Utsikt över evigheten?
Man vet ingenting förrän man är innanför.
Inte förrän man själv har skridskorna på fötterna.
Eller knäpper sina händer och ber.
Idag har jag fått stå vid kapellets altare och varit inför Guds ansikte.
I bön. I lovsång. I tacksamhet för en församlingsbo som levt sitt liv och nu skulle få vigas till den sista vilan.
Det sker inte på en borgerlig begravning. Där "vigs" man inte, där "överlämnas" man inte.
Där är bara "tack och farväl".
Inte dåligt det heller, men utan evighetsperspektiv.
Vittnar om evigheten
(har han skrivit den?)
"Jag går över ängar där blommorna bor.
En känsla av närhet så mäktig.
Så stort det liv Du skapat i stort och i smått.
Så tack, käre Herre, för livet jag fått."
Just nu vadar vi i snö - där rosor ändå dör... men ändå.
Släppte precis ut katten, men han nästan försvinner i snön och vill komma in med en gång...
- Men du måste vässa klorna, missen! Det gör jag...
"Evig, evig - hör mina ord - är Du som skapat vår jord,
som visar mig vägen till värme och ljus.
Jag öppnar mitt hjärta och går in i ditt hus."
Gud har lagt evigheten in i varje människas liv. Vi vet det, längst in.
Men vår kultur tillåter oss inte att uttrycka det.
Vi är rationella (vad är motsatsen - känslokall?).
Vi är effektiva (motsatsen - tar det lugnt?).
Vi är så förbannat - f´låt! - stressade att vi rusar förbi både oss själva och evigheten!
Vi låtsas vara maskiner och måste uppsöka andra maskiner.. på fritiden för att slappna av.
Gym, tror jag det heter.
Eller lite orientalisk lättgympa... yoga... det ska vi ta tag i längre fram!
Uppkopplad på evigheten?
Kretslopp allt sedan begynnelsen då Herren Gud tog det första andetaget och pustade ut hela Big Bang.
Snö är fruset ljus.
Hälsar vår himmelske Fader, ja livets gudomliga Moder, alltings källa.
Tänk, varje kyrka, varje bönhus och kapell är ett Gudshus, mitt i vår vardag.
Där inne finns de ord som öppnar mörkret mot ljus.
Här inne finns det hopp som döden måste underordna sig under.
Här strålar korsets kraft över varje död människa som vilar i sin kista.
Ja, här strålar välsignelsen över varje sörjande, som kommer till det sista avskedet.
"Jag följer en stig jag ej känner så väl
och finner en känsla så trygg för min själ.
Här klingar en lovsång.
De toner jag hör är eviga toner, som jag vet aldrig dör".
Utkiken i Karlskrona
Jag unnar var och en att komma Innanför Trons skjorta.
Kom in, släpp in, våga öppna upp och låta Guds kärlek strömma in...
Vi kan argumentera oss sönder och samman, men det är bara yttersidan.
Insidan är en kärleksgemenskap med Gud som är lika klar som kristall.
Det är det som skall glittra i våra ögon.
"OM JAG SADE:
MÖRKER MÅ ÖVERTÄCKA MIG OCH LJUSET BLI NATT OMKRING MIG,
SÅ SKULLE SJÄLVA MÖRKRET INTE VARA MÖRKT FÖR DIG GUD,
NATTEN SKULLE LYSA SOM DAGEN,
JA MÖRKRET SKULLE VARA SOM LJUSET"
Psaltaren 139:11
Så stor är Gud!
Katten ligger och spinner i knät. Han hälsar också.
Med klorna indragna...
Glitter av evighet.
Er Helene Sturefelt
P.S. Bibliotekschefen lär ha tagit tillbaka till beslut och tillåter nu de tavlorna med kristet motiv att hängas upp igen...
En liten smak av evighet kanske.
Biskopen Jan Arvid Hellström tog 1991 initiativet till en Mässa, med musik från vår tid, som heter Människan och Skapelsen och där finns denna underbara sång med.
SvaraRaderaFrån denna Mässa har en cd spelats in, där har denna sång titeln "Hör mina ord" och det står att texten är skriven av Bert Månsson.
Jag blev så glad när jag läste att den sången var med på en begravning, för jag vill att den ska sjungas på min också.
Ibland undrar man om religionsfrihet mer betyder:
SvaraRadera- Frihet från religion, än :
- Frihet till religion...
Om det är det första, borde många fler hylla den kommunistiska inställningen, men så illa är det inte.
Bara lite svensk okunskap.
HS