LOMHÖRD PÅ DÖVÖRAT

Bänk 53 för lomhörda.

Att slå dövörat till. Att inte vilja höra.
Att vara lomhörd med nedsatt hörsel och inte höra vad andra säger. Då hamnar vi utanför andras kommunikation med oss.

- Vad säger du? Tala högre!
- Har du hörapparaten i?
- Vaa?? Jag hör inte.

Det är de fysiska ljuden. Men hur är det med insidan, med vår andliga hörsel? Kan en döv höra Guds röst?

Hör, du som har öron!

Ibland funderar jag på vilket av våra fem sinnen jag skulle kunna tänkas vara utan. Vilket är värst att förlora - synen, hörseln, lukten, smaken eller känseln?

Under två månader har jag varit hårt ansatt av ett virus, som jagat runt i hela huvudet.
Det satte sig först på stämbanden så jag knappt kunde prata. En besvärlig hosta djupt ned i bröstet har varit mycket dryg. Viruset kröp in i bihålorna, i två omgångar, och växte till öroninflammation med förlorat lukt- och smaksinne. Det har slagit lock för ena örat...

- Vad säger du? Jag hör inte. Om maten var god? Ingen aning, jag känner inget, bara tuggar...

Host och krax.

Men känselsinnet är intakt. Kärleksfulla kramar har ändå fått mig att känna mig levande. Tack Gud för hudens förmåga att kommunicera - just nu är det det viktigaste, känns det som. Och jag kan se när människor är snälla.

I Kalmar domkyrka finns tydliga angivelser till folk. Inskruvat i bänkarna vet de lomhörda var de ska sitta och domkapitlet vet var de ska sitta. Dock inget om var luktlösa och känslokalla skall sitta…

Det handlar om att höra Guds ord, och att i bibelordet höra Guds röst. Och att vilja följa det.

Vad hör domkapitlet?

Denna vecka läser vi texter från Reformationssöndagen, eller Sexagesima = 60 dagar före påsk - med rubriken "Det levande Ordet".

Guds ord är inget prat, inget mellansnack mellan akterna eller mingelmeningar vid kaffeborden.
Nej, Guds ord är ett verb.

Gud talar, och det händer.

Jesus är Guds Ord förkroppsligat. Jesus talar, och det händer. Han gör vatten till vin, han läker sjuka och mättar hungriga.
Men hans anspråk är så höga att många som lyssnar till honom inte står ut. Jesus talar om sig själv i dessa ordalag:

OM NI INTE ÄTER MÄNNISKOSONENS KÖTT OCH DRICKER HANS BLOD, ÄGER NI INTE LIVET.
Johannes kap 6:52-59.

Altaret i Kalmar Domkyrka.

Jesus försöker få dem att förstå att han är "mannat från himlen", men mer än så, för den som äter av honom skall inte dö, utan leva i evighet.
Detta är verkligen förskräckligt svårt att förstå. Här tycks inga av våra fem sinnen vara till hjälp.

Illvilliga bibelläsare anklagar oss för att vara kannibaler... fast ingen har tuggat på Jesus, eller någon annan...

Förmågan att förstå liknelser tillhör hjärtat.

Vi kan i efterhand förstå att han föregår nattvardens instiftande, då han tog ett bröd och sa:
- Detta är min kropp.
Och sedan bägaren med vid:
- Detta är mitt blod.

Det är genialt att instifta en måltid som får vara bärare av hela Guds utgivande kärlek!
En enkel bit bröd, en liten klunk vin - och detta välsignas med hans ord och blir då fyllt av hans närvaro!

Närvaro.

Men, lärjungarna stod inte ut med att lyssna på honom. Slog de dövörat till?

MÅNGA AV JESU LÄRJUNGAR SOM HÖRDE HONOM TALA, SADE:
- DET ÄR OUTHÄRDLIGT DET HAN SÄGER. VEM STÅR UT MED ATT HÖRA PÅ HONOM?

JESUS, SOM GENAST FÖRSTOD ATT LÄRJUNGARNA FÖRARGADE SIG ÖVER HANS ORD, SADE TILL DEM:
- FÅR DET HÄR ER ATT VACKLA?
Joh 6:60.

- Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut?

Det är lätt att önska sig mirakler och få se märkvärdiga saker. Men klarar vi av det? Hur hanterar vi underverk, vi som oftast bortförklarar allt? Detta vet Jesus. Han försöker vänja dem, steg för steg, vid allt det som ligger framför...

Jesus pratar med oss...

Och sedan kommer ett svar på det här med alla våra kroppsliga sinnen. Jesus säger:

DET ÄR ANDEN SOM GER LIV. KÖTTET ÄR TILL INGEN HJÄLP.

DE ORD JAG TALAR TILL ER ÄR ANDE OCH LIV.

MEN DET ÄR NÅGRA AV ER SOM INTE TROR.
Joh 6:63.

Att förstå Guds ord kan vi bara göra med hjälp av Guds egen Ande.

Om vårt hjärta är tomt, då hjälper det inte att "vända sig inåt". Där finns inget, utom ouppklarade fel och brister.
Vad ska vi då göra?

Jo, vi får be att Guds Ande skall komma till oss.
Jag tar hjälp av St Patricks bön:

   HERRE, VAR MED OSS DENNA DAG:

   INOM OSS, FÖR ATT RENA OSS.
   OVANFÖR OSS, FÖR ATT DRA UPP OSS.

   UNDER OSS, FÖR ATT STÖDJA OSS.
   FRAMFÖR OSS, FÖR ATT LEDA OSS.

   BAKOM OSS, FÖR ATT AVSKÄRMA OSS.
   RUNTOM OSS, FÖR ATT SKYDDA OSS.
   AMEN.

Syn, bortom synen.

Ibland talas det om att kroppens vänstra sida representerar känslorna, och att den högra sidan representerar intellektet.

När öroninflammationen var som värst, var det lock för vänster öra. Var känslorna blockerade för Guds vilja?
Sedan flyttade sig "locket" och hoppade över till höger öra. Var det intellektet som då inte ville höra vad Gud ville säga?

Hur ska Herren göra för att bryta igenom våra försvar?

Oavsett om vi sitter på bänken för lomhörda, domkapitel, känslokalla eller smaklösa, så vill Gud tala till oss på det språk vi förstår.
Och var och en får ställa sig frågan vad det är vi är rädda för att höra?

- Jag kallar dig... vidare... till...

Guds ständiga rörelse.

 

Avslutningsvis är här en länk till TV-gudstjänsten förra söndagen, där den döve prästen predikade. Församlingen i Härnösand har gett oss mycket fina gudstjänster.
Programmet tas bort om några veckor, så titta nu medan det går.

https://www.svtplay.se/video/25596488/gudstjanst/gudstjanst-avsnitt-9-4?start=auto&fbclid=IwAR2_shDZj8J3pjCoom5uTKFPxEenEaW6Smvu7QaxnwJ3RWneqO-ve76NdVg


Lomhörda hälsningar från en som inte längre slår dövörat till.

Helene Sture Öronfelt,

- som letar efter rätt nummer sin kyrkbänk.

Hörande.