Varje sommar i vecka 32 kan man mötas några dagar med härlig dansbandsmusik i kombination med evangeliet. Vilken festival!
Att vara kristen innebär inte att man måste trivas med liturgisk musik enbart... eller tvärtom: att vara sökare innebär inte alltid att man går till kyrkan... Ibland byter det plats... och jag vill vara där folket är. Det vill säga både i kyrkan och i tältet!
Det är alldeles underbart att köra upp genom skogarna, förbi Eringsboda Brunn, tills man kommer fram till den pyttelilla byn Ulvsmåla - och där! -där reser sig ett jättestort cirkustält med plats för 500 personer!
Denna kväll hade Målle Lindberg gett sitt vittnesbörd om sin tro. Med darrig stämma sjöng han på sitt oefterhärmliga sätt. Leif "Loket" var konfernecier och drog sina BingoLotto-vitsar - de håller än!
Min uppgift som präst är att kort och enkelt berätta om evangeliet. Gud söker oss ständigt och vill lyfta oss tillbaka in i sin kärlek. Det är så lätt att hamna utanför. Vi får påminna varandra att Jesus Kristus inte sviker, han väntar ständigt, med utsträckta armar. Och jag berättar gärna med glimten i ögat - som den kvällen då jag hade klätt ut mig till en sockerbagare, och frågade:
- Är Jesus för dig ett socker... eller ett salt... ?
Kvällarna filmas och du kan hitta glada snuttar på http://www.ulvsmalafestivalen.com/
Thomas och Caroline är mycket speciella: de drabbades av Guds kärlek samtidigt, men på olika platser. För en del människor går det dramatiskt till! För oss andra växer man kanske in i tron, bit för bit, dag för dag. Sedan dess har de ställt sig till förfogande för Guds rike och använder sina talanger till att tjäna Honom.
Jag träffade mina vänner här om dagen och vill med detta inlägg önska dem allt gott inför det kommande årets planering!
Om jag gillar dansbandsmusik som präst? Ja, varför inte? Snällare musik får man leta efter!
Dansbandsprästen Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar