Det råder hög aktivitet på Virusborg strax ovan markytan. Vid regnbågens fäste i skogen, nära havet, finns denna osynliga värld. Ett nödrop har nått dem från Moder Jord.
- Jag har fått nog! De kliar som loppor och mina porer är snart helt tilltäppta! Ingen tycks lyssna på mina varningssignaler och snart brister jag ut i mitt mest våldsamma vulkanutbrott! Ni måste hjälpa mig.
Människorna på planeten Tellus hade överskridit alla livsbejakande värden med sitt sätt att leva. Nu var det dags att iscensätta den Stora Konsekvensen.
Virus-Vera var drottning på Virusborg. Det var hon som hade hand om alla influensor och fördelade uppgifterna bland sina tjänare. På sitt huvud bar hon en ståtlig Corona, som skimrade av osynliga partiklar.
Hennes hjälpande vänstra hand; Virus-Ville, frågade:
- Ska vi be Gud Fader sända en ny syndaflod över världen och rensa upp den en gång till?
Moder Jord kunde gärna tänka sig en riktigt skön dusch. Så gott det skulle vara att bli ordentligt genomsköljd, rensad och befriad i alla vattendrag med frisk luft i vindarna.
Hon mindes svagt ursprunget i tidernas begynnelse, hur grönt och frodigt allting var då. Men nu hade hon stora kalhyggen över hjässan där ingenting längre växte.
Det otäcka var också alla ledningar som mänskolopporna hade opererat in under jordskalet. Där forsade smutsvatten och skit omkring, tillsammans med brännande elektricitet i ledningsrör som skadade hennes känslonerver.
Men Virus-Vera tänkte och sade:
- Nej, vi skall ge mänskolopporna en läxa. Denna gång tror jag faktiskt att de lär sig, deras teknologi är så väl utvecklad.
- Men deras syndfulla sinne kvarstår, mullrade Gud Fader.
- Jag föreslår att vi sänder ett nytt virus som de inte känner till, och som sätter ordentlig skräck i dem, sa Virus-Vera, och bad sin vänstra hand att sammankalla jordens alla virus till stormöte.
- Blir det många döda? undrade Virus-Ville, som hade en smått sjuklig dragning till döden. Eller, i hans fall, en frisk dragning till döden...
- Ja, det kommer bli många döda, svarade Corona-drottningen, men vi måste ha en plan så att vi inte far fram alldeles besinningslöst.
- Var inte sentimental nu, sa Virus-Ville, vi kan satsa på en kontinent och slå ut den totalt. Så får vi se vad som händer!
- Nej, om jag släpper er lösa så vill jag att mänskolopporna på något sätt skall börja samarbeta. Trots allt är vi ju beroende av dem.
Gud Fader harklade sig.
- Om jag får ha någon synpunkt såsom universums Skapare, så föreslår jag att ni skonar barnen och de gravida kvinnorna. Ni måste också vara rädda om dem som försöker vara kloka och tänka med hjärtat.
Men de gamla kan ni överlåta åt mig, dem har jag ändå tänkt kalla hem ganska snart. Jag skall göra himlaporten lite bredare nu...
Moder Jord suckade.
- Jag lider oerhört av alla palmoljeplantager och sockerproducenter... kan ni decimera dem som har ansvar där?
Likaså får jag störningar i jord-huden av all tobak som hamnar som fimpar i mina rabatter, och cigarettluft som förgiftar de loppor som ändå försöker sköta sig. Trafik och transport måste också få sig en attack, men med klokhet.
- Jag kan ta hand om dem! ropade Virus-Ville skadeglatt, ty det var verkligen den enda glädje han som virus kände till. Mina plutoner kan flyga på alla feta rökare i sportbilar, är det det du vill, Moder Jord?
Hon suckade. Egentligen ville hon inte någon något ont, men nu led hon själv så mycket att hon gav sitt tysta medgivande.
Dock ville hon vara överens med Gud Fader, så hon sände sitt hjärtas fråga upp till Honom.
- Vad säger Du?
ALLT SKAPAT HAR LAGTS UNDER TOMHETENS VÄLDE,
INTE AV EGEN VILJA UTAN PÅ GRUND AV HONOM SOM ORSAKADE DET.
MEN DET FINNS ETT HOPP ATT OCKSÅ SKAPELSEN SKALL BEFRIAS UR SITT SLAVERI UNDAN FÖRGÄNGELSEN, OCH NÅ DEN FRIHET SOM GUDS BARN FÅR NÄR DE BEFRIAS.
Romarbrevet 8:20.
Alla i Virusborg visste mycket väl vad Gud Fader menade. De kände också till hur Guds fiende tänkte. Flera av dem hade faktiskt jobbat för honom också några gånger, men då fick de en stor utskällning av Skaparen själv.
Jag minns ju vad jag tänkte redan på den första människans tid, då Adam och Eva kastades ut ur Paradiset:
MEN NÄR HERREN SÅG ATT MÄNNISKORNAS ONDSKA VAR STOR PÅ JORDEN OCH ATT DERAS HJÄRTANS ALLA UPPSÅT OCH TANKAR ALLTID VAR ONDA, DÅ ÅNGRADE HERREN ATT HAN HADE GJORT MÄNNISKORNA PÅ JORDEN, OCH HAN BLEV BEDRÖVAD I SITT HJÄRTA.
MEN NOA HADE FUNNIT NÅD INFÖR HERRENS ÖGON.
1 Mosebok kap 6:5-8.
Med kärlek sa han till sin älskade, till Moder Jord:
- Jag skall ge dig befrielse, men utan vatten denna gång. Mina mänskobarn skall få en sista chans att vända om. Trots allt älskar jag dem, men det finns en gräns för synden.
Den har kommit nu.
Och till Virus-Vera, drottningen på Virusborg, och hennes vänstra hand medhjälparen Virus-Ville sa Gud Fader:
- Jag släpper er fria. Börja på ett ställe där det redan är obehagligt och illavuret. Välj ut en diktatur. Gå sedan vidare till de demokratiska länderna.
Sök sedan upp trevliga sammankomster som människorna måste avstå ifrån, det är det mest kännbara. Mina barn är så nöjeslystna... Far över alla semesterorter och fjällkedjor, över alla stora samlingsplatser.
Men skona skolorna och barnen! Det är mitt villkor! Barnen skall växa upp med detta, och ska bli mitt nya folk.
Och Ville; du låter bli sjukhuspersonalen! Det är en strängaste order!
Men Virus-Ville bara dreglade.
- Hur gör vi med kyrkorna då, flinade Virus-Ville, som var en teoretisk ateist, även om han tog order från Gud Fader själv. Han var inte så begåvad att han insåg hur ologisk han var... bara han fick ge sig ut på den världsvida hostattacken snart!
- Ni får hemsöka kyrkorna också, svarade Gud Fader. Jag håller min hand över bönens människor. De andra kommer att fly och försvinna, det är bäst så. Gemenskapen kring Kristus kommer att bestå, men i enklare former som de inte kan dyrka.
Organisationen har blivit så tungrodd på många ställen att den håller på att implodera. Hjälp dem med det! Far och nys! Jag skyddar dem som vänder sitt hjärta till mig. De andra har redan stängt sig och hånar mina barn allt grövre.
DET ÄR SOM OM MAN KROSSADE BENEN I MIN KROPP NÄR MINA OVÄNNER SMÄDAR MIG, NÄR DE STÄNDIGT FRÅGAR:
- VAR ÄR NU DIN GUD?
Psaltaren 42:11.
-Men mina trogna känner mitt sätt att agera genom tiderna, sade Gud Fader, och påminde dem om den stora bönbokens ord i Psaltaren, om den makt Han har:
DU TILLRÄTTAVISAR HEDNINGARNA OCH FÖRGÖR DE OGUDAKTIGA.
DERAS NAMN UTPLÅNAR DU FÖR ALLTID OCH EVINNERLIGEN.
FIENDEN ÄR NEDGJORDA, DERAS STÄDER HAR DU OMSTÖRTAT.
Psaltaren 9:6.
- En sista sak innan ni far, sa Gud Fader. Ni skall vara noga med att er attack uppnår två syften till. Låt Corona förhindra alla väpnade konflikter, se till folksamlingar försvinner så att terrorattackerna blir omöjliga. Se till att krigen upphör - särskilt runt mitt egendomsfolk.
Se också till att människornas beteende ändrar sig radikalt så att luft och vatten återigen blir rent, då kan djuren återhämta sig. Stäng ned fabriker som är smutsiga och stoppa transporter av onödigheter.
Var mina tjänare! Sade vår himmelske Fader.
Och Virusborg tömdes på sitt innehåll och viruset flög över världen.
Mänskolopporna blev dödsförskräckta och livrädda. De som levde nära Gud Faders hjärta och hans Ord behöll lugnet längre. Moder Jords folk sträckte ut handen till dem, och tillsammans lyssnade de till hur luft, vatten och mark sakta återhämtade sig.
Jordens lungor drog djupa andetag och dess hjärta pumpade starkt igen.
Kärleken driver ut all rädsla.
Kristus, den störste av alla reparatörer, Guds egen Restaurerare, blev nu på nytt känd och älskad.
En försoning, förmedlad från Virusborg, började läka hela planetens sjuka system så att Moder Jord åter kunde le mot solen.
Ett kors lyste i dess sken.
Mänskolopporna sörjde sina döda, men Gud Fader tog hand om dem, som Han lovat, och torkade deras tårar.
Många, ja, allt fler, lärde sig förstå livets väsentligheter av viruskatastrofen, och mänskobarnen hittade tillbaka till varandra. En ny gemenskap började ta form.
RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN,
UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN,
TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF.
VI ÄLSKAR FÖR ATT GUD FÖRST ÄLSKADE OSS.
1 Joh brev 4:18.
Låt oss älska varandra gränslöst, med Guds kärlek, mitt i katastrofens kris.
Så välsignade Gud Fader det dödliga viruset och lät det tjäna livet, till slut.
Kroniska hälsningar, Helene Sture Verafelt,
- i förbön för oss alla.
(alias Helene Fransson Sturefelt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar