UR MEMOARERNA Överbefolkad

Vad minns jag?

Kan man bli överbefolkad i sitt eget huvud? Kan det bli för många möten med människor? Kan man bli allergisk mot mänskoröster och deras berättelser?
Låt oss se...

Jag skriver medan livet händer. Jag antecknar medan tjänsten pågår. Memoarerna är redan skrivna och här kommer det tredje utdraget.
Situationer och personer är avidentifierade så att endast det allmängiltiga återstår.

Detta är en fortsättning på de två föregående inläggen - Ur prästens dagbok/ almanacka.

Och mina fotons geografiska hemvist har inget med texten att göra.

Minnena försvinner inte.

Måndag. Ledig dag. Tacksamt och mycket nödvändigt.

Denna tisdag lyckades jag korta ned dagen till endast åtta timmar. Sovmorgon! Ovanligt.
Själavårdssamtal. Sorgehus i hemmet. Träff med katekumenerna. Meningsfull dag.
20 personer.

Onsdag. Även idag lyckades jag pressa timmarna till åtta-och-en-halv timme.
Jag tycker om att leda morgonbönen. Det håller ihop arbetslaget. Möte kring församlingsbladet. Begravning efter lunch. Nytt sorgehus efter det, på neutral plats.
Dopsamtal i kyrkan.
25+25+4+3 = 57 personer.

Torsdag. Nu kom elvatimmars-dagen. Kortare tid för predikoarbetet idag, men jag har rutiner. Själavårdssamtal. Volontärmöte. Sinnesromässa och Öppen kyrka. Kunde cykla till och från arbetet idag, skönt.
40 personer.

Öppen himmel?

Fredag. Prästkonvent. Fint att träffa kollegorna och få inspiration. Men intrycken är många och jag var trött efteråt. Skickade psalmer till kantorn, lite i senaste laget. Simmade på kvällen. Nio arbetade timmar.
25 personer.

Lördag. Tro det eller ej - lediga! Men jag blir så nervös att jag knappt vet hur man gör... Har ju inga rutiner. Trädgårdsarbete och kakbak av-teologiserar mig till normalt liv. Tacksam.

Söndag, åtta timmar. Högmässa. Dop efteråt. Medhavd lunch. Möte med katekumenerna. Kvällsgudstjänst. Gammeldags söndagsmiddag får jag glömma.
45+50+15+30 = 140 personer.

Denna vecka arbetad tid 45 timmar, tack vare min långa erfarenhet. Annars hade tiden skenat iväg.

Antal människor jag mött: 20+57+40+25+140 = ca 280 personer, varav de flesta är människor jag aldrig mött tidigare.
Ja, jag är överbefolkad i huvudet. Nu tar vi nästa vecka.

Överbefolkad hjärna.

 

Måndagens ledighet höll. Läste tidning och Kalle Anka. Han är min motsats: lågutbildad man som är mycket arg och säger vad han tänker. Han räddar mig från galenskap! Men gemensamt har vi att vi springer fort i luften...

Tisdag. Sorgehus på förmiddagen. Diakonalt möte. Bön. Administration. Vigselsamtal i kyrkan.
Nio timmar.
11 personer.

Onsdag. Heldagsutbildning på stiftsgården. Givande. Men måste få tid att reflektera. Tolvtimmarsdag inklusive resa.
40 personer.

Torsdag. Predikoarbete, psalmer till min blockflöjt. Njuter av denna stund! Begravning kl 13. Stor släkt. Långdragen minnesstund. Viktigt. Prioriterar detta.
55 personer.

Visst kan himlen öppna sig.

Fredag. Ledig. Jasså!?
Nej, avfärd på kvällen med konfirmanderna på läger.

Lördag. Full dag och lite till. Mycket roligt och meningsfullt - utom att jaga fjortisar på nätterna. Jag är för gammal för det.
Söndag. Föräldrarna hämtade sina telningar. Vi gjorde en bejublad bibelteater. Alla har lärt sig mycket och vuxit lite i trons gemenskap.

Hur många timmar jobbar man på läger? Jag kan icke räkna dem alla.
Vilade en stund när jag kom hem. Kvällsgudstjänst med temat "Frid i själen". Jodå.
35 + 35 = 70 personer.

Denna vecka 55 arbetstimmar. Tur att jag fick en extra fridag kommande vecka. Det jämnar ut sig denna månad.
Antal personer jag mött: 11+40+55+35+35 = ca 180 personer, varav de flesta välbekanta. Inte lika tröttsamt.

Ljus bakom tröttheten.

 

Kan du förstå hur många livsöden en präst kan få ta del av på en enda vecka?!
Kan du ana hur oerhört krävande det är att ständigt möta så många nya människor och vara uppmärksam på deras behov?
Prästen får inte ha en dålig dag... inte på vår begravning! Inte på vårt dop! Inte bland våra ungdomar!
Orden måste komma helt rätt.

Hur beräknas "tid för återhämtning" i ett sådant här arbete?
Hur lång reflektionstid behövs för att de ord vi ger skall bli meningsfulla?

Kan du ana hur lätt det är att börja blanda ihop den ena familjen med den andra, när man haft två begravningar plus två nya sorgehus Varje Vecka i Flera Års tid?

Då spelar det ingen roll hur viktig varje människa eller situation är, för en vacker dag kraschar hårddisken.
Vi förstår datorerna bättre än vår egen hjärna.

Ja, jag har blivit allergisk mot röster och andras livsberättelser. Min egen familj och släkt har drunknat i detta. Det är tragiskt!
Och hela tiden handlar det om yttre faktorer som jag inte kan göra något åt.
Men någonstans finns ett systemfel...

Vi springer i luften.

Kalle Anka och jag är ursinniga.

FRID till er alla.

Jesus sa åt sina lärjungar att dra sig undan ett slag och vila sig litet. Jag skall tipsa kyrkoherden. Vilken av dem det nu var, ty jag har blickat långt bakåt i tiden...

Helene Sture Urfelt,

- som lyfter blicken mot himlen för att fotografera, men det är bara mörka moln som tornar upp sig. Nej vänta, anar jag en liten regnbåge?!

Finns det hopp?