UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 27 mars 2020

ÄNKOR och ÅTRÅ Timotheusbrevet 5

Skönhet och åtrå.


Hur ska församlingen ta hand om dem som har det svårt?
Hur ska omsorgen räcka till åt dem som behöver, både ekonomiskt och socialt?

Kyrkans diakonala tjänande började för tvåtusen år sedan, på Nya Testamentets tid.
Jag tänker inte nämna coronavirusets härjningar, men naturligtvis finns det i tankarna med alla de behov som vi nu försöker hjälpa till med, i en extremt utsatt tid.

Men låt oss förflytta oss till den första kristna generationen.

Det fanns ett överskott av änkor. Mannen hade dött i krig eller olycka, och kvinnan blev mycket utsatt i sin ensamhet, utan egen ekonomi.
Inte många klarade sig, och "svåger-äktenskap" var den tidens sociala skyddsnät - att om brodern dog, då skulle mannen gifta sig med sin döde brors hustru och på så sätt rädda henne kvar i familjens trygghet.

När den kristna kyrkan växte fram, så blev den ett utvidgat begrepp för "familjen".
I gemenskapen kring Jesus Kristus i nattvardsfirandet så var den sociala omsorgen ett kännetecken på den kristna kärlekens äkthet.

Församlingens äkta omsorg.


När Paulus skriver sitt första brev till sin yngre efterträdare Timoteus, så ger han rådet att se upp så att inte "unga, lata änkekvinnor" utnyttjar församlingens givmildhet.
De måste definiera klart och tydligt vem som verkligen är "änka" och i behov av stöd.

Som du märker så är detta den allra första socialtjänsten... och den har sin grund i den kristna gemenskapens människosyn.

Så här skriver Paulus:

GE VÄRDIGHETEN SOM ÄNKA ENDAST ÅT DEM SOM VERKLIGEN ÄR ÄNKOR.

OM EN ÄNKA HAR BARN ELLER BARNBARN, SÅ LÅT DESSA LÄRA SIG ATT VARA FROMMA FÖRST OCH FRÄMST INOM DEN EGNA FAMILJEN, OCH VISA TACKSAMHET MOT DE ÄLDRE, TY DET ÄR VAD GUD VILL.
1 Tim 5:3.

Den egna familjen har det primära ansvaret, församlingen har det sekundära.

Barn och barnbarn skall alltså inte vara fromma bara inom församlingen, utan skall vända sitt tjänande först och främst till de egna familjemedlemmarna.

Ta hand om din familj först.


Här kan jag inte låta bli att skjuta in en modern tanke från vår egen tid:
- Vi sätter gamla mor på äldreboende medan jag själv går till jobbet som undersköterska på ett annat äldreboende...

Någonstans har vi bitit oss själva i svansen i vår välfärd...

Den verkliga änkan lever i bön, och hoppas på hjälp.

DEN SOM VERKLIGEN ÄR ÄNKA OCH ENSAMSTÅENDE HAR SATT SITT HOPP TILL GUD, OCH UPPHÖR INTE ATT BE OCH ÅKALLA BÅDE DAG OCH NATT.
1 Tim 5:5.

Och så kritiserar Paulus de kvinnor som utnyttjar systemet, men inte bryr sig om församlingen utan hellre roar sig:

MEN DEN SOM BARA VILL LEVA GOTT ÄR DÖD, FAST HON LEVER.
INSKÄRP DETTA, SÅ ATT INGEN SKALL KUNNA KLANDRA DEM.
1 Tim 5:6.

Och så betonar han igen hur viktigt det är att i första hand ta ansvar för sin egen familj - inte fly den, inte lämna den, inte avstå från den och göra något annat:

MEN OM NÅGON INTE SÖRJER FÖR SINA ANHÖRIGA, I SYNNERHET DEN EGNA FAMILJEN, HAR HAN FÖRNEKAT TRON OCH ÄR SÄMRE ÄN DEN SOM ALDRIG HAR TROTT.
1 Tim 5:8.

Det här är tuffa ord!

Gå inte någon annanstans!


Det finns många exempel när vi gör detta fel:
- Att lämna sina egna barn på dagis och så tjänstgöra på en annan förskola, med andra barn...

Eller:
Att ha en tjänst som pastor, militär, missionär eller liknande, och bryta upp med sin familj för att flytta till nästa tjänstgöringsställe, utan hänsyn till barnens uppväxt och skolgång, har skapat mycken dold bitterhet.
Rotlöshet blev resultatet där hans (ofta var det mannen) tjänstgöring gick före familjens behov.

En samvetsfråga till alla oss som tjänstgör i en församling är ju just detta:

- Kan församlingen gå före den egna familjens behov, någonsin? Är inte familjen också en del av församlingen?

Räknas inte vi för dig?


För att räknas som änka - och därmed få del av församlingens ekonomiska stöd - finns det vissa kriterier:

HON MÅSTE VARA MINST SEXTIO ÅR OCH FÖR INTE HA VARIT GIFT MER ÄN EN GÅNG.

HON MÅSTE VARA KÄND FÖR GODA GÄRNINGAR: TAGIT SIG AN BARN, VISAT GÄSTFRIHET, TVÄTTAT DE HELIGAS FÖTTER, BISTÅTT NÖDLIDANDE, JA, PÅ ALLT SÄTT VINNLAGT SIG OM ATT GÖRA GOTT.
1 Tim 5:9.

Här kan vi bara fundera vad som händer om hon blivit "svåger-gift" och även han dör... Då är hon ju gift en andra gång - eller räknas inte det om det är "inom familjen"?
Nu känns tvåtusen år väldigt avlägset, och vi kan inte komma åt det som var självklart för deras sätt att tänka och leva.

Församlingen åtar sig att hjälpa den som redan brukar hjälpa andra... men har nått sin begränsning av tid och ork.
Troligen fanns det ett löfte som änkan avlade till församlingen, att fortsätta hjälpa till med omsorgen av andra. Det skulle garantera den hjälp hon själv fick tillbaka.

Inte bidrag för bidragets egen skull, alltså.

Här anar vi en mycket tidig social politik!

När åtrån vaknar.


Men sedan kommer en sträng förmaning till de yngre kvinnorna, som blivit änkor:

YNGRE ÄNKOR SKALL DU DÄREMOT VÄGRA ATT GODTA.

TY NÄR ÅTRÅN VAKNAR, GLÖMMER DE KRISTUS OCH VILL GIFTA SIG, OCH FALLER UNDER DOMEN ATT HA BRUTIT SITT FÖRSTA TROHETSLÖFTE.

DESSUTOM LÄR DE SIG ATT LATA SIG OCH SPRINGA OMKRING I HUSEN... SLADDRA OCH VARA NYFIKNA...
1 Tim 5:11-13.

Åter igen vill Paulus ha respekt i församlingen så att ingen utnyttjar andras godhet.
Församlingens syfte och uppgift är ju att förkunna Kristus, läsa evangelierna och fira nattvarden, i kärlek till Honom och varandra.

Om de då har yngre kvinnor som inte är så intresserade av det - mer än att lyfta "änkebidraget" - då blir det fel. Paulus sätter en gräns. Så ska det inte fungera!
Församlingen skall veta sin funktion! Och den är inte gränslös.

Många vaknar...


När åtrån vaknar...
Då skall den tas på allvar!

Hör nu här, alla ni som ytligt tror att kristendomen är sexualfientlig - det är den inte.

Den hebreiska och bibliska människosynen är att Gud har skapat allting gott, i ett enda stycke, och där är sexualiteten en viktig del i helheten, i äktenskapet.

I förra kapitlet skrev han upprört över de hycklande predikanter som talade lögn, med bortbränt samvete:

.. OCH SOM FÖRBJUDER ÄKTENSKAP...
1 Tim 4:2.

Det var grekerna som hade svårt för det kroppsliga. Epikuréer och stoiker (Apostlagärningarna 17:18) värderade anden mycket högre än den lågt stående kroppen, med alla sina behov och begär...
Den grekiska filosofin är motsatsen till den bibliska kroppssynen.

Dessutom har ju Gud blivit människa i Kristus och därmed visat hur oerhört viktigt det kroppsliga är!
Och Helig Ande är stöd i vårt kroppsliga liv här på jorden.

Att sedan kyrkans män inte klarade av att bibehålla denna goda kroppssyn, är en mycket stor sorg.
Det visar att daglig bibelläsning med kunskap och djup är nödvändig för att inte församlingen skall komma vilse i sina egna uppfattningar...

Förneka inte kroppens behov!


När åtrån vaknar... vad skall de unga änkorna göra då?
Förtrycka den? Förneka den?
Nej, inte alls! De skall ta den på allvar! Detta är Paulus förmaning:

JAG VILL DÄRFÖR ATT YNGRE ÄNKOR SKALL GIFTA OM SIG, FÖDA BARN OCH SKÖTA SINA HUS, SÅ ATT MAN INTE TALAR ILLA OM DEM, OCH FIENDEN FÅR SITT TILLFÄLLE.
1 Tim 5:14.

Hoppsan, här kom ett positivt uttalande om omgifte...!

I äktenskapet kan de leva ut sin sexualitet och njuta av den, de kan föda och vårda sina barn och ta hand om sitt eget hem - och inte springa i andras hus... eller utnyttja församlingens givmildhet.

"Munkhätta" i Slagelse kloster, Danmark.



Vid ett annat tillfälle kan vi ta upp celibatet - den frivilliga avhållsamheten - a-sexualitet och kampen att vilja leva ut sexuellt men inte kunna/ eller ha möjlighet till det.

Att Bibeln talar gott om sexualitet ser vi redan i 1 Mosebok, även om orsaken var dov:

MED SMÄRTA SKALL DU FÖDA DINA BARN. MEN TILL DIN MAN SKALL DIN ÅTRÅ VARA...
1 Mos 3:16.

Åtrån skall tjäna gemenskapen mellan två människor. Den är det kroppsliga kittet, limmet mellan makar, i ömsesidig respekt.

Kärleks-kitt, i fönstret.


Detta var ännu ett bibelstudium i Möllebackskyrkan, utifrån 1 Timotheusbrevet.
Fortsättning följer.

Och i dessa tider då vi måste leva avhållsamt vad gäller all social kontakt, är den digitala samvaron ännu viktigare!
Så, nu får vår församlingsgemenskap 2020 stärka sina elektroniska band, men där hjärtats omsorg är lika stor som tidigare!

De varmaste hälsningar,
- eder bibelstudieledare Helene F Sturefelt,

som fotograferade i kyrkans blomsterlåda samt Munkhättorna vid klostret i Slagelse, Danmark.


P.S. Ska vi be Gud av-installera 2020 och återinställa det på nytt? Den här versionen har ju fått virus...

Men vi är friska!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar