligen!

När döden hotar oss, då har vi inga marginaler att leka med.
Max von Sydow spelade schack med döden. Ska vi också göra det? Helst inte... för ty det känns som att döden gör oss Schack Matt snabbare än vi hinner flytta våra Springare...

Kina-schack...

 

Eftersom vi inte är vana vid krislägen beter vi oss irrationellt och bitvis mycket märkligt.
Hamstrandet av toalettbalar är en sådan reaktion som inte många förstår. Affärernas hyllor gapar tomma, men det är väl inte det viktigaste att ha hemma?
Eller är toarullarna det nya värdepappret om några månader?!
Eller blir det stekt rulle till kvällsmat?

Det riktigt allvarliga är också om vår nervositet får ekonomin att börja svaja. Att börserna är känslostyrda, det vet vi, men våra stabila samhällsfunktioner måste hållas intakta!

Människor - hälsa. Människor - arbete. Människor - ekonomi.

Håll huvudet kallt! Alla vi som är friska ska leva som vanligt. Gå till jobbet, ät på din restaurant, fika på ditt café, gå till din frisör.

Men alla dessa halvsnoriga människor - inklusive mig själv - är och har varit ett stort hot, då vi "tappert" har gått till jobbet i alla fall, med några Alvedon i kroppen.
Ingen respekt för arbetskamraterna, men det blir ju så dyrt att vara hemma... och så överhopat med jobb när man är borta några dagar.
Detta är inte välfärd.

Nederlagsfärd.

Stanna hemma!

Så, vad gör vi nu?
Vi är alla i någon mån i karantän. Denna ofrivilliga isolering kan lära sig av den självvalda isoleringen: klostren!

Äntligen kan det bli tid för vila och eftertanke! Om alla sammankomster är inställda, då kan jag ägna mig mer åt andlig läsning och bön.
I det ovana tillståndet av "egen tid" kan just dessa nödvändiga händelser nu få plats:
- Omvändelse, rannsakan och syndaförlåtelse.

Att lära känna sig själv.

Ekorrhjulen stannar kollektivt, lokalt och globalt. Det skulle vi kunna se som en välsignelse!
Egentligen är det ytterst märkvärdigt, detta som nu händer.

Varje arbetsplats, organisation och församling kan nu reflektera över sitt tillstånd. Almanackan blir allt tommare... så skönt!
Om vi tar vara på den här tiden konstruktivt, så möter vi framtiden bättre rustade.

Möt framtiden.

 

Kyrkorna håller öppet. Äntligen drivs vi samman i bön när även delar av vår verksamhet stängs ned.
Skulle det behövas ett dödligt virus för att detta skulle ske? Tack, i så fall! Med sorg...
Tänk om hela svenska folket nu ville stanna upp och tänka efter. Från yta till djup.
Från prestationsångest till vila för själen hos Gud.

Bönens makt är stor!

Jag har precis gjort klart några radio-manus till "Andliga sånger" som sänds på Sölvesborgs närradio 92,0 MHz. Så snart jag kan, ska jag lägga ut dem här så att du kan lyssna på dem, och styrka dig.
De ska bara upp i "molnet"  en vända först, innan jag kan ladda ned dem.

Bönens makt är stark.

Viruset knackar på dörren, men det gör Jesus också.
Vem kommer först?
Jesus är alltid där! Bara en bön bort...

Nederlagets seger.

Gud kan vända detta nederlag till seger!
Låt oss närma oss på nytt allt det Han har gjort för oss. Segern på Golgata.

Och för den som nu lever sin sista dag ber jag:

- Käre himmelske Fader, tack för att Du ser varje liten människa, och känner oss helt och fullt.
Förlåt oss alla fel och brister, förlåt oss vår livsstil och levnadsstandard som slår tillbaka på oss.

Låt varje mänskohjärta göra upp med sina relationer i försoning.
Herre, knacka på själens innersta dörr och hjälp var och en att öppna för Dig, Du som skapat himmel och jord och som på korset vänt dödens nederlag till seger.

Skydda all sjukhuspersonal med Dina änglars beskydd! Hjälp dem att bota, lindra, trösta...
Jesus, driv ut all rädsla från oss och hjälp oss tänka klart, med hjärtats omtanke om varandra. Amen!

Gud, kom till mig!

  JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
  ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV
  MIG ATT FÖRLOSSA OFFRAR HAN SIG
  DÅ HAN PÅ KORSET DÖR OCK FÖR MIG.

  O, VILKEN KÄRLEK! UNDERBAR, SANN
  ALDRIG HAR NÅGON ÄLSKAT SOM HAN!
  FRÄLST GENOM HONOM, LYCKLIG OCH FRI
  VILL JAG HANS EGEN EVIGT NU BLI.

  TAG MIG DÅ HERRE, UPP TILL DITT BARN
  LÖS MIG FRÅN ALLA FRESTARENS GARN
  LÄR MIG ATT LEVA, LEVA FÖR DIG
  GLAD I DIN KÄRLEK, OFFRANDE MIG.
                                                           Sv Ps 45.

Bota, lindra, trösta. Låt oss hjälpa varandra med det.
Komplexa hälsningar, med hopp om kärlek till var och en.

Helene F Sturefelt,

- med nytvättade händer.

Rymdforskning? Nej, sunt förnuft.