JULEN INTE FÖR BARNEN...

För barnen? Och vuxna?

Julen är barnens högtid...
Vem har sagt det?

Är julen en barnslig högtid, något som vi har litet lätt överseende med?
Eller menas det att det är bara familjer med barn som kan fira jul?

Det är julafton och paus i firandet.
Josef och Maria tog åsnan till Betlehem, vi tog gröna pulkan till kyrkan och drog den genom snöslask och grus. Mest grus...

Det ska gå!

Julen är inte barnens högtid. Julen är BARNETS högtid! Alltså i bestämd form singularis!
Det är inte vilket barn som helst, men det vet du.

Jag har många jular bakom mig där jag sett vuxna i olika konstellationer utnyttja barnens närvaro.
De små gulliga gör att de vuxna kan vara lite mer avslappnade, lite mer naturliga och inte så prestigeladdade.

Jag vet hur det känns att ha den rollen, att växa ur den rollen och att sedan kämpa med att hitta en annan roll i livets julspel.

När jag blev kristen på allvar, slapp jag fokus på julklapparna och på mig själv. Förväntningar som alltid översteg verkligheten fick landa hos det där BARNET i krubban.

De vuxna lurades. Det var inte alls vi som var i centrum - det var ju Jesusbarnet!

Ängeln dirigerar.

Så härligt det var att komma till kyrkan idag - samling runt krubban kl 11 för de minsta.
Barnen fick hålla de olika figurerna och komma fram, allt eftersom prästen berättade julevangeliet.

Vi satt och höll en figur som antingen var Josef, eller en herde...
Hoppsan, Maria blev ihop med herden i år... aj aj. Josef fick stå ute och vakta fåren...

Barnen samlades kring barnet. Och vi vuxna fick näring till själen - och det lilla barnet inom oss själva.

Tecken i skyn.

Vilken ingång Gud valde att göra i världen. Största möjliga svårigheter!

En ung, ogift kvinna... som gravid ska åka pulka, nej åsna elva mil till Betlehem...
Alla hotell är överfulla p g a skattskrivningen... de får sova i ett garage, eller stall var det, hos djuren.
Vem skulle acceptera det? Vad säger Landstinget?!

Och jag tänker att just detta sätt att ta sig in i världen, ger varje "hopplös" människa hopp.
Gud kommer verkligen på våra sämsta villkor, för att hämta oss under ifrån och dra oss uppåt, upp mot ljuset.

Dopp i grytan.

Med hjärtat fyllt av glädje och skorna fulla av snö, stod vi snart hemma i hallen - vi fick skjuts hem, tack! - och en stund senare satt vi och tittade på Kalle Anka.
Den yngre generationen fattar ingenting:
- Vi har redan sett den en gång...
Men det är ju rituellt!

Plötsligt började kritiska röster höras om detta tecknade tidsdokument:

Tomtarnas julverkstad där dockorna är bortklippta, liksom den kozac-hoppande juden...
Små lustiga dvärgar bär den store mannens säck - hets mot folkgrupp?
Men de lustiga kineserna är kvar - rasism?
Noaks ark kommer farande - religionsfrihet tack!
Renar som flyger - naturvetenskapligt vidrigt!

Det fortsatte med Kalle Anka som paparazzi... och våldsamma boxslag - är det lämpligt för de små att se? Hugg och slag vid fågelexpeditionen...

Janne Långbens oansvariga bilkörning kan inte vara lämpligt att se för körkortsintresserad ungdom...
Och så vidare.

Ingenting gick igenom familjen Sturefelts svidande kritik.
Endast Robin Hood får pluspoäng och en liten välsignelse, och fredlige tjuren Ferdinand förstås.

Du é bäst.

Nej, julen är inte för barnen...
Julen handlar om BARNET - Gud som lägger sig själv i våra händer, för att väcka vår kärlek tillbaka.

Nu väntar den glada julklappsleken där vi kastar tärning om klapparna, tar och ger, i sann kapitalistisk anda, men med god kristen avslutning, i största möjliga givmildhet.

Och jag konstaterar att min trötta snöskottarkropp och utmattade hjärna får vila, allt medan jag lever ett oändligt rikare liv inuti - ty i hjärtat finns valv efter valv som öppnar sig...

... för den Gud, som vågar utsätta sig för vårt val; ska jag ta emot Honom, eller inte?
Jag vill. Även i år.

Keramikkorset i Kungsmarkskyrkan.

Till dig som inte har någon biologisk familj eller som inte har biologiska barn, sänder jag en särskild hälsning att vi återtar julen som en vuxen högtid.
Inkarnationes mysterium får inte försvinna bakom tomtemasker eller sentimentalitet.

Och det är inte heller "familjens" högtid i det där kärnfamiljsmyset som utesluter andra.
Det finns ju knappt några kärnfamiljer kvar... Omsorgen sträcker sig mycket längre.

Både familjebegreppet och barnbegreppet blir så mycket större tack vare Josef och Maria i stallet - eller var det herden som var pappa... Nej, nu blir det rörigt igen...

Självporträtt.

GOD JUL!
Önskar Helene Sturefelt, mycket barnslig, men ändå så hemskt gammal...