EGYPTISK MUSLIM BLIR KRISTEN

Böner, böner!

Det är oroligt i Egypten.
President Mursi kunde inte ge sig själv total makt - trodde han verkligen det?

De koptiska kristna har det svårt och vi får be för dem extra.
Även de muslimer som de har runtomkring sig! Böner, böner...

Här kommer en berättelse ur levande livet, om en muslim som blev kristen.

Den finns återgiven i boken ISMAELS BARN, utgiven på CorVita AB, Vellinge. ISNB 978-91-85739-35-6.

Denna fantastiska bok innehåller en serie gripande vittnesbörd av arabiska muslimers väg till tro på Jesus Kristus.
Här får man en djup insikt i hur många muslimer tänker om sin egen tro, och om den kristna tron.

Jag återger några stycken ur Ibrahims livshistoria.
Jag har bildsatt texten med min egen upplevelse av den fantastiska moskén Beysehir i Turkiet från 1200-talet.

Beysehir, UNESCO´s världsarv.

OMVÄNDELSE FRAMFÖR MOSKÉN

"Detta är berättelsen om hur jag omvände mig till kristendomen. Jag heter Ibrahim och är stolt över mitt arabiska namn, eftersom jag är uppkallad efter den stora patriarken Abraham.
Mitt nya dopnamn är Timoteus, men jag kallas Abu Khalil och är en enkel bondson.

När jag var liten brukade min mor ta mig till byns quttab (islamsk undervisning) där en sheik (islamsk lärare) lärde oss läsa och skriva, samt recitera Koranen.
När jag var där, fylldes mitt sinne och hjärta med lydnad för Gud, skaparen av himmel och jord.

Böneutroparens plats i moskén.

När jag var tonåring blev jag inbjuden till stadens religiösa elitgrupp av två män som hette Soliman och Muhammed.
Första gången jag talade offentligt i en moské var jag vara 14 år gammal. Ämnet var Det rätta sättet att fira profetens födelsedag.

Men min far blev upprörd och hotade mig, i förhoppning att jag skulle bryta med det fanatiska Muslimska Brödrasällskapet. Vår grupp hade blivit kartlagd och rapporterad till säkerhetspolisen.

Jag lovade att inte gå in i moskén mer, men satt utanför, där jag ändå kunde höra bönen och "predikningen" genom högtalarna.

Turister utanför Beysehir i Turkiet.

Jag hade fått lära mig att islams regler bokstavligt talat var relevanta för varje tid och varje land, att islam var lösningen på alla våra problem.

Jag fick en idé att jag skulle vinna mina kristna vänner för islam, så att vi alla skulle få komma till paradiset.
Om du hade frågat mig vad jag tyckte om de kristna på den tiden, skulle jag svarat att de var otrogna och månggudadyrkare.
Så står det i Koranen:

JUDARNA SÄGER: ESRA ÄR GUDS SON, OCH DE KRISTNA SÄGER: KRISTUS ÄR GUDS SON.
DETTA ÄR VAD DE FÖRA PÅ TUNGAN; DE LIKNA DEM SOM VORO OTROGNA FÖRUT.

MÅ GUD FÖRGÖRA DEM!
HURU KUNNA DE VARA SÅ FÖRVÄNDA?
Sura 9:30.

Ödmjukhet. Inte förvända!

Men det står också:

 DE SOM TRO, OCH DE SOM ÄR JUDAR, DE KRISTNA OCH SABÉERNA - SÅ VITT DE TRO PÅ GUD OCH DEN YTTERSTA DAGEN OCH HANDLA RÄTTSKAFFENS - DE SKOLA FÖRVISSO FÅ SIN LÖN HOS SIN HERRE:

- INGEN FRUKTAN SKALL RÅDA ÖVER DEM, OCH DE BEHÖVA EJ VARDA FÖRSKRÄCKTA.
Sura 2:59

Jag fick en djup längtan att börja jämföra islam och kristen tro för att slutgiltigt kunna bevisa vilken religion som kom från Gud eller djävulen, skriver Ibrahim.

Detta ledde mig till en inre kamp i två år.
Jag längtade efter frid och beslöt att göra mig av med mina kristna böcker för att kunna leva som en sann muslim, hängiven den ende guden, Allah.

Men Gud lämnade mig inte ifred. Hans Helige Ande brukade oroa mig i sömnen.
Jag tänkte:
- Om Muhammed verkligen var profeternas insegel, varför var det inte han som skulle komma tillbaka i de sista dagarna och döma världen, utan Kristus!?

Moskén Beysehir bakifrån. Koranen erkänner Kristus!

Jag undrade över Kristus upphöjda status över de andra profeterna.
Ett enhetligt resultat visade - både i Koranen och i Bibeln - att vi aldrig finner att Kristus måste be Gud om förlåtelse för en synd eller skuld, som de andra profeterna. (Joh 8:46).

Jag upptäckte å andra sidan att Muhemmed, enligt Koranen, bara var en vanlig människa, med sina synder och sin fientliga inställning mot de otrogna och sitt dödande:

... OCH BED OM FÖRLÅTELSE FÖR DIN SYND OCH DETTA FÖR ALLA RÄTTROGNA...
Sura 47:21

OCH OM VI INTE STYRKT DIG, SÅ HADE DU VARIT NÄRA ATT I NÅGON RINGA MÅN LUTA ÅT DERAS SIDA.
Sura 17:76

Riktning mot Mekka.

Jag kunde inte finna en enda vers i Bibeln som sa att Kristus vara nära att förfölja de otrogna.
Genom mina studier kom jag fram till att det måste vara för att Kristus själv var Guds Ord.

Ja, det betydde att han är Guds uttalde tanke. Kristus är Guds sinne.

Hans gudomliga natur har aldrig skilts från hans mänskliga natur, inte ens för ett ögonblick!

Alla dessa tankar snurrade runt i mitt huvud och stred i mitt hjärta.
Jag fruktade Guds vrede som skulle drabba alla otrogna...

Böner som plikt frälser inte.

Jag böjde mina knän i bön och ropade:

- O, Gud, visa mig sanningen. Om Muhammed har rätt, vill jag följa honom tills jag dör.
Om Kristus har rätt, vill jag följa honom tills jag dör. Jag ger hela mitt liv till Dig och lovar att följa Dig oavsett kostnaden.

Jag upprepade denna bön, till Kristus kom till mig, som i en dröm. Han sade till mig med sin vänliga röst:
- Jag älskar dig.


Jag tänkte då på Kristi ändlösa kärlek och hans offerdöd på korset för att frälsa och befria oss.
Med tårar strömmande nedför ansiktet sade jag till Kristus:
- Jag älskar dig och känner dig. Jag vet att du är evig, början och slutet på allting!

Jag var så lycklig! Jag dansade som ett litet barn och prisade Gud.
Han, den rättfärdige domaren, dömde sin son till att dö i vårt ställe, så att vi inte behöver tillbringa evigheten i helvetet.

Underbare Jesus!

I Möllebackskyrkan, Karlskrona.

Till sist:

Hur skulle jag då förstå detta med "son"? tänkte Ibrahim.
Aldrig skulle vi påstå att Gud den Allsmäktige skulle ha en fysisk son med en hustru, Gud förbjude! Alla som påstår något liknande är otrogna!

Men det handlar om att Kristus är "son" på ett andligt sätt.
Vi egyptier kallas ibland för "Nilens söner" utan att fördenskull påstå att Nilen har gift sig..."

Slut citat ur boken Ismaels barn.

Respekt i öppen dialog.

Det är en fantastisk läsning!
Jag, Helene, är så berörd, lika berörd som jag var av besöket i Beysehir i Turkiet. Det finns en ärlig Gudslängtan hos alla folk!

Nu kommer vi till min poäng i detta inlägg:

1. Gud sänder muslimer till oss i Sverige, för att vi ska lära oss av dem och ta vår egen tro på allvar!

2. Gud sänder muslimer till oss för att de skall få lära känna Kristus, och så bli befriade från rädslan över Guds vrede och den muslimska våldsideologin.

Vad finner de då hos oss?
Ljumma, lata namnkristna som inte kan berätta om sin tro?
Eller ärliga människor som är beredda att söka sanningen, tillsammans med dem?
Ja, du får svara för dig själv liksom jag svarar för mig.

Vi har alla möjligheter!

Men det vi inte ska göra, är att vara så religiöst nervösa att vi inte vågar ha våra skolavslutningar i kyrkan, att vi inte vågar syna vad islam står för eller sätta gränser för muslimens läsning av Koranen, som beskriver oss förvridet och hotfullt. Det är hets mot folkgrupp.
Jag ska skriva ett brev till Stefan Attefall...

Kristusljuset från takfönstret!

Till dess, de ljusaste hälsningar i snöyran, med särskild välsignelse över Egypten.

Helene Sturefelt, som delar Ibrahims trosbekännelse:
- Kristus är Guds son på samma sätt som ljus föds ur ljus.