Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 13 december 2010

LUCIA - FARLIGT KRISTEN

Sekulariserade dagis-stjärngossar

Då fanns ingen religionsfrihet.
Kejsaren bestämde att det var honom man skulle dyrka.
Guds ställföreträdare på jorden.

Det finns inga sådana.
Hur mycket man själv än försöker utropa sig till det.

Lucia visste det. Vi vet det.
Ändå smyger det sig in i våra kristna kyrkor... Jesus Kristus utnämnde inga gudomliga ställföreträdare i sitt ställe. Han bad oss vittna om honom.
Enkelt och ödmjukt.
Reflektera hans försoning, likt snökristallerna i vintersolen.

     BILD kristen reflexion

Det lilla vi vet om Lucia är att hon var kristen under en tid då det var förbjudet, under slutet av 200-talet e Kr.
Hon lovades bort till en man som var hedning.
Hennes hjärta tillhörde redan någon annan...

Hon hade gett det till Kristus.

Detta kunde den blivande maken inte acceptera. Han ville vara nr 1.
Men det går inte när man är kristen. Då är Jesus alltid nr 1 - även om man är gift med en kristen man.

Lucia skänker sin hemgift till de fattiga.
Vreden och Avundsjukan tar över hos mannen, två dödssynder på en gång.
För att demonstrera sin makt, anger han henne för myndigheterna.
Skvallrar som en liten pojke...
- Hon är kristen...

Nu trodde han att han vunnit. Straffat henne, ha ha.

Men det finns en annan makt som är starkare än hot och straff.
Och det är kärlekens makt, den som Kristus bär till oss alla.

Lucia kontrade inte med någon hämnd.
Hon utstod försöken att bränna henne - motsatsen till självmordsbombaren i Stockholm...
Inte ens oxarna kunde rubba henne ur fläcken.
Till slut fick hon halshuggas... det röda blodet rinner än nedför luciornas midja... alltmedan de sjunger:
- Stilla natt...

Mannen förlorade. Våldet förlorade.
Lucia förlorade sitt jordiska liv, men har vunnit sitt namn i almanackan - och i himmelen!

Vem kommer minnas den olycklige mannen som sprängde sig själv i islams namn i fredags?
Han gjorde ingen glad. Ingen är stolt.
Allt är bara tragiskt.
Och ändå åtnjuter muslimerna religionsfrihet här. Det är att slå in öppna dörrar...
Det behövs mycket förbön.

Det sägs att Lucia rev ut sina ögon för att mannen inte skulle bländas av hennes skönhet.
Hon såg ändå. Med hjärtat.
Gud är Seendets Gud. Vi vilar i hans blick.
Prestationslöst. Av nåd.

Idel siden och satin.
   
Denna målning av Paolo Veronese föreställer St:a Lucia med en beundrare, eller donator.
Den är målad ca år 1580 under den italienska renässansen.

Jag citerar ur Bonniers stora bok om måleriets historia, sid 138:

"Veronese fascineras av hur saker ser ut och deras möjlighet till fulländad skönhet.
Han skildrar inte det som är, utan vad det skulle kunna vara.
Han lovprisar det materiella med allvar.
Veronese tar det ytliga på allvar och upphöjer det till en högre ordning.

Denna "St:a Lucia och en Donator" föreställer egentligen inte någon martyr.
Han förväntar sig att vi ska känna till helgonlegenden och sammanhanget.
Det han visar oss är en ung kvinnlig fägring. Vid palmkvisten, som hon motvilligt taget emot, finns hennes attribut; ett öga.

Den äldre donatorn är snarare en världslig beundrare av hennes sinnliga skönhet, än en anhängare av hennes kult."

Konsten tar bort udden av innehållet.
Ialla fall tycks denne Veronese bortse från trons konsekvenser.
Han lämnar åt sidan vad hennes kristna tro gav henne för öde.

Det är fortfarande farligt att vara kristen. I Irak. I Pakistan.
Här i Sverige väcker det uppmärksamhet när folk inser att de pratar med en "riktigt troende" och inte bara en "namn-kristen".

Oavsett hur Lucia-traditionen vuxit fram - Stockholms Dagblad 1927 - så har vi i kyrkan återtagit vårt kristna helgon och låter henne denna dag få plats i våra gudstjänstrum.
Lucia är åter ett helgon att räkna med, en kristen föregångare i trohet och kärlek.
Särskilt fint blir det när muslimska flickor och pojkar tågar med i luciatåget... då värms mitt hjärta och tårarna är nära...
Fred på jorden.

Viloblick

Abraham är fader till tre stora folk: judar, kristna och muslimer.
Hagar, Abrahams hustru Saras tjänstekvinna, fick en son Ismael med Abraham.
Traditionen säger att Ismaels folk så småningom blev det muslimska folket.

Hagar och Ismael fördrevs ut i öknen, men Gud förbarmade sig över dem.
Då sa Hagar:
- Du är Seendets Gud.

Hon var sedd. Men såg hon?

Vi ska inte riva ut våra ögon. Vi ska be om att se sanningen.

Käre himmelske Fader, ge nya ögon till de muslimer som bor i Sverige, så att de ser vem Du Är.
Hjälp dem att våga närma sig Jesus Kristus, din son.
Låt kärleken drabba dem.
Förlåt oss när vrede och rädsla tar över.

Det är värre att inte vara kristen.
Det är som att dra sladden ur kontakten.
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar