UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 23 januari 2010

KELTISK TRO




När formerna stelnat i kyrkan så är det många som börjat hitta tillbaka med hjälp av den KELTISKA KRISTENDOMEN.
Sommaren 2007 anordnade Linköpings Stift en pilgrimsresa till Canterbury. Ett hundratal ungdomar åkte iväg för att lära känna en annan del av den kristna traditionen. Vi vandrade i det sköna landskapet Kent och pausade med regelbunden bön enligt Tidegärden.

När jag kom hem läste jag boken "Keltisk Andlighet" av Harald Olsen - http://www.cordia.se/ - och upptäckte att det var på detta sätt jag var kristen!
Jag kommer göra flera blogginlägg om detta.

Det slående är deras känsla för Guds närvaro i naturen. Gud är inte naturen, det är en viktig detalj, utan Gud är närvarande i sin skapelse. Denna gudsnärvaro kan upplevas konkret och bekräftas av andra.
Svensken har ett särskilt förhållande till skog och sjö. Många säger:
- Det är där jag har min gudstjänst.

Kelterna läste naturen som en öppen bok. Den var helig och vittnade som sin upphovsman. Naturens skönhet betraktades som en spegelbild av den himmelska fullkomligheten.
Titta på foto som inledde: det är ett eklöv med en skugga inuti. Ljus och mörker leker med varann. Inflätat, men ändå avskilt. Som Gud och Människa.

Denna naturmedvetenhet präglade de keltiska kristna. Att fira friluftsgudstjänst är en svensk motsvarighet.
Det finns delar av kristenheten som delat upp tillvaron, med påverkan från Platon, men här ser vi istället en sammanhållning av ande och materia, skapelse och frälsning, människa och natur - allt är nämligen delar av samma stora helhet.
Och, skriver Harald Olsen, ".. är i slutändan uttryck för Gud själv och hans kärlek". /sid 73/
Amen!



Idag var vi ute och åkte skidor igen. Fantastiskt att snö och is ligger kvar. Ja, i natt var det så kallt att havet på västkusten börjat frysa till - vilket inte har hänt på 23 år!
Att känna hur skidorna glider fram över den snötäckta isen, är en upplevelse av hur Gud bär mig genom livet! Just nu är det flyt... (personen på bilden är inte jag).

En keltisk bön, med tusen år på nacken, får avsluta: /sid 77/
         GUD:
"JAG ÄR VINDEN SOM ANDAS PÅ SJÖN
JAG ÄR VÅGEN PÅ HAVET
JAG ÄR VISKNINGEN I LÖVEN SOM RASSLAR...
...JAG ÄR TANKARNA HOS ALLA MÄNNISKOR SOM PRISAR MIN SKÖNHET OCH NÅD."

Holistiska helhetshälsningar
Helene Sturefelt




1 kommentar:

  1. Hej Helene!
    Det är kul att läsa din blogg...
    Kul att du gillar Keltisk andlighet.. Har just skrivit en bok i ämnet. Kolla in www.logosmedia.se
    Hälsningar
    P-E B

    SvaraRadera