CURLING-GUDEN

Sopa rent. Curla fram.

- Snälla Gud, kan du sopa rent framför min dörr? Kan du göra så att jag har mer flow i mitt liv? Gud, led mig på mina vägar...

Det finns ett samband mellan barnuppfostran och Gudsbild.
Om man inte söker Gud utanför sig själv, om man inte läser Bibeln eller går till kristna sammankomster, då är man utlämnad åt sitt eget tyckande för att förstå Gud.

Om den egna erfarenheten är att alla vuxna rättar sig efter mig och min vilja, från barndomen ända upp i tonåren, ja då är det lätt hänt att man överför den uppfattningen ett steg högre upp - på Gud själv.

Den uppfostran som bara utgår från barnets vilja, riskerar att köra i diket. Varje liten människa måste lära sig uppfatta andras önskemål och rätta sig även efter andras vilja. Det är ett stort misstag att låta barnet tro att det är världens centrum.
Det blir bort-curlade egoister, som i värsta fall blir odugliga i både arbetsliv och kamratkretsar.

Och Gudstron kan bli en avspegling av denna vrångbild:

- Gud, följ mig.

Eller som en konfirmand sa en gång:
- Jesus hade sina lärjungar... och jag har mina...!

Följ mig. Vem?

Tänk om lärjungarna hade varit så förvända att de efter ett tag skulle pressat Jesus och tvingat honom att utföra deras önskemål!?

- Du som är Guds son, visa det nu och gör det som vi säger! Visa lite tecken och under! Trolla. Gör magi! Följ oss och våra nycker.

Men det är inte så. Det är tvärtom.

PETRUS SADE:
- VI HAR JU LÄMNAT ALLT OCH FÖLJT DIG. HUR BLIR DET DÅ FÖR OSS?
Matteus 19:27.

Det var deras ansvar att vara uppmärksamma på vart Jesus gick, vad han gjorde och vad han sade. Det var inte så att Jesus tjatade på dem, som på en skolklass:

- Kan ni aldrig vara tysta och lyssna?!

Nej, det låg i deras eget intresse att vara följsamma och villiga att veta.

Jesus, vart går du?

Det påminner mig om när barnen var små och vi gick på marknad eller i stora affärer:

- Det är ert ansvar att hålla reda på oss! Du ska följa efter mamma, det är inte mamma som ska följa efter dig.
Eller.
- Ni ska följa efter pappa, det är inte pappa som ska springa efter er!

Curling-guden.

Vid närmare eftertanke så är det en mycket vacker pedagogik i det. Som föräldrar skall vi ge barnet mandat att följa oss, Vi skall hjälpa dem att ta ansvar att inte tappa bort oss!
Naturligtvis har vi ett öga på barnen, men du förstår säkert vad jag menar.

Låt Fadern leda dig. 

Gud ger oss ansvar att inte tappa bort Honom.

I veckans Psaltarpsalm ber vi:

    HERRE, LÄR MIG DINA VÄGAR,
     VISA MIG DINA STIGAR.
       LED MIG I DIN SANNING,
        DU SOM ÄR MIN GUD, MIN RÄDDARE.
         Psaltaren 25:4

I curling-bönen är det tvärtom:

- Gud, lär dig mina vägar, visa mig mina stigar, led mig i min sanning, du som är min följeslagare...

Nu blir det tydligt hur fel detta är!
Och hur avslöjande vanlig curling-tron är... Aj aj aj.

Fokusbyte!

Det är Gud och Guds vilja som är i centrum, inte jag, inte människan.

Lämna företräde för Guds vilja.

I veckans evangelietext undrar Petrus hur det skall gå för dem som har lämnat hus och hem för att följa Jesus. Var det värt det? Hur blir det sedan, i himmelen?

VAR OCH EN SOM FÖR MITT NAMNS SKULL HAR LÄMNAT HUS ELLER BRÖDER ELLER SYSTRAR ELLER FAR ELLER MOR ELLER BARN ELLER ÅKRAR, SKALL FÅ HUNDRAFALT IGEN OCH ÄRVA EVIGT LIV.
Matt 19:29

Det handlar om nåd och tjänst.
Jesus kallar oss att följa honom genom livet. Och har ger oss ett underbart löfte:

- Att få hundrafalt igen!
- Och ärva evigt liv.

Hundrafalt!

Jag läser i tidningen Dagen vad Katrina Simonsson tänker kring denna text:

- Dessa löften från Jesus bär oss genom varje dag, hela livet. Han vill gång på gång påminna oss om allt det goda vi ännu inte kan se.

Som kristen i ett samhälle uppbyggt på löner, avtal, ordning och reda, ställs jag emellanåt inför utmaningen att våga släppa taget om min egen vilja. Jag behöver lämna åt sidan mina egna planer och alla lockande varor jag vill plocka med mig längs vägen.

- Ibland har jag tjänat Gud med inställningen att få lön i enlighet med det avtal som jag själv har bestämt...

Eller som barnen skriver i boken till Gud:
- Käre Gud, jag höll min del av avtalet. Var är cykeln?

Här är den!

Katrina Simonsson fortsätter:

- Den barnabönen har jag bett många gånger i hopp om att Gud skall följa efter mig, och öppna dörrar efter min vilja och mina planer.
Jag har känt besvikelsen krypa i hjärtat när jag inte fått den lön jag önskat.

- Men i stunder av besvikelse vill Gud komma till oss med sin kärlek och tröst. Precis som pappan som sa till sina vilsna barn:
- Följ efter pappa.

Guds nåd är större än all den lön vi någonsin kan tänka oss! Låt oss därför anta utmaningen som Jesus ger, att följa Honom även när priset är högt - att lämna allt.
Slut citat.

Guds vägar leder oss alltid rätt - även om vi måste gå genom eld och vatten.

Vad är Guds valuta?

Livet tuktar hårt den som är curling-troende. Det kan bli slag på slag, motgångar efter motgångar, bitterhet och besvikelser med ett enda stort vrål:
- Varför??

Varför går allt mig emot? Vad har jag gjort?!

Ingenting. Mer än att du har en fullständigt orealistisk inställning till livet.

Öppna dina ögon. Se dig omkring. Som det är.
Livet är på gott och ont. Skit händer. Hela tiden. Livet är ineffektivt, fult och tråkigt många gånger.
Så är det för oss alla.

Ingen av oss har garanti för att tillvaron skall vara felfri utan missräkningar eller avbrott.
Detta är den svåraste livsläxan att lära.
Och den svåraste bönen att bedja är:

- SKE DIN VILJA...

Nej! Jo.

En som blev hårt tillrättavisad av livet är kung David. Gud själv utsatte honom för prövningar som gjorde att han skulle lära sig bli ödmjuk. Det tog tid för honom - mjuk inför sitt öde. Men till slut kunde han be med mjuka ord:

HERRE, KOM IHÅG DIN BARMHÄRTIGHET, DEN GODHET SOM DU ALLTID HAR VISAT.

GLÖM BORT MIN UNGDOMS SYNDER, ALLT JAG BRUTIT.
TÄNK PÅ MIG I DIN TROFASTHET, HERRE, DU SOM ÄR GOD.
Psaltaren 25:7.

Gud sopar inte rent framför våra curling-klot. Gud fixar inte "flow" i livet hur mycket vi än önsketänker oss det.
Inte heller leder Gud oss på våra vägar... Det gäller att kunna sin språk-teologi och skilja mellan "min" och "din"...

Men Gud leder oss mycket gärna på sin väg!

- Herre, led mig på din väg.

Herre, visa mig Din väg.

Individen ingår alltid i ett kollektiv. Den kristna, världsvida familjen är en sådan stor och god gemenskap.
Jag avslutar detta inlägg med en bön av teologen Gustav Wingren, som ofta kom till den kristna studentgruppen LuKriss i Lund.
Hans bön finner du längst bak i psalmboken - Den dagliga andakten - som nr 37:

"Hjälp mig att ta emot livets ofrånkomliga växlingar, så som jag tar emot solsken och regn, dag och natt.
Låt mig lugnt acceptera erfarenheten att jag inte är världens centrum, utan en bland många, ett av de tusentals vetekorn som skall falla i jorden och dö.

Du ensam vet när tiden för skörd är inne. Låt min uppgift då vara fullgjord.
O Gud, välsigna mig så att mitt liv bär frukt. Dig vare ära i evighet. Amen."

Vill bära frukt.

Bortsopade hälsningar från

Helene Sture Curlingfelt, som ofta ber heliga Birgittas bön:

- Visa mig Herre, Din väg, och gör mig villig att vandra den,
- och som fotograferade på den tiden det var vinter och snö, det vill säga förra året...!