Sylvia - en musik-kejsarinna.
Musikprogrammet "Så mycket bättre" har blivit min TV-familj.
I gårdhuset på Gotland har denna omgången artister tolkat varandras låtar med osedvanligt stor kärlek, som smittat av sig mycket gott!
Sylvia Vrethammar tar emot sina middagsgäster och artistkollegor i dörren, med ett förtjust leende:
- Hur underbart är det inte att se er! Kom kom till smörgåsbordet.
Miss Li - så fin och vacker du är!
Maya - you look absolute gorgeous!
Pugh - very nice to night!
Olle - min Olle!
Darin - the beautiful guy from Las Vegas! Och Darin kontrade direkt en komplimang tillbaka:
- Snygg som alltid!
Till sist, Magnus Uggla som gett Sylvia sin kärleksförklaring i "Tycker om dig".
Borgs By, Öland.
Sylvia är så fantastiskt tjusig. Hon är verkligen snygg, ja snyggast. Och äldst! Är hon 65?
Jag känner mig som en hösäck...
Hon har stil, integritet och mental styrka, hon är chosefri och hon vågar ta plats. De yngre kvinnorna lyssnar beundrande och vi lär oss av hennes erfarenheter.
I detta inlägg vill jag återge hennes tankar om sången, skilsmässan och om barnlöshet.
Fotona är från Öland, där systern och jag körde runt en vårdag.
Vi måste till Hönstorp! kacklade vi.
Så svarade hon då Darin frågade varför tidningarna skrev "Alla var där - utom Sylvia".
Jag har gått min egen väg och valt att hålla mig lite utanför. Jag ville inte vara med på alla fester och jag är lycklig i det beslutet. Tackade bara Ja till det jag tyckte var intressant.
- Hela livet har förberett mig på att bli sångerska. Det var en självklarhet.
Sylvia uppvisar en sån moderlighet mot var och en när de framfört sina versioner.
* Maya gjorde en läcker moll-variant av Asta la Vista. Hon tog henne avsides och frågade "Vem har gjort detta arret?" Uppskattande kram.
* Pugh sjöng en omgjord text på "Lärling på våran gård" och Sylvia drog ut stolen, kramade och pussade honom som tack.
*Miss Li framförde en stökig variant av "Somebody loves you" och mellan raderna tyckte jag mig höra hur hon förmedlade Guds kärlek in i rummet...
Miss Li har mycket Tro i sitt hjärta, känner jag. Och hon började med att ge Syliva ännu en komplimang:
- Du är extremt vacker.
Miss Li och Sylvia.
- psykiska nederlag, skilsmässa, barn...
Pugh sa:
- Du har ett starkt psyke.
Sylvia gav sin syn på saken.
- Det är inte alltid roligt att vara offentlig person. Inte lätt att få en paus. När ska den komma och hur ska den se ut?
Om det inte är jag som är i rampljuset, så är det någon annan som ska vara det. Då har väl jag en paus där då.
- Jag har prioriterat mitt privatliv, att få vara lycklig. Och jag är lycklig med Alex precis som jag var med Rune.
Skilsmässan från Rune var naturligtvis jättejobbig. Men nu är det så.
Det som hade en början, hade också ett slut. Jag tror man måste förstå det.
Det går inte att streta emot vad livet ger. - - -
Man får stå ut med smärtan. Låta tårarna flöda, sa hon och jag letade efter näsduken.
- Antingen dukar man under eller så inser man att det här är en del av livet... och det får jag klara av.
Går mot St Knuts kapellruin..
Sylvia Vrethammars livsfilosofi är klockren.
Hur ofta stretar man inte emot livet för att principerna säger något annat?
Men det är alltid livet som vinner...
Maya ställde den personliga frågan om barn.
- Nej, jag har inga barn, svarade Sylvia. Det är inte meningen att alla ska få barn. Alla får inte barn...
Jag kände smärtan i min egen kropp, och tänkte på den sjukdom som drabbade mig som ung, och där risken för barnlöshet var stor.
Pugh lyfte fram att man kan ha andras barn omkring sig.
Just det! tänkte jag och mindes med glädje hur barnen i Kyrkans Barntimmar var "mina barn" under många år. Jag kramade dem som om de vore mina egna..
Hur ska man komma igenom? - - -
Nu blev Sylvia ännu mer personlig och berättade om ett tecken hon fått:
- Jag tog fram min konfirmationsbibel, en röd, vacker, som jag var rädd om och stolt över. Så slog jag upp den lite på måfå... och läste:
SALIGA DE OFRUKTSAMMA... !
- Tack! Det är till mig! sa Sylvia. Visst tycker jag det är orättvist att jag inte får föda barn, men det är inte det enda som gör livet meningsfullt för en kvinna.
Andra gör abort eller adopterar bort sina barn, men jag får inte veta hur det är att föda.. Men det är inte meningen.
Sällan har jag hört någon vara så tydlig och samlad kring sitt livsöde.
Jag har långt kvar...
Ännu några dagar går det att se Sylvias middag:
http://www.tv4play.se/program/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre?video_id=2242037
Större perspektiv.
Pugh frågade:
- Står det så?
Nu tar Helene över och gör ett litet bibelstudium kring detta. Om det blir "så mycket bättre" vet jag inte, men delad smärta är halv smärta tänker jag.
Har du din Bibel redo?
Sylvia råkade slå upp Lukas evangelium kap 23, där det berättas om korsfästelsen och hur en man fick hjälpa Jesus bära korset (läs den meningen en gång till....).
EN STOR FOLKMASSA FÖLJDE MED OCH KVINNOR SOM SÖRJDE OCH KLAGADE ÖVER HONOM.
JESUS VÄNDE SIG OM OCH SADE TILL DEM:
- DET KOMMER EN TID DÅ MAN SKALL SÄGA: SALIGA DE OFRUKTSAMMA, DE MODERLIV SOM INTE HAR FÖTT OCH DE BRÖST SOM INTE GETT DI.
Lukas 23:29
Stenmuren blommar.
I gamla testamentet står det något liknande i Jesaja kap 54:
JUBLA DU OFRUKTSAMMA, DU SOM INTE HAR FÖTT BARN.
BRIST UT I JUBEL OCH ROPA AV FRÖJD, DU SOM INTE HAR BLIVIT MODER.
TY DEN ENSAMMA SKA HA MÅNGA BARN, FLERA ÄN DEN SOM HAR MAN, SÄGER HERREN.
Jesaja 54:1 även Galaterbrevet 4:27
Och i de yttersta tiderna ska man inte vänta barn, när den stora nöden kommer:
NÄR NI SER JERUSALEM OMRINGAT AV HÄRAR, DÅ SKALL NI VETA ATT DESS ÖDELÄGGELSES TID ÄR NÄRA...
VE DEN SOM VÄNTAR BARN ELLER AMMAR I DEN TIDEN.
Lukas 21:23
Det kommer svåra tider.
Moderligheten sitter inte i det fysiska födandet, det sitter i själen.
Likaså har jag mött motsatsen, föräldrar som inte vill veta av sina barn, och där det inte finns någon moderlighet över huvudtaget.
- De får väl klara sig...
Varning för ko på rymmen.
Barn är ingen rättighet. Här delar jag Göran Hägglunds tydlighet i den frågan.
I början, när det var nytt med kvinnliga präster, kunde jag möta blyga och förvirrade kommentarer när man inte visste vad man då skulle tala om:
- Har prästen några barn....?
Jag hade ingen lust att prata om mitt privatliv och svarade undvikande, med risk att såra.
Jag var inte där som mamma, utan som präst, kvinnlig sådan...
Jo, jag har barn, som jag älskar av hela mitt hjärta!
Men jag har också "andra barn" som jag bryr mig om, och det är här den springande punkten ligger, tror jag.
Att bry sig om grannens barn, att vara en morsa för alla, en som lägger sig, tar hand om, ser, lyssnar...
Kärnfamiljen fungerar inte utan alla andra vuxna runtomkring.
Ömsesidig glädje, och skydd.
"Den ensamma har fler barn än den som har en man..."!
Tack att ni finns. Er tid är rikt välsignad!
Och när Jesus säger under korsets smärta:
- Gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn... !
Vad menar han då?
Den kärlekssmärta som det är att ha barn, kan vara så oöverstigligt stor när det går illa för barnen... att det tar kål på en... Ständig oro, ständig vånda... sjukdomar, skador, arbetslöshet... Hu!
Är det så Gud känner för oss, sin mänsklighet?
Guds ständiga oro, Guds ständiga vånda... hur ska det gå? Hur bär de sig åt med sin fria vilja..?!
Men livets villkor säger att ingen kan ta över och leva den andres liv. Inte ens Gud...
Dock blev han en av oss, som ett barn i krubban - fött för alla, kanske särskilt för den som är barnlös?! - för att visa sin styrka i sårbarheten.
Vi slutar här. Får tänka vidare.
Magnus Uggla får sista ordet:
- Tycker om dig.
Helene Sturefelt,
- som imorgon ska njuta av Darins låtar i Så mycket bättre!
Hem från Öland.
Att verka utan att synas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar