FÖRVIRRAD ANDAKT

Pensionärs-barnvagn

Har du tänkt på hur förvirrande lika situationen runt matbordet är på dagis och på hemmet för de dementa?

-  Många sitter med blöjor
-  De flesta kan inte äta själva
-  ... och de pratar inte så bra...

Här kommer ett alldeles sant klipp ur min verklighet.
Namnen är fingerade.
En andakt på Hemmet, bland de som byggt upp vårt folkhem, de som varit starka och plikttrogna, hemmafruar och bondmoror.

Det elektriska ljuset lyste varmt över matbordet.
Diskmaskinen brummade hemtrevligt. Det luktade gott av kaffe och de stora plasthaklapparna var på.

Jag tittade in i simmiga oseende ögon och presenterade mig.
Med knappt hörbar stämma viskade Ingeborg:
- Vi har väntat på dig. Det är bra att du är här.

Sedan försvann klarheten och hon drog sig tillbaka in i Förr.

Med gitarren i hand kom jag dem ändå nära:
- GÅ SION DIN KONUNG ATT MÖTA... VAR GLAD, VAR GLAD...
- Ja ja ja... glad, glad, glad...

Ulla kvittrde som en fågel och skrattade. Hon kände igen psalmen.
- Så fint du sjunger, sa jag, du hade nog en mycket vacker sångröst när du var ung.
- Nä... ung? Glad, glad...

- BEREDEN VÄG FÖR HEEEERRAAAN, BERG SJUNKEN DJUP STÅN UUUUPP...
- Jag vill hem. Ska vi hem nu. Var är jag?

Tant Berta drog i sin filt och visste inte någonting om den verklighet som var här och nu.
Hur många verkligheter kan pågå samtidigt?
Det förgångna. Fantasier. Minnen. Psalmer med löften från väckelsetidens glöd.
Längtan efter ett bättre liv som ännu inte kommit.
- Varför kommer ni inte? Jag vill hem!

Det unga biträdet bemötte dem med stort tålamod och värme. Hon lade armen om Berta och lyssnade på hennes klagan.
- Vi hjälper dig.

Tant Ing-Britt rättade till Bertas filt.
- Så snäll du är!
- Snäll? Nej, det vet jag inte. Jag bor inte här.

Jag knäppte mina händer och bad för dem, var och en.
FADER VÅR SOM ÄR I HIMMELEN...
Den gamla trygga versionen är självklar. Vi ska ta seden dit vi kommer.

Kurt hostade och dreglade med. På något sätt kände han också igen bönen och deltog allt vad han orkade. Sedan somnade han.

På dagis får man också gå och lägga sig efter maten...

Sovbås för handdukar

Senare på eftermiddagen gick jag till simhallen.
Så skönt att få basta och lämna veckan bakom sig.
Personalen på badhuset ville bjuda sina badande gäster på julstämning, så det hade satt på en CD med julmusik.
Dagen var ju redan förvirrad, men nu var det jag som inte visste var jag var...

- O HELGA NATT... FOLK FALL NU NEDER...
Visst, jag dök och vände på bana fem.

- NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS...
Lysrören i taken blinkade mot mig medan jag sträckte ut nacken och simmade ryggsim en längd.

- RUDOLF MED RÖDA MULEN...
Kloret sved i ögonen, som nog var lite rödkantade efter 500 m.

- HEJ TOMTEGUBBAR SLÅ I GLASEN OCH LÅT OSS LUSTIGA VARA!
Nej, det är inte lustigt.
Ingen förtäring i bastun eller omklädningsrummet. Ändå sitter mammorna där och matar sina barn med klementiner medan vi andra pillar tårna... Urk!

- Mamma, varför har du en stor handduk?
- Jag är större än du.
- Men jag har bara en liten rumpa.
- Mmmm..
- Men din är jättestor!

Det var inte lätt att hålla sig för skratt i bastun.
Jag skulle behöva storskratta tills tårarna rann över alla roliga tokigheter, över den utlämnade svagheten och totala maktlösheten...

- AVE MARIA!
Jungfru Maria var med till dånet av hårfönarna.
Hell Dig Du Guds heliga Moder, nu ska vi bli fina i håret!

Jag vet inte om jag tycker det är så lyckat att spela julsånger i simhallen.
Det blir fel.
Och jag vill absolut inte simma till O Helga Natt som bakgrundsmusik!
Det är en av de heligaste sånger jag vet, som rör mitt hjärta i sitt innersta.
Den tillhör julnatten. I kyrkan.

Är det så de sekulariserade gör - de går inte i kyrkan men de lånar vår musik in i sin miljö... ?

Bra med mission kanske... men det är ju liksom ingen uppföljning... Jesus simmar ensam... och drunknar, för det är ingen som bryr sig om honom.

Pepparkaks-räddare

Livräddare! Badvakter hitåt! Det är en här som håller på att drunkna!
Men Jesus dyker. Ned i dödsriket.
För att komma upp igen på andra sidan bassängen på tredje dagen.

Jesus är bland de dementa på äldreboendet också.
Tack och lov!

Jag har dagistiden bakom mej. Väntar den på mig i framtiden också? På Hemmet?
Det vill inte jag...
Där vill jag aldrig hamna.
Hellre dör jag i bassängen. Eller i bastun! Varmt och gott!

Nej, nu räcker det.
Dags för gospelkonsert. Lev väl.

Förvirrade och glada hälsningar
Helene Sturefelt