UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 10 januari 2010

AGNAR OCH VETEKORN



Vinterkylan håller sitt grepp om Europa. De vackra snövipporna döljer en bister verklighet för dem som inte har någonstans att bo. Minusgraderna frestar på trötta kroppar.

Det är söndag och jag har just lyssnat på radiogudstjänsten. Ögonvittnen berättade om muren som klyver Israel och Palestina. Bibeltexten var, som vanligt, svår och utmanande. Kan det finnas något gott evangelium i dessa ord:
- "HAN SKALL DÖPA ER MED HELIG ANDE OCH ELD. HAN HAR KASTSKOVELN I HANDEN FÖR ATT RENSA DEN TRÖSKADE SÄDEN OCH SAMLA VETET I SIN LADA, MEN AGNARNA SKALL HAN BRÄNNA I EN ELD SOM ALDRIG SLOCKNAR".

Det är Johannes Döparen som berättar om Jesus i LUKAS kap 3:17.
Jag är inte rädd för det okända. Jag är inte rädd för främlingar eller andra religioner. Jag är inte rädd alls. Men jag ogillar det som är fel.

Agnar och vetekorn, skal och livskärna. Yta och centrum.  Jag kan ha fel, men jag tror inte att "allt är rätt", varken inom matematiken eller religionen.

- Varför bryr du dig, Helene!? var det en som sa. Släpp de andra! Låt dem va´! Var och en blir salig på sin tro!
- Nähä du, det tror jag inte alls, svarade jag. Jag bryr mig om alla "de andra" för jag vill att "de" ska upptäcka samma Gudskärlek som jag har mött. Jag vill visa livets Mitt!
Likgiltighet och religiös okunnighet hjälper oss inte.

Min farmor och farfar var bönder i Småland. Jag värdesätter min bakgrund högt. Jag vet hur det doftar i ladan där säden förvaras... gott! De små kornen innehåller liv till hela gården.
När man kastar upp kornen i luften - kolla vindriktningen! - då blåser de lätta agnarna iväg medan de tyngre kornen faller rakt ned. Det blir två olika högar. Livskärnan måste bli fri från skalet, annars kan det inte växa och ge nytt liv.

Denna bild använder Johannes Döparen om Jesus. Han står där, likt min farfar, med kastskoveln i handen. Men nu är sädeskornen vi människor...
Jag ser för min inre blick hur Jesus kastar upp mig i luften, för att det som är skal och yta, rädsla och hårdhet skall blåsa bort. Han får kasta upp mig flera gånger... innan det lossnar... Sedan ramlar jag ned till marken... skyddslös, men med livskärnan befriad! Nu kan livet börja!
Han gjorde det i kärlek för att jag skulle få gå i funktion. Och du med.
- Herre, kan du ta hand om avfallet och bränna upp det, gärna i fjärrvärmeverket!
- Ja, det är redan gjort... Där är så fullt med agnars avfall att den elden aldrig slocknar, tycker jag mig höra Jesus svara. Så bra. Det värmer.

SLUTSATS:
Så fanns det ett gott budskap - evangelium - även i denna text! Kornet som utblottas är också en bild för Gud själv: inte i någon annan religion har jag upplevt att "guden" utblottar sig och kommer oss så nära - med bibehållen gudomlighet! - som GUD gör i Jesus Kristus. Alla de andra religionerna är fortfarande korn med skal på! Detta är min erfarenhet.
Skalen handlar då ofta om rädsla för gudarna som skall blidkas - här gäller det att offra eller bete sig rätt, annars... Hela vår fornnordiska hednatradition byggde på detta. Eller? Liksom de hinduiska offerritualerna, med rester i Transcendental Meditation...

Skalen är också rädsla för varandra. Den 8 meter höga muren mellan Israel och Palestina är rädsla... Men kunde muren falla i Tyskland, så kan den falla även där!
Jag ber för de interreligiösa samtalen, jag ber för varje litet religionsmöte, i tvättstugan, på busshållplatsen.

Nu måste vi komma på hur vi ska värma de bostadslösa. Handlingskraftiga politiker - göm er inte bakom skalen! Se livskärnan och möjligheten hos varje människa, även hos uteliggaren.

Kärnfulla hälsningar
Helene Sturefelt




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar