ANNA SJÄLV TREDJE

Anna själv Tredje, Vadstena.

Jag tittar ut genom fönstret och ser hur all snö nu har stelnat till is.
Snöplogarna har fått vila några dagar.
Det är Anna-dagen, den 9 december.

"Tidevarv komma, tidevarv gå, släkten följa släktens gång" står det i julepsalmen Härlig är jorden.
Man tänker inte alltid på att Jesus också hade jordiska släktingar på sin moder Marias sida.

Hur mycket kan vi veta om dem?
Uppgifterna kommer ifrån vissa apokryfa evangelier, som betvivlades av de äldsta kyrkofäderna.
Denna tradition säger ialla fall att Marias mor hette Anna och hennes far Joakim.

Jag läser innantill att (tro inte att jag kan allt!) på 300-talet växte en omfattande dyrkan av ANNA som gudamoderns moder.
I Västerlandet utvecklades denna kult i samband med Madonnadyrkan, med influenser från Orienten.

Varför gör vi kultdyrkan av allt?
Varför kan vi inte låta Gud vara Gud?
Varifrån kommer det ständiga behovet att upphöja människor?
Det drar fokus bort från Gud.

Såsom vi får lära känna Maria i våra apostoliska evangelier så är hon både ödmjuk och ger svar på tal. Inte skulle hon accepterat den dyrkan vi ger henne?
Hon vet ju så väl att "redskapet inte ska prisas för det handen gör" (Dag Hammarskjöld).
Vet inte vi det?

Sillhövda kyrka, Blekinge

Vi har många fantastiska träskulpturer bevarade från 1400-talet. Ofta kan man se Maria i centrum. Någon gång är Jesu mormor Anna i blickfånget.

Här vid altaret i Sillhövda kyrka kan man se Jungfru Marias himmelska kröning, med Gud Fader vid sidan och Sonen Jesus Kristus vid den andra.
De är inte på översta prispallen...

Många gånger funderade jag på detta när jag stod inför altaret.
Maria i centrum, som om hon var en del av treenigheten...
Har man kanske uppfattat henne så? En synlig Helig Ande?
Lättare så.
Men jag är obekväm med detta.

Anna, Maria, Jesus.

Här är nästa stycke trä.
Knä i knä.

Jag upptäckte Anna första gången jag själv blivit mormor...
Det var på ett Taizémöte i Vadstena.
Min dotter födde en pojke den natten, och det blev så övermäktigt starkt att jag blev stående här, med tårarna rinnande...

Vi välkomnas och fogas in i släktgemenskapen.
Jesus är också infogad i en varm, mänsklig gemenskap där det ena knät bär det andra.

Vad tänkte mormor Anna om det som skedde med hennes dotter Maria?

- Hon blir gravid utanför äktenskapet, det händer konstiga saker som är lång utanför det vanliga...
- Hon ser hur blivande svärsonen tar Maria till sig, ger henne skydd och kärlek...
- Anna ser hur den gode Josef fostrar det märkliga barnet Jesus...

Det måste ha värmt hennes hjärta.

Kan jag fråga Anna om hon kan vädja gott för mig i mitt mormor-skap inför vår Herre?
Nej, gå med skickebud förstår jag inte...
Fast å andra sidan ber vi ju för varandra här på jorden.
Jag är fostrad i att "låta de döda vara".

Det räcker att betrakta dessa tre och låta generationsflödet ge insikten att var och en har sin plats i familjen.
Och konstatera att när kvinnan blir den släktbärande, då lyfts andra egenskaper fram.

Marias himlafärd på månskäran, Vadstena.

"Änglar den sjöngo, först för markens herdar..."
Var de kvinnor?
Nej, män förstås.
Bråka inte nu, det kan väl kvitta! Huvudsaken var att de gick till stallet och berättade om änglabesöket.
Var Anna och Joakim också med i skattskrivningen?
Eller gick de till en annan stad, allt efter sin härkomst?

Vi slutar här för idag. En mormor gör ibland mest nytta i skuggan.

Helene Sturefelt