SNÖ-PILGRIM

Det glittrar i snökristallerna. Skidorna knarrar. Nu immar glasögonen igen, nej!

Lätt nedförslut, böj knäna, var mjuk.... oj.... upp igen. En farfar med barnbarn i spåret - "se upp i backen"!

Svisch! Puh, det gick bra.

Går det nedför, måste det gå uppför. Svetten lackar. Drar boffen högre upp i pannan. Du har väl en boff? En mudd runt huvudet, helt enkelt.

Så skönt det är att åka skidor. Man kan ju inte bara sitta och blogga. Men teologin är ständigt levande. Det inre samtalet med Gud finns ständigt där.

Jag är en pilgrim, en snö-pilgrim. Med det menar jag att jag trivs med att leva enkelt, att inte fästa mig för mycket vid det materiella eller det yttre. Jag har inte de bästa skidorna, men de funkar! Jag har inte den bästa bilen, men den rullar.

Pilgrimens moderna själ, som jag lärt i Vadstena på Pilgrimscentrum, är att försöka leva bekymmerslös, med frihet, i enkelhet, i tystnad, i delande, i andlighet och i långsamhet.

Det sista klarar jag dåligt... jag hör någon skratta i bakgrunden... Jag är snabb och effektiv. Och sover gärna när jag är ledig.

Stannar upp i skogen, ser min egen andedräkt som en frusen borste ur munnen. Lyssnar på tystnaden. Det bultar i öronen. Vila för alla sinnen.

Ska snart åka till Maxi och handla... bullrig trängsel och påträngande erbjudanden.

Sjunger tyst PSALM 206 vers 4 för mig själv:

"DET ÄR GOTT ATT BIDA

HERRE, VID DIN PORT

HIMLAR ÖPPNAS VIDA

HÄR ÄR HELIG ORT

HÄR MIN SJÄL FÖRNIMMER

GLÄDJENS NYA TON

OCH JAG SER ETT SKIMMER

FRÅN EN SNÖVIT TRON."

Tack käre himmelske Far för idag!

Tack för mina barn, min man, mina vänner.

Tack för din gudomliga omsorg, om oss alla.

Din Helene