Pepparkaksgumman grät...
Inte alla tåler rampljuset.
Det kräver starka nerver att stå där längst fram, sjunga eller tala, driva en hel konsert eller en högmässa... Eller våga gå med i Luciatåget när alla ska titta.
Darin, som gav tandställningen ett ansikte och som fick skivkontrakt efter Idol 2004, har charmat alla i programmet Så mycket bättre.
Vilken stil han har - "odivig" - och vilka tolkningar han har gjort!
Tänk om jag fick räcka honom psalmboken och be honom tolka "Dotter Sion" eller "Bered en väg för Herren"... Wow!
Det får vi drömma om!
Han är fokuserad på sitt konstnärsskap, på sin talangfulla röst. Det är inte hans person som är i centrum, utan hans musikaliska skapande.
Befriande skönt.
Darin, öppna och sjung för oss!
Men.
Då kan det bli så att själva prästen lyfts fram - och Ordet glöms bort...
... för att det är lättare att tala om det mänskliga, än att våga tala om det innersta i trons värld.
Jag blir ofta generad när blicken dras mot mig - kan vi inte tillsammans glädjas åt vad Ordet sa?
Vi blundar. Vi tittar inte på dig.
Darin har en blyghet som han inte har "arbetat bort".
Han är inte kommersiellt hurtig. Han tar det lugnt och behåller sin stil.
Det behöver vår gapiga tid lära sig av.
Han berättade om publikhysterin som gick så långt att han till slut inte kunde gå ut - det låg två tjejer och sov utanför ytterdörren...
Ställ dörr´n på glänt, det är advent.
Hur ska man veta att någon älskar en för den man är, och inte för det man gör?
Titel och status stänker på andra, men själv kan man bli mycket ensam bakom kulisserna.
Hur ska man då ge beröm?
Och hur tar man emot beröm för den begåvning som man har?
Många av Darins låtar, liksom Maja och the Sounds låtar, har jag hört på radion och rynkat på näsan åt... sånt där amerikanskt skval...
Tantvarning.
Men Magnus Uggla gjorde en rolig version av just "Living in America" och sjöng istället, på svenska:
- Jag skiter i Amerika!
Living in Karlskrona.
På väg till Möllebackskyrkan.
Musikalitet och språkkänsla hand i hand - utom när berömmet kom...
Det var hela tiden "shit va´ coolt" - "Sjukt bra!" - "F-n va´ bra" - Herrens namn missbrukades - Shit, shit ... så sjukt, sjukt...
Nä, sluta nu! Den språkliga torftigheten förtar hela upplevelsen.
Tantvarning 2.
Orden räcker inte till. Varför inte klämma in ett litet "hosianna" eller ett trevligt "halleluja"...
Fast det passar nog inte efter "Money for nothing" eller "I want you" med lystna blickar...
Tantvarning 3.
Helene, ut och åk skidor med dig!
Ja ja, jag ska.
Fast, tänk om Darin och Maja får varann till slut... Puss!
På bussen in till kyrkan idag satt två killar och pratade med varann.
Ständigt denna attityd:
- Shit va´ coolt....
Suck. Det går liksom inte att säga snälla saker...
Frusen dricka i busskuren...
Shit va´ coolt! Eller?
Hur var predikan idag då?
Jo, det var en begåvad kollega, Johanna Juhlin, som berättade om Guds rike, som är likt en surdeg som knådas in...
Det var sjukt bra... skitcoolt var det .... Lovad vare Du, Kristus och Herre Gud! Amen.
Äh, jag minns inte, men det gjorde gött när predikan rann igenom!!
Nu ska jag googla runt och lyssna på Darin och the Sounds.
Samtidigt ska vi samla kraft så att vi i veckan kan prata allvar om:
- skolavslutningarna, där nu ett upprop från tidningen Dagen snart når regeringen...
- varför ingen predikar över de gammaltestamentliga texterna om Jerusalem...
- Svenska kyrkan stöder islamisterna i Palestina, eller?
Och vem är egntligen "Dotter Sion"?
Är du Dotter Sion?
Till sist, ett fruktansvärt citat från Hamas till Israel:
- Vi älskar döden mer än ni älskar livet...
Läs Svensk Israel-Information. http://si-info.org/index.php?id=816
Blyga hälsningar från Helene Sturefelt,
- som hellre verkar utan att synas, än syns utan att verka...
Syns inte. Finns inte.
Utsikt från Möllebacken mot Saltö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar