FACEBOOK - HJÄLP!

Facebook - nej, hjälp!

Så hamnade jag där till slut - på Facebook.
Nu är min existens säkrad...

Nej det är med Största Möjliga Motstånd jag accepterade villkoren.

Jag säger som Sylvia Vrethammar.
- Jag vill inte synas överallt!

Jag vill faktiskt inte synas alls. Men gärna bli läst.
Övar mig i begränsningens gyllene konst, och så gick det så här... Hjälp!

Jag ska strax förklara varför.

Sluta flina. Skratta inte!

Genomslagskraften i sociala medier är enorm.
Just nu har polisen i Göteborg fått skingra upprörda elever på en skola, där ett förtal mot unga tjejer startade.
Med namn och bild ville man skada deras rykten genom att angripa det känsligaste vi har, vår sexualitet.

Hur kan man "gilla" något sådant på facebook??
Eller fotospridningsprogrammet Instagram, som det hette.

Och varför är det alltid kvinnan som angrips? Respekt åt alla som orkar sätta ned foten och återta makten över sitt liv.

DU SKALL ICKE BÄRA FALSKT VITTNESBÖRD MOT DIN NÄSTA!

Åttonde budet i Tio Guds bud gäller även bland ettor och nollor i den digitala världen!

Följ inte kråkfötterna!

Men min egentliga anledning till att vara restriktiv med sociala medier, utrycktes klart och tydligt idag på kulturradion "Nya Vågen":

- Twitter och facebook ger snabba, korta och känslomässiga reaktioner på en händelse. Det är de som liksom "krattar manegen".

Aha! Just det, någon måste bereda marken och kratta mangegen innan de stora hästarna kommer in...

- Det är först efter några dagar som analyserna kommer, fortsatte Nya Vågen, med bredare och djupare kunskap.

Gräv djupare i spåren.

Just så. Jag vill inte tänka med känslorna. Jag vill inte kratta.
Mitt intresse ligger i att gå bakom en situation och se andra sammanhang, som många missar.
Jag vill gräva. Blogga.

Och skriva en och annan tidningsartikel - är mycket glad för att BLT publicerade det jag skrev om skolan och kyrkans historiska anknytning.

Artikeln finns här som ett fotoblogginlägg:
http://helenesturefelt.blogspot.se/2012/12/skolans-religiosa-nervositet.html

Därför stortrivs jag här i mitt lilla bibliotek med alla mina böcker, och min lilla laptop - det Lilla rummet för de Stora tankarna, som systern sa.

Svart profil.

Att skapa sin profil på Facebook är ett intressant uppdrag... särskilt när man kommer till "Relationer".
Jag fick välja mellan:

1. Singel (visst är man ensam ibland),
2. I ett förhållande (absolut, men många goa vänner),
3. Förlovad (ringmärkt),
4. Gift (ordentligt i högmässan!),
5. Det är komplicerat... (fantastiskt att det finns som en valmöjlighet! Det kan vi också kryssa i...),

6. Har ett öppet förhållande (nej, det är stängt),
7. Änka/änkling (en gång var jag golf-änka...),

8. Separerad (farfar skilde grädden från mjölken i Separatorn - gäller detta ordet dem som varit sambo?),
9. Skild (ja, eller snarare Befriad. Tack. Och Guds frid till dig.).


Mina kryss ser ut som en sämre tipsrad... 1 X 2 med gardering ifall det blir oavgjort i matchen, eller förlust... Kanske en målfest på slutet?

Konstaterar att det polyamorösa tack och lov inte finns som en punkt 10. Alltså är mång-hånglet inte accepterat på Facebook.


Fyll i "religion". Jaha. Oj så mycket att välja mellan... Nej det blev fel... Hur gör man?
Suck, nu står det att Helene har ändrat religion...

Kristen gemenskapskväll.

Nu vill jag avsluta med att berätta från det där riktiga livet vi lever, när vi inte sitter här...

Igår var jag i Möllebackens storstuga på gemenskapskväll.
Oförtrötterliga Rakel Karlsson hade rullat köttbullar hela dagen och bjöd in till ännu en måndagskväll, i varm kristen atmosfär.

Mina kära vänner i Blommanz team var där - Thomas och Caroline Broström.
Tänk så många fantastiska kvällar vi fick i Ulvsmålatältet med den bästa dansbandsmusiken och roliga, allvarliga reflexioner, med eftertyck!

Vill du se en stjärna?

Jag hade gått de 6 km in till stan och hade lungorna fyllda med luft.

Här ska "arbetsprövas!" tänkte jag och viskade i Rakels öra:
- Jag kan säga nåt, om du vill.

Vilken skön känsla det var att stå där i strumplästen i storstugan och berätta om Johannes Döparen, med kraft från förr!

Kramkalas.

Kvällen kröntes med att Gert-Åke gav sig på att sjunga "O helga natt" till Thomas lyhörda komp.
Bäst.
Hans flickvän sjöng  sen "Gyllne kaross" och det blev kramkalas.

De bor på ett hem för dem med funktionsnedsättningar och skriver i Medi@Boom.
Får jag också plats där, jag som lider av hjärnstress och har en tillfällig demens i min trötta hjärna...?

Eller kan vi göra en facebook-grupp kring detta?
- V S I M = vi som inte minns... Eller:
- V S I O P F = vi som inte orkar planera framåt...

Mest längtar jag efter K T S = Karlskronas TankeSmedja - med riktiga mänskomöten på caféer!

Väntar på kaffet. Och tankesmedjan.

ALLA VAR MED PÅ FACEBOOK - UTOM SIV,
HON HADE ETT EGET LIV.

Ansiktslösa hälsningar,
Helene "Siv" Sturefelt, begränsad.

P.S. Ok - det är roligt att hitta vänner på fejan, särskilt ni som bor långt bort!