INTE LÄNGRE LIKA INFÖR LAGEN

Vår demokrati hävdar allas lika rätt inför lagen. Vi ska vara rädda om detta. Denna likhet är ingen självklarhet! Det är ju därför många flyr till oss för att slippa orättvisor - och sharialagstiftning...

Mosa Sayed, en muslimsk forskare vid Uppsala universitet, har skrivit en avhandling om "islamsk rätt i det mångkulturella Sverige". Han vill att vi ska tillåta muslimsk arvsrätt inom familjelagstiftningen:

ATT TILLÅTA MUSLIMSK ARVSRÄTT:
Gå in på denna länken och läs:
http://www.document.no/2010/01/-_sverige_ma_apne_for_islamsk.html

Så fort man säger "mångkulturell", då måste det vara bra... Varför det?
Varför skärskådar vi inte det som finns i all denna mångfald?
Inom musiken accepterar vi inte allt - "vit-makt-musik" vill vi inte ha!

Tänk efter allvarligt: ska vi ha mångfald inom juridiken och lagstiftningen? Vad ger det för konsekvenser?
Då måste vi ta bort detta uttryck ur vår demokrati och säga:
- Nej, vi är inte längre lika inför lagen. Och fortsätta:
- "Vem är  du? Låt se, ja då gäller lag nr 4 för dig. Var så god nästa."
Jag vill inte ha det så. Och jag vet många muslimer som inte heller vill ha det så! Man vill leva i Sverige, och accepterar svensk lagstiftning.

På fotot ser du Uppsala Domkyrka. Kyrka och stat är skilda åt. Det har de egentligen alltid varit till sitt väsen. Luther klargjorde detta genom att kalla det "de två regementen" där staten sköter de samhälleliga uppgifterna och kyrkan de andliga.
Inom islam är det tvärtom. Det samhälleliga och andliga är i ett och samma system, svårt att skilja åt.
Strävan är att etablera ett världsligt rike under sharia-lagen.
I Ache-provinsen i Thailand protesterar muslimerna mot att detta ska införas. Det finns en längtan efter frihet och demokrati. Gäller det bara kvinnorna? Vad säger du, som vet mer?

Som kristen vet jag att det aldrig går att skapa ett himmelrike på jorden. Guds rike är inte i form av nationella termer, inte heller i form av lagstiftningar. Guds rike, såsom Jesus beskriver det, är ett rike "inom er" - där kärlek och förlåtelse har avslöjat och befriat oss från syndens begär.

En fråga till:
- Får man döma i Guds namn? Vem, i så fall, får döma i Guds namn?
Den som sitter i shariadomstolen, sätter inte han (hon?!) sig då i Guds ställe? Eller har jag missförstått något?

Min muslimske mail-vän kontrade:
- Ni präster förlåter ju i Guds ställe! Det är hädelse.
- Jag förstår hur du menar, men det är inte vi som förlåter, svarade jag, vi kan bara "tillsäga förlåtelsen på Jesu Kristi uppdrag."

Slottet i Uppsala får avsluta detta inlägg. Här fanns den världsliga makten. Religion och stat ska vara åtskilda.

- "Döm inte, så blir ni inte dömda, säger Jesus. Ty med den dom du dömer med, skall ni dömas, och med det mått ni mäter med, skall mätas upp åt er." MATTEUS kap 7:1

Demokratiska frihetshälsningar till er ALLA

Helene Sturefelt