12 12 12 - FULL TRISS!

Ser du kvinnan?

Den tolfte i tolfte 2012 - vilket fantastiskt datum!
Jag älskar symboler och tecken, både i skyn och i almanackan. Vad skulle denna dagen innebära?
Följ med mig, från morgonbön till sinnesromässan.

Talet 12 står för Fullkomlighet i Bibeln.
Jordens 4 väderstreck multiplicerat med det heliga 3-talet blir 12.
Tolv stammar i Israel, tolv lärjungar. På det viset markerar Bibeln att "alla är indragna i frälsningsplanen".

Det är alltså Triss i Fullkomlighet, tänkte jag.
Hur ska man kunna leva upp till det? Vad ska jag göra för att minnas denna dag?
Kraven ökade och prestationsångesten började lura på mig...

Jag knäppte händerna och överlät dagen åt Gud - sänd människor i min väg! Sänd händelser till mig som ger mig insikter från Dig. Amen.
Bön är farligt... ty Herren hör! Och Herren handlar.

Ett brev. Ett samtal.
Det dröjde inte länge förrän telefonen ringde.
En varm god röst från en kär vän sa snälla saker till mig! Tänk att få vara så uppbackad, det önskar jag alla.

Uppbackad.

Jag tog bussen in till staun och tittade på lyftkranar... Tre stycken såg jag.
Snö från taken sopades bort och fotgängare fick gå ute i gatan.

-  Käre Gud, kan Du sopa bort allt som hopat sig över mitt förstånd... Kan Du ta bort det som trycker över mitt huvud så att det inte fryser till vassa istappar...
Tack.

Spader Dam på det hala.

Klockan slog 12, den tolfte i tolfte 2012...
Rådhuset hade tretton vigslar bokade denna onsdag. Jag mötte en av de civila vigselförrättarna och skickade med henne en Guds välsignelse...

Fredrikskyrkan bjöd på lunchmusik med musikdirektör Christer Magnusson vid stora barockorgeln.

Nå´n som har sett kyrkan?

Jag njöt av den folkliga koralen från Leksand "Världens frälsare kom här" - Psalm 112 - och bad med vers 2:

- Utan synder buren är, den som all världens synder bär...

Här får jag vara den jag är, utan masker eller roller.
Du känner mig Gud, även mina mörka sidor.
Tag emot min svaghet, mitt övermod och min likgiltighet.
Tag bort min synd och hela dem jag har sårat, och det jag förstört.
Hör mig, berör mig och förlåt mig.
Tänd ett ljus i mitt mörker.
                                                  (Bön från Möllebackskyrkan)

Orgelmeditationen över ett tolv-tons-tema fick oss att le stilla - och spännande klanger fyllde kyrkans valv med öppenhet och målande toner. Här fick jag plats, det var för mig.

Svara då!

Min kompis och medvandrare bjöd därefter på lunch. Nej inte den med barr och rosett...
Min kompis är mycket tuffare!

Att äta på Olssons Skafferi är som att nästan tugga direkt på korvarna - åh så gott!
Och de feta ostpajerna dryper och kryper själv över på tallriken och in i munnen...
Italiensk njutning när den är som bäst!

Jo!

Men jag ville köpa något också, som minne från denna dag.

På Cervera fann jag tre varmt röda skålar från Höganäs keramik - dessa tomma skålar får påminna mig om min egen tomhet, men också allt gott som kan fyllas i dem, när det finns plats...

Pingstkyrkans café låg på samma håll som busshållplatsen. Jag måste gå in och skriva på Advenstuppropet som pastor Ulf satt igång via tidningen Dagen.
Varm atmosfär och levande ljus lyste på borden.
Herren sände ännu en vän till mig och jag blev påmind om orden:

- Herren ger vila. Du ska vänta. Gud rustar, till nya uppgifter vi inte känner än. Herren kallar när vi är redo. Gud ger tid. Ta emot den.

Jag tror minsann att detta är Triss i Damer!
Tolvan är ju Damen i kortleken.

- Tack Gud för Gunilla, Ulla och Christina som har väglett mig genom denna känsloladdade dag!
Tack för ruter, klöver och hjärter - själv är jag väl spader... eller vad säger Du, Herre? ; )

Triss i ljus.

Hem och vila.
Kaffe ur bästa ryska porslinskoppen och rulltårta - med vipsgrädde.
Läggdags?
Inte än. Sinnesromässa först. Ut i minusgraderna. Snön knarrrade kallt under fötterna.

Där fick jag lämna av alla dagens intryck.
Men så släcktes lamporna och Sankta Lucia intonerades... Idag? Javisst. Kyrkokörerna från Aspö stod redo.

Jag var inte beredd, eller rättare sagt, min skörhet gjorde mig vidöppen, utan försvar mot de klockrena och undersköna tonerna...
Jag blundade, men det gick inte att hejda tårarna.

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran...
Herden som sover trött, barnet som slumrar sött.
Vaknar vid underbar korus av röster...

Jag var tvungen att titta upp vid körens crescendo... Lucialjusen fladdrade och klangen var så total att  jag tänkte - detta måste vara en försmak av den himmelska uppståndelsen...

Skåda en härligt klar, stjärna i öster...

Så fick min egen ofullkomlighet inneslutas i Guds totala fullkomlighet, i en Triss som inte återkommer förrän om hundra år...

De bästa hälsningar i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn - Guds egen Triss, i enhet.

Helene Sturefelt.

Ja, jag ser henne. I väggen...