Har du tänkt på att alla våra allmänna kommunikationsmedel följer den kristna almanackan! Man skulle kunna säga att "bussen är kristen". Se här:
- röda dagar går bussen som på en söndag, ex) Juldagen; Nyårsdagen, Långfredan etc.
- dag för helgdag går bussen som på en lördag, ex) Nyårsafton, Trettondedagsafton etc.
Trots att kyrka och stat är skilda åt, så är inte buss och tågtrafik skilda från kyrkan. Kollektivtrafiken är i allra högsta grad kristen!
Undrar hur det känns när man kommer från ett annat land... Man får höra att Sverige har religionsfrihet och att staten är neutral, men trafiken följer den kristna kyrkans ordning.
För mig ger detta trygghet.
Det betyder att det finns en struktur under året som ger dagarna lite färg och variation.
Eller ännu viktigare: det finns ett kollektiv, d v s kyrkoåret, som hjälper oss att hålla ihop traditionerna.
När jag var student i Lund på 80-talet så fanns det en arg lärare på Pedagogicum som förespråkade att man skulle ta bort alla röda dagar.
- Det ska bara vara svarta dagar i almanackan! gormade han och fortsatte tala om Marx och hans läror.
Jag förfasade mig. Bara svarta dagar... ? Bara vardagar? Ingen helg, ingen vila?
Eller menade han att var och en tar ut sin vila när det behövs?
Den totala individualismen skrämmer mig. Den andas rå-ensamhet. En mångfald utan styrsel driver oss dit.
Men vem ska köra bussen på julafton då?
- Det kan vi muslimer göra, var det en man som sa.
Så bra! Då kan vi ju använda varandras olika högtider genom att hjälpa varann fira det som är viktigt!
Det samarbetet driver religionsdialogen framåt.
Mer tro åt folket. Inte mindre.
Och låt bilen stå! Bilbanta med bussmetoden, hälsar Länstrafiken. Eller ta "apostlahästarna"...
Kollektiva nyårshälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar