Kvinnoroll på väg upp eller ned?
Sitter moderligheten i att vara gravid, amma och uppfostra barn?
Jag har åkt tåg runt i Skåne idag och hunnit läsa både Metro och City.
Där står en artikel om att "Det är tabu att inte vilja ha barn".
Allt fler struntar i att "skaffa barn" (avskyr det uttrycket, barn är en gåva, inte något man skaffar...).
City skriver att det är vanligare i Malmö än i Helsingborg och Landskrona.
- Har du inte träffat den rätte?
- Vill du hellre göra karriär?
Förväntningarna rubbas.
- Det finns en myt om att människor som inte vill ha barn är själviska och bara inriktade på karriären.
Det handlar snarare om ointresse.
Moders- eller faderskänslorna kommer inte.
Den barnlösa livsstilen ger en frihet som man inte vill offra.
Kvinnorollen bör kopplas till andra egenskaper än till föräldraskapet.
Som det är för mannen...
Jag lyfte blicken från tidningen och tittade på den unga mamman som kämpade med sin två-åring.
Vi satt på en buss mellan två tågstationer.
Han ville gärna trycka på avstigningsknappen... och mamman hade fullt sjå med att hålla de små fingrarna borta...
Till slut orkade hon inte ta konflikten utan lät honom plinga...
På nåt sätt fattade busschauffören att de inte skulle av...
Livs Fara
- Vem umgås du med? Vad luktar du? Varför undviker du blicken? Skolan har ringt...
Det finns tre mycket goda anledningar till att avstå från att föda barn och fostra dem:
1. Man orkar inte ta alla dagliga konflikter.
2. Man orkar inte sätta gränser.
3. Man orkar inte vara konsekvent.
Dessa tre punkter är de som avgör hur barnet utvecklas.
Det är fruktansvärt mycket lättare att säga:
- Okej, ät vad du vill, gör vad du vill, klä dig hur du vill, kom när du vill, umgås med vem du vill...
Kombinationen ständig oro och mycket glädje får varje föräldrapar att åka berg-o-dalbana varje dag.
Det kan till slut bli för mycket.
- Väx upp och flytta hemifrån!
Fast det hjälper inte...
Ordet "förlåt" är det mest vanligt förekommande i många barnfamiljer - om man inte räknar svordomarna förstås.
Överhängande fara
När ett par är etablerat, dröjer det inte länge förrän grupptrycket låter dem veta att nu ska nästa fas infinna sig:
- När ska ni skaffa barn?
Det kan vara som en kniv i ryggen att få höra de orden.
Hur vet den som frågar om de inte har försökt?
Hur vet de att det inte lurar en jätteångest hos paret?
Det är inte säkert att alla bör bli föräldrar.
DET ÄR NÄMLINGEN INTE GULLIGT MED BARN!
Det är ett förb.. välsignat ansvar av absolut allra högsta mått!
Föräldraskapet går inte över. Det är inte som en förkylning som man kan bli av med.
Det är livslångt.
Respekt till dig som vågar ta dig själv på allvar, att se dina gränser och inse att du kanske vill ha din tid till något annat.
Vi behöver inte hjälpa Adam och Eva att uppfylla jorden - den är redan överfull.
Låt oss istället "göra folk" av dem som redan finns!
Eller som påven numer kan acceptera:
- På med kondomen!
Ledningsskydd - ha ha!
En man behöver ju inte vara pappa för att vara accepterad som man.
Eller?
Tänker på Skrot-Nicke som trodde att han hade sju barn... eller åtta, kanske.
Imponerar inte.
Statistiken visar att högutbildade kvinnor i storstäder oftare är barnlösa (frivilligt eller ofrivilligt).
Bland männen är det tvärtom; lågutbildade på landsorten har mest sällan barn.
"Bonde söker fru" kan väl få en uppföljare i "Akademiker söker make" - - -
Tänker på Herrens Moder Maria som först var mycket tveksam till ängelns besök, du vet den gången då hon fick veta att hon skulle bli havande:
- Hur ska det gå till? Jag har ju ingen man.
Det är en fantastisk berättelse om en fantastisk människa som dras in i Guds fantastiska plan.
Men vi tar det en annan gång.
Tågresan är slut för ikväll och jag ska gå och lägga mig.
Och be för mina barn och barnbarn och andras barn och barnet i mig själv och ...
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är,
vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer..."
Helene F Sturefelt
- mycket barnkär och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar