Levande ljusbåge i Torsås kyrka.
Troende människor läste med auktoritet Guds ord rakt in i morgonsoffan, där jag låg med filt om benen, andligt hungrande.
I förra inlägget skrev jag om befrielsen att slippa vara i centrum för julklapps-sentimentaliten.
Anders Alberius, domprost i Skara, tog tanken ett steg vidare:
- Men i Guds ögon är människan absolut i centrum!
Det var för din och min skull som Gud blev människa, ett barn, för att vi sedan skulle kunna bli barn, hos Gud - - -
Det känns i hjärtat när det är rätt.
Detta var goda ord, sanna ord, och gemenskapen runt Jesus Kristus lyste i deras ögon.
Gemenskap runt Jesus.
Så gick Juldagen och Annandagen kom, med ett betydligt kärvare budskap.
Därför blir rubriken ikväll:
Sanningen splittrar - eller - Skjut inte budbäraren.
Från det gulliga Jesusbarnet i krubban, till vuxna Jesus, som i krisen markerar att det är fullständig lojalitet som gäller.
Bibeltexterna är mycket tuffa - vi ska strax titta på dem - och i min egen historia konstaterar jag att det idag är 10 år sedan då en mycket svår familjesplittring drabbade oss, lagom till julekaffet...
- Det är slut.
Den mänskliga lojaliten hade nått sin gräns. Det gick inte längre. Frågan är då vad Sanning är, och från vems perspektiv?
Om du vill ha kvar den romantiska känslan från dagens långfilm med Lady & Lufsen, så ska du inte läsa vidare. Roligt att du var här en stund.
Kärlek som förenar.
Med lätt ångest i magen citerar jag dagens evangelium, som jag lyssnade till i Torsås kyrka, där fotona är tagna idag.
JESUS SADE:
- JAG HAR KOMMIT FÖR ATT TÄNDA EN ELD PÅ JORDEN. OM DEN ÄNDÅ REDAN BRANN!
MEN JAG HAR ETT DOP JAG MÅSTE DÖPAS MED, OCH JAG VÅNDAS INNAN DET ÄR ÖVER.
TROR NI ATT JAG ÄR HÄR FÖR ATT SKAPA FRED PÅ JORDEN?
NEJ SÄGER JAG, MEN SPLITTRING!
TY DÄR FEM BOR I ETT HUS SKALL DE I FORTSÄTTNINGEN LEVA SPLITTRADE...
Lukas 12:49-53.
Församlingen sjöng sitt "Halleluja", men prästen sa:
- Det är inte lätt att sjunga så efter Lukas magstarka text...
I Småland säger man ofta "Hu ja!" som förstärkningsord. I mitt stilla sinne blev det nu till ett "Hu-lleluja"...
Hulleluja...
För att förstå detta, är det alldeles nödvändigt att skilja mellan Uppmanande text och Berättande text.
Jesus säger inte att han vill splittra.
Han säger inte heller att vi ska splittra gemenskaper.
Nej, jag uppfattar det så att Jesus beskriver en konsekvens av tron.
Ja, den splittrar, men skapar fred med Gud.
Synden vill skilja oss från Gud, men Gud vill skilja oss från synden.
Alltså, från vilket håll kommer sannningen? Och från vilket håll kommer splittringen?
Ondskan splittrar goda miljöer.
Godheten splittrar negativa miljöer och drar en tillbaka till ljuset.
Titta noga.
Själva Liljeholmens brinner...
JAG HAR KOMMIT FÖR ATT TÄNDA EN ELD PÅ JORDEN!
ÅH, OM DEN REDAN BRUNNE...!
Att brinna för sanningen... Det är varmt, men inte skönt.
Det ryker och svider för att det som är bestående skall bli luttrat.
Nej, det är inte roligt att vara tänd av den elden. Sanningens Guds-eld.
Profeterna protesterar hela tiden, det gör för ont.
Profeten Jeremia klagade:
VARJE GÅNG JAG TALAR MÅSTE JAG ROPA, MÅSTE JAG SKRIKA:
- VÅLD OCH FÖRTRYCK!
JA, MIG HAR HERRENS ORD VÅLLAT STÄNDIGT SPOTT OCH SPE.
MEN, TÄNKER JAG:
- JAG BRYR MIG INTE OM HONOM, ALDRIG MER SKALL JAG TALA I HANS NAMN!
DÅ BLIR DET I MITT BRÖST SOM BRANN DÄR EN ELD, INSTÄNGD I MITT INNERSTA.
JAG FÖRSÖKER STÅ EMOT, MEN FÖRMÅR DET INTE...
Jeremia kap 20:7-11, dagens GT-text.
Skjut inte budbäraren när han kommer med sanningen!
Rannsaka dig själv istället. Utan prestige, i lugn och ro.
Jag funderar också...
Släck inte Guds eld.
- Om Guds rike skall komma till jorden, "såsom i himlen", då ingår det i kyrkans profetiska roll att tala sanning.
Om vi, liksom Jesus, märker att vi tycks orsaka splittring - och att vi själva hamnar mitt i krisen - så måste det få vara så.
Vad annat kan vi vänta oss?
Skiljer snön från gräset.
- Nja...
Trötthet, ovilja och däst bekvämlighet splittrar familjen på julen. Grupptryck. Känner du igen det?
Det är inte lätt att vara ett vittne för tron. När man kommer hem från kyrkan, är det jättesvårt att återge allt det fina som hände där.
I predikan i Torsås sades det:
- Vi kan inte blända de intellektuella med skarpsynt glans. Det vi har att komma med är kärleken från en Gud, som använder åsnor och som föddes i ett smutsigt stall... vars livsöde var att Döden Dö på korset för att ta bort världens synder och sedan uppstå till evigt liv.
Det är inget populärt tal precis... Då är det lättare att tiga och vara tyst.
Men om de första kristna hade varit tysta, då hade budskapet om Guds kärlek gått förlorat!
Alltså, våga tala. Berätta det du själv har funnit! Sätt ord på det.
Nej, tron har ingen Genväg.
Inte att döda för sin tro!!!
Den meningen använder jag ofta som nyckel för att förstå sammanhangen.
Stefanos dog för sin tro, på Gud.
Saul dödade för sin tro, på samme Gud, men som han missförstod...
Skillnaden var att Stefanos hade mött Jesus i sitt hjärta och var fylld av kärlek till mänskorna, en kärlek som sanningen föder.
Saul hade ännu inte mött Jesus, men en tid senare uppenbarades ett ljus för honom, han blev blind, och kom till omvändelse.
Han hade använt sanningen från fel håll... från maktdemonstrationens håll, från förtryckarens håll... och det är inte av Gud.
V ä n d k o r s ...
När stenarna haglade över Stefanos, sade han:
- HERRE JESUS, TAG EMOT MIN ANDE.
HERRE, STÄLL DEM INTE TILL SVARS FÖR DENNA SYND.
OCH MED DE ORDEN DOG HAN.
Apostlagärningarna 7:60
Den förlåtande attityden kan bara Kristus ge.
Nu är vi mycket långt bort från dagens självmordsbombare, som inte alls är martyrer, bara mördare... Böner, böner!
Vi avslutar detta blodröda inlägg.
Av kärlek. Ända in i döden.
Nej, det var människor som du och jag, som säkert hade gråtit mycket i sitt lidande - inte de fina, stilla tårarna utan den stora hulkande gråten - i förtvivlan över lögner, svek och förtal.
Vissa dagar är gråtdagar...
Visst, det är lättare att stanna kvar i sina livslögner, men förr eller senare spricker det.
Det går inte att fly från sanningen hur länge som helst. Varken när det gäller Gud eller relationer.
Suck.
Ju förr desto bättre att våga möta den sanning som kommer från Gud, och som har kärleken som mål.
Så jag ber om en sanning som ska vara läkande.
Och jag fortsätter ropa, allt medan regnet töar bort det sista av decembersnön.
Tänd mig på nytt.
Helene Sturefelt,
- som sårat och blivit sårad, som förlåter men också behöver bli förlåten.
Imorgon är det en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar