Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 15 december 2010

SVÅRT

Vem står ivägen för vem?

Några korta reflexioner denna kväll.
Jag är trött av alla intryck och förvånas över allt som händer samtidigt:

- SÄPO´s rapport om de 200 personer som i Sverige blir radikaliserade och söker sig till våldsideologier.
- Sverigedemokraternas uppmaning till debatt om islam och extremism.
- Religionsdialogen i Fredrikskyrkan ikväll mellan islamolog Ahmed från Göteborg och f.d ärkebiskop KG Hammar.

Vi måste våga ta tag i de svåra frågorna nu och inte gömma dem under mattan.

Jag konstaterar torrt att när det gäller att be till Gud och lovsjunga Herrens lov, då är kyrkan fylld av kvinnor.
När det gäller att debattera religion och där det luktar konflikt, då fylls kyrkan av män...

Heder åt det muslimska studieförbundet Ibn Rushd som tog initiativet till detta möte i vår kyrka.
Redan efter valutgången i september bokade de in dessas två talare - och tajmingen är ju ovanligt bra med tanke på bombdådet i Stockholm.


Moderatorn från Ibn Rushd ställde första frågan:
- VAD FÖRENAR MUSLIMER OCH KRISTNA?

KG Hammar:
- Vi är alla människor. Vi delar samma yta på denna planet. Gud har skapat oss alla. Vi är troende båda på samma Gud, med samma mål, men vi tänker olika om Gud - fast det gör ju även kristna inbördes.

Ahmed:
- Det är mer som förenar än som skiljer. Koranen säger att Gud har skapat oss olika för att vi skall lära känna varandra. Vi vill ha ett samhälle med kärlek och respekt, inte bråka.

Moderatorn frågade:
- HUR RELATERAR DU TILL GUD I DIN VARDAG?

KG Hammar:
- Gud är min livsluft. Inte: nu ska jag göra något för att komma i kontakt med Gud. Mässan (nattvarden) är viktig: där påminns jag om hur vi delar brödet och ska dela livets bröd rättvist med varandra.

Ahmed:
- Jag ber 5 gånger om dagen. Bönen hindrar oss att göra onda saker. Jag njuter av bönen, den ger mig avslappning. Bönen och recitationen av Koranen ska stråla ut i moralen i livet. Om grannen är hungrig då sover du inte gott.

- VAD KAN FÅ OSS ATT TAPPA TRON?

KG Hammar:
- Egot kan få oss att tappa tron, det vi kalla "synd". Släpp in Gud istället som subjekt. Se Jesus i varje människa du möter, då blir det ett Gudsmöte.

Ahmed:
- Koranen säger att den som strävar mot Gud, blir vägledd av Gud. Människan skall själv söka kunskap.

Sedan var det fritt att ställa frågor.
Tyvärr var jag tvungen att gå tidigare - till sinnesromässan, det säger också något...

Smuts i det vita

Mot slutet kom det in ett stort gäng unga män...
De hade inte bruna rockar och inte kängor, men deras attityd och närvaro var egendomlig...
Kanske skulle de bara knäppa sina händer och be... ty det förhindrar ju mycken synd... men...

Nej, detta är inte lätt.
Vi behöver alla lära oss mycket mer om vår egen tro. För att då få begrepp och ord som hjälper oss samtala och möta "den andre".

Religionsdialogen i kyrkan höll en god ton och var givande, berättade några som deltagit.
Både muslimer och kristna - troende eller sekulariserade - har på bara något decennium mött stora omvälvningar.
Inte många känner igen sig i det mångkulturella samhället, inte muslimerna heller!

De har också levt i ett enhetssamhälle, mer eller mindre under tvång, liksom vi, sa KG Hammar och gjorde en återblick till det svenska enhetssamhället, där kyrkoplikten var ett tvång.
Nu när detta är borta, tänker många svenskar att frihet = att slippa religion. Medan vi som är troende vet att det är i Gud som friheten finns.

Ideologisk halka

Och jag tänker: det finns gränser för hur mycket mångfald man klarar av.
Jag tror att det är mänskligt att sträva mot någon form av enhet, annars blir det omöjligt att leva tillsammans.
Jag vill inte se en dragkamp mellan muslimer, som vill ha enhet i form av sharia-lagstiftning, och svenskar som värnar om vår öppna demokrati.

Det är en självklarhet att det som är vår gemensamma enhet i detta land är just den lagstiftning som vi har kommit överens om i demokratiska val.
Eller som en invandrarkvinna sa:
- Vi måste väl vara nyfikna på det land vi har kommit till och som tagit emot oss?

Det får räcka.
Punkt.

GUD, GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar