Ur Prästens Dagbok, da´n före Julafton:
Vaknade av att ett sjok snö rasade nedför taket med en duns.
Katten är väl inne?
Kastade ut ett äpple till koltrasten och skottade fram brevlådan.
Det är klass II varning ute - snöovädret kan bli farligt för allmänheten...
Ju mer vi umgås med maskiner, desto mer förvånade blir vi över att det finns väder... nåt som hindrar vår framfart.
Stadsmänniskan är dum och opraktisk, tänker jag och tar på mig tjockstövlarna och går till kyrkan i snömodden.
Det var många flaggor i farten idag. Jag gillar flaggor.
Adam har namnsdag och drottningen fyller år.
Bussarnas glada vimplar skrattade i snöyran och jag skänkte drottning Silvia en tanke.
Men bara en.
Det finns andra som behöver mina tankar och förböner mer...
Borta vid församlingshemmet var det halv stång.
Sorgligt, men ändå inte.
När jag klädde om i sakristian samlade jag mina tankar:
- Nu ska vi fira Kristus-fest!
Får man tänka så inför en begravning?
Absolut.
En kristen begravning är en Kristusfest.
Jag kan inte döma hur en människa har levt. Men jag kan lysa frid över ett minne och visa respekt över mänskovärdet.
Och vem vet varför man gör sina val som man gör i livet?
"Du Gud utrannsakar mig och känner mig...
Du omsluter mig på alla sidor...
En sådan kunskap är mig alltför underbar..."
Psaltaren 139
Medan andra julstökar och handlar, så satt vi där, ett litet trevligt sällskap och talade om liv och död.
Vi förundrades hur Gud är en Mästare i Tajming...
"Tillfälligheter" är bara Guds eget sätt att vara anonym.
Han kanske behöver det Han också!
Tänk själv hur många dåraktiga fördomar vi behäftar Gud med.
Nej, då måste nog Han också få gömma sig i hemliga dimridåer fyllda av "tillfälligheter".
Vår sak är att avslöja dem - och tacka Gud!
Alla gudstjänster är förberdda inför julen.
Så skönt att helgen ligger ordentligt på redan "röda dagar" så att det inte blir söndag på måndag.
- Är det lördag idag?
- Ja, fast den är röd. Och räknas som söndag.
- När går bussen då?
- Som på en... eh...
Senare på eftermiddagen satte jag mig i fåtöljen och klappade katten.
Allt är lugnt.
Studerade insidan av ögonlocken en stund...
Mon petit chou
Kan hon göra rödkål? Brunkål?
Vet hon att grönkål heter "långkål" och står på sid 397 i Vår Kokbok?
Mon petit chou betyder = mitt lilla kålhuvud, men också min älskling!
Det är bara att välja...
Jag måste få vara kroppslig för att koppla av från allt tänkande, predikan och lyssnande.
Då sjunker alla ord och möten på plats i hjärtat.
Vegetarisk hjärna
Vilket mästerverk av nervtrådar och oj vad jag blev röd om händerna..
Lila?... Nej, hur ska detta gå... ?
Jag kan ju inte välsigna församlingen med blålila handflator på julbönen!
Kära nån, vad gör jag nu...
Ringer Systern.
Å andra sidan är violett adventstidens liturgiska färg...
Men det är väl vitt i morgon... ?
Glädjens färg.
Lika vitt som ute. Men vi är trötta i snöskottarmuskeln.
Hur gör kungen och drottningen?
På sin födelsedag skottar Silvia säkert inte snö, men nog får hon väl göra vanliga saker också och inte bara vinka?
Imorgon ljuder Adams julsång vi våra kyrkor.
Det är Människans sång:
"Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet
O helga natt du frälsning åt oss gav."
Det gäller både drottningar, koltrastar och andra människor.
Tack Gud för att Du älskar oss alla så oändligt mycket.
Helene Sturefelt
- men vänta nu - det såg ut som om det var en ängel i rödkålen... ?!
Ängel och Himladrottning!
Du behöver inte vara så anonym...
Du vet att jag älskar Dig och har hängt glitter vid jungfru Maria-tavlan, hon som är Himladrottningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar