SKOLANS RELIGIÖSA NERVOSITET

Klostermurens öppna grind.

Den "religiösa beröringsskräcken" griper omkring sig.
Svårigheten att hantera religiösa uttryck blir allt större, i takt med att den religiösa analfabetismen breder ut sig i landet.

Nu är det dags att ifrågasätta traditionerna igen... Vi börjar bli lite trötta på det här, tror jag.
Skolan uppvisar stor nervositet vad gäller kristendomens plats i skolan, särskilt vid skolavslutningarna.

Har skolväsendet glömt sin egen historia?
Den kristna tron har varit huvudman för skolan och tagit ansvar i över 800 år!

Här kommer en liten påminnelse.

Du får stå ut med en del årtal, så vi slipper subjektivt tyckande.
Och det blir ett långt inlägg, jag kan inte pluttra bort det här, annars får du njuta av foton från Vadstena.

Levande klosterkyrka bland döda ruiner.

När kloster grundades i Sverige på 1200-talet så började munkarna där undervisa unga människor.
Snart uppstod en rad klosterskolor. Ungefär samtidigt upprättades Domkapitel i landet och katedralsskolor växte fram i stiftsstäderna.
Äldst är nuvarnade Katedralsskolan i Lund, i folkmun kallad "Katte".

Kunskapsspridandet var alltså ett kyrkligt intresse och hade kristendomen i centrum, med budskapet om en Gud som älskar hela världen.

Konfirmander undervisas vid Birgittakyrkan.

Reformationen på 1500-talet medförde en tillbakagång för klosterskolorna. Gustav Vasa stängde dessa och drev munkar och nunnor ut ur landet.

Dock var själva skolväsendet viktigt för Gustav Vasa, och han såg till att de elva stadsskolorna och de sju domkapitelskolorna fick ekonomiska bidrag.

Införandet av den lutherska läran gjorde det angeläget att allmänheten fick klart för sig vad den nya trosformen innebar.

Gustav Vasas slott byggdes för att övervaka klostret,

som var en hotfull maktfaktor för kungen.

Det kan vara intressant att påminna sig om att Sveriges första skolordning kom 1571, och var då en avdelning i själva Kyrko-ordningen.

Uppsala mötes beslut 1593 menade att katekespredikningarna runt om i landet skulle vara obligatoriska, men nu på svenska, för att underlätta för folket.

Och Luthers betydelse för modersmålets plats kan inte nog understrykas! Nu kom bibelberättelserna nära.

Konfirmander framför slottet i Vadstena.

1600-talet uppvisar inga större skolreformer eftersom landet befann sig i upprustningens stormaktstid, men historieböckerna berättar om katekesförhör varje söndag för de unga.
Boklärda klockare skulle anställas och vara prästerna behjälpliga med undervisningen.

Biskopen i Västerås, Johannes Rudbeckius, var den drivande kraften bakom 1611 års skolordningsförslag, där gymnasiet byggdes ut och flickskolor upprättades.

Skolundervisningen utvidgades till att inte bara gälla humaniora och prästutbildning.
Även "räkneskolor" bildades där man kunde "lära det som var nyttigt i köphandeln och det borgerliga levernet".

1686 års kyrkolag fick en förordning att prästerna skulle ge undervisning, och nu även anteckna varje persons kristendomskunskap i församlingsboken.

Frälsarkranspärlorna.

Modern katekesundervisning.

Sveriges kamp för att behålla sin stormaktsställning under 1700-talet medförde stora förluster.
Det nationalekonomiska läget tillät knappt några förbättringar av skolan.
Den naturvetenskapliga forskningen däremot blomstrade på universiteten.

I kritik mot kyrkan kom nu pietismen, med krav på personlig tro.
Man kan tro att vår tids friskolor är något nytt, men så är det inte.
Pietisktiska församlingar upprättade flera fattig-friskolor och visade ett starkt intresse för just folkundervisningen.

Personlig tro. Bodhi!

Taizémötet i Klosterkyrkan 2011.

1800-talet blev skolorganisationens århundrade, både i Sverige och i andra länder.
Moderna språk och naturvetenskap infördes i läroplanen på gymnasiet.

Alla var dock inte nöjda med detta, utan en "uppfostringskommitté" (!) tillsattes 1812. Man ville värna om att gymnasiets karaktär tydligt skulle vara en prästutbildningsanstalt.

Nu kommer vi till det viktiga årtalet 1842 då den obligatoriska FOLKSKOLAN infördes.
Äntligen fick alla barn rättighet att gå i skolan, men skolplikten mötte också kritik och motstånd.

Självklart var det kyrkan som var huvudman för skolan, och kyrkoherden ansvarade för att det skulle finnas lärare och lokal i varje församling.

Nästa stora förändring kom med 1930 års kommunallag. Då blev skolan en kommunal och statlig angelägenhet, och inte en kyrklig.

Vi stannar här med det historiska svepet, och landar i nutid.

Högstadiet i Vadstena.

Jag tänker nu så här:

När skolan idag, 2012, vill klippa bandet bakåt med sina kristna rötter, då går skolan emot sig själv och hela sin uppgift, nämligen att ge kunskap.

Oavsett vad vi tycker eller tror, så är kristendomens mänskosyn som byggt upp landet, både vad gäller sjukvård och skolväsende.

Jag konstaterar torrt att sedan kristendomen försvann, har vilsna skolledare ropat på "vi måste ha en värdegrund"...
Ja, vart tog den vägen, tro?

Infrusen värdegrund.

Därför, och nu kommer min poäng, borde det vara självklart att skolan har sina terminsavslutningar just i kyrkan, som en påminnelse för allt vad kyrkan betytt för landets utveckling!

Självklart skall prästen be, läsa evangeliet och ge den välsignelse som gett människor andligt djup och vägledning under långa sekler!

Därför, mina vänner, kan skolan släppa sin nervösa religiösa oro och istället luta sig mot dagens mänskliga rättigheter till religion, i respekt för sin egen historia.

Fred mellan skolan och kyrkan.

Har du läst ända hit?
Det var bra gjort! Om du vill läsa mer så är här en länk till radions P1 "Människor och Tro" 15 dec 2012.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

Välsignelse över alla skolarbetare, som står i kunskapens tjänst, människor till glädje och Gud till ära!

Snöblöta hälsningar från Blekinge.

Helene Sturefelt, pedgagog och präst,
- som reste med konfirmanderna till Taizémötet i Heliga Birgittas klosterkyrka förra året.
Och som sänder tusen böner till dem som drabbats av skolskjutningen i USA.

Trossöbuss i Östergötland.