Böneljus
Da´n före da´n före da´n före Doppareda´n.
Räknade jag rätt?
Med vad väntar vi på, egentligen?
Att rean ska börja tidigare?
Att temperaturen ska släppa sitt järngrepp om oss?
Jag gick ut en runda ikväll men det var som att andas snabblim...
Näsan klibbade fast i sina egna näsborrar...
Minus 18 grader! I Karlskrona skärgård!
En bit norrut, i Eringsboda, finns en mätstation där SMHI har mätt upp snödjupet:
- 67 cm.
Det är 17 cm mer än i självaste Sälen, säger SMHI (som betyder Sol Moln Hetta och Is...)
Ljus från ovan
Ikväll var vi samlade i kyrkan och spelade "Levande Julkrubba".
Konfirmandarbetslaget var klädda i tidsenliga kläder och bjöd på sig själva i evangeliska ord.
Ett 50-tal personer var samlade.
Nä, detta är inte vi!
- Guld till en kung: Jesus är vårt hjärtas kung.
- Myrra till en läkare: Jesus är vår själs läkare.
- Rökelse till en Gud: Jesus är Guds son och vår Herre!
Det är detta vi väntar på.
Eller som Britt G Hallqvist skrev i den lilla barnsången:
"JULEN NALKAS I ADVENT
OCH VÅRT FJÄRDE LJUS BLIR TÄNT
PÅ GUDS LILLE SON VI TÄNKER
NÄR DE FYRA LJUSEN BLÄNKER".
Var inte rädd. Jo lite..
Jag läser med stort intresse boken "Ismaels barn" skriven av några araber som lämnat islam och blivit kristna.
Du ska få läsa vad Khalil skriver. Jag citerar:
"Jag föddes i Jesu Kristi hemland, det kära Palestina.
Vi kallades för araberna på Västbanken.
Jag växte upp under ockupationens skugga i ett land som inte var vårt eget.
Min by låg nära al-Quds (=Jerusalem) - staden som dödade profeterna och stenade dem som blev sända till henne, staden som korsfäste Kristus.
När du föds in i denna miljö, blir du ett barn som kastar sten.
Men man kan inte fängsla en människas tankar och hjärta.
Jag drömde om hur jag skulle befria Palestina och mina drömmar slutade alltid med att jag blev en martyr.
Gud blev min tillflykt.
Jag bad och höll fastan upp till femton års ålder, men till vilken nytta?
Skedde det något mirakel så att vi fick tillbaka vårt hemland?
Uppväckte Gud våra martyrer från de döda?
Gav Gud tillbaka vår förlorade glädje eller gjorde han slut på all blodsutgjutelse?
Varför hade död, folkmord och fördrivningar blivit just vårt folks öde, till skillnad från andra nationer och folk?
Var detta verkligen himmelens vilja?
Jag förkastade alltihop och levde under rena ateismen.
Mitt liv började förlora mening. Moralen vittrade sönder. Faktum är att jag begick alla synder, stora som små.
En dag hände något som förändrade mitt liv. Jag mötte en europeisk kvinna som hette Tina.
Hon var av den ovanliga sorten som utstrålade liv och närvaro, hon fick alla att känna sig värdefulla.
Tina var kristen.
Vår vänskap ledde så småningom till kärlek och äktenskap.
Men jag var inte kristen. Jag bar mig ganska illa åt, drack och raglade hem på gatorna.
Vilket lidande jag orsakade Tina!
Hon bad hela tiden för mig att Gud skulle frälsa mig och upprätta mig.
En dag träffade jag två män som berättade om Johannesevangeliet.
Vi började träffas och samtala.
- Gud älskar alla folk, sa de, Gud bryr sig om varje individ på jorden. Gud samtycker inte med människans ondska eller resultatet av ondskan. Gud är ju källan till godhet, redbarhet och helighet.
Jag lyssnade intensivt med törstigt hjärta.
Efter en tid började jag förstå att Gamla Testamentet innehåller nästan 300 profetior om Kristus, uttalade hundratals år innan de inträffat.
Detta skakade hela min varelse.
Jag förstod att Kristus inte är en vanlig person.
Jag förvånades över att judarna inte trodde på Kristus.
Han är ju huvudtanken i GT.
Och ändå väntar judarna på honom ännu...
Vi muslimer väntar på att Kristus skall återvända som en rättvis härskare som ska döma världen.
Även kristna väntar på hans återkomst som Gud och Kung.
VEM ÄR DÅ DENNE PERSON SOM NÄSTAN HELA VÄRLDEN VÄNTAR PÅ, de må vara judar, muslimer eller kristna?
Det skulle vara mer logiskt om judarna väntade på Mose och muslimerna på Muhammed, men så är inte fallet!
ALLA VÄNTAR PÅ KRISTUS!"
Khalil kämpade med sin muslimska uppväxt tills han kom in i en återvändsgränd.
Han skriver:
"De under som Jesus utförde var annorlunda än andra profeters.
Det var inte så att skillnaden låg i själva budskapet utan snarare så att Kristus var den ende som liknade Gud i hans gudomliga egenskaper och kraft, så att de var ett och samma.
Hur kan Gud ge en profet en sådan förmåga att likna honom även i sin kärlek?
Jag insåg att det fanns ingen möjlighet för mig att nå frälsning genom mina egna goda gärningar eller välgörenhet. Vem skulle rädda mig från min ondska?
När jag till sist inte orkade mer, ropade jag till Gud:
- Låt mig får veta sanningen. De himmelska religionerna tror alla att Du är En, men frågan är om du är långt borta eller om du har förkroppsligats och kommit för att förenas med oss?
Jag fortsatte:
- Jesus Kristus, om du verkligen är min Gud och frälsare, så förvandla mitt liv, förvandla mitt svarta hjärta till ett vitt, mitt hatiska hjärta till ett kärleksfullt, mitt orena hjärta till ett heligt och rent hjärta.
Ljuset kommer!
Mitt liv började faktiskt förändras på ett sätt jag aldrig vågat drömma om.
Jag började uppleva att glädje uppfyllde mitt inre, utan alkohol och droger.
Mitt liv började få mening. Gud är allt jag behöver.
Tina blev mycket glad att se skörden av alla tårar och böner."
Tack Khalil för din berättelse. Och tack Gud för denna omvändelse!
Du möter oss en och en...
Jag har inte julstädat.
Jag har inte bakat alla kakor.
Jag har inte handlat julklappar.
Hos oss blir det jul ialla fall - trots att frosten får näsan att frysklibba och vi inte vet vart vi ska lägga all skottad snö...
Vi väntar inte längre. Han har redan kommit !!
Jesus Kristus bor hos oss, som hjärtats kung, själens läkare och Guds son.
I all enkelhet.
Men han ska få en busselulle.
Nej, en lusse-bulle menar jag.
Välsignelse till er alla!
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar