THE DAY AFTER TOMORROW

Blek vintermåne

Det är dagen efter idag.
Måndag, trött efter gårdagens urladdning med underbar gudstjänst på Mariadagen.

Är just hemkommen från en skidtur med maken i Bastasjös snöskog.
Massor med frisk luft i lungorna. Härligt.

Blek måne tittade fram bland döda trädstammar.
- Var inte de grönskande i höstas? - - -

Skidorna knirrade i minus 9-gradig snö. Motorvägens sus hördes genom skogen... trist.
Civilisationen finns överallt och stjäler lugnet från naturen.
Skidromantik finns bara på vykort.

Nej, jag ramlade inte!

Jag ska erkänna en sak. Igår gjorde jag ett tappert försök att titta på TV...
"THE DAY AFTER TOMORROW".
Jag var tvungen att se denna omtalade film från 2004, där växthuseffekten utlöser en ny istid.
Det är häftiga specialeffekter och jag levde mig in i filmen som ett barn.

- Förbaskade reklam! Jag håller på att se en film här! Sluta! Jag vill inte veta vilka erbjudanden Com Hem har eller Lidl eller Jula... eller...
Såja, nu börjar den igen.

Luftströmmarna har vänt och Golfströmmen likaså. Från en vädersatelliet ser man våldsamma snöoväder över Europa och USA.
Vicepresidenten vill inte tro på klimatforskarna och väljer att inte evakuera de utsatta människorna, som fryser ihjäl.
Nytt avbrott.
- Inte nyheter mitt i allt detta! Suck.

 - De kalla luftströmmarna ligger kvar över Skandinavium. Ikväll kommer ett nytt snöfallsområde in från sydöst och ger rikligt med snö...

Vänta nu.
Var detta på riktigt?
Jag skojade ju med väderleksrapporten här om dagen, men det här känns inte bra.
Inte ännu mer snö! Jag får panik. Var ska vi lägga all snö? Det är redan fullt...

2010 bjuder på den strängaste vintern sedan 1800-talet då mätningarna började.

Fullt

Filmen fortsatte. Verkligheten fortätter utanför fönstret.
Jag behöver värma mig med något... o´boy kanske.
Drog filten tätare om benen.

Filmens huvudperson, klimatforskare professor Hall, har en son som åker iväg på en tävling.
Ovädret når dem först.
En jättevåg sveper in över staden och folk flyr in i byggnader för att rädda sig.
Ishagel slår sönder bilarna. Sonen hinner precis ringa hem till sin pappa innan vattnet stiger för högt.
- Stanna inomhus! Gå inte ut! Då fryser ni ihjäl av iskylan som kommer.

Fadern förmanar sonen.
Sonen lyder.

Ungdomarna eldar böcker i det bibliotek som blivit deras tillflykt. Någon frågar:
- Tror du på Gud?
- Nej.
- Varför håller du en Bibel då?
- Det är Gutenbergs Bibel, den allra första som trycktes. Om vi ändå ska gå under, vill jag rädda något till eftervärlden som tecken på vår kultur...

... som helt spårat ut och lämnat sitt ansvar för skapelsen.
Den amerikanske vicepresidenten är filmens skurk.
Verklighetens också?

Pappan lovar att komma och hämta sonen.
Det är egentligen omöjligt med tanke på vädersituationen, men katastroffilmen måste ju ha någon slags handling också...

Fadern ger ett löfte till sonen. Sonen litar på detta. Fadern uppfyller löftet.
De kristna undertonerna är tydliga. Ialla fall för mig.

Tyngd av väder.

Jag behöver inte se en science fictionfilm för att ta klimatvarningen på allvar.
Vi måste ändra livsstil, nu.
Klimatflyktingströmmen kommer att bli enorm.
I filmen flydde de rika amerikanarna över till de fattiga mexikanarna, som hade det lite varmare...

Man kan välja att bli rädd. Eller att vilja dö.
Eller att strunta i alltihop och gå ut och shoppa lite för att döva ångesten.
Eller knäppa händerna och be.

Vad händer med politik och religion när nöden tränger sig på?
Har man råd att tänka på sin övertygelse när flodvågen kommer?
Då är det bara det egna skinnet som gäller, eller?

Egentligen finns det bara EN fråga som är viktig, och det är den Gröna.
Därför är sidofärgen på min blogg grön, som en ständig bön till Gud i det tysta att vi måtte besinna oss och ändra livsstil.

"Vi tror ock på Jesus Kristus
... sittande på Allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda..."

Har vi inte redan dömt oss själva?
Dagen-efter-hälsningar
Helene Grönfelt